offer har du icke begärt. Då sade jag: Se jag kommer; i boken är skrivet, vad jag skall göra. Att göra din vilja, min Gud, är min lust, och din lag är i mitt innersta. — Den gamle kyrkofadern Anselmus säger, att Kristus offrat sig åt Gud, i det att han offrat sitt liv för sanningen och rättfärdigheten, ty Gud är sanningen och rättfärdigheten. Detta är också en sanning, men det är alldeles för litet sagt. Fullständigare skulle vi säga: När Kristus offrade sitt liv för människornas frälsning, så offrade han det åt Gud; ty det var Guds verk att frälsa människorna, det verket uppdrog han åt sin Son, och i lydnad för sin Fader vid utförandet av detta verk var det, som Sonen gav sitt liv. 258. Tänk dig, att någon hade en förlorad son, och han uppdroge åt dig att, om möjligt vore, rädda honom. Du åtoge dig saken och offrade för densamma dina ägodelar, din tid, dina krafter och slutligen ditt liv, åt vem skulle man då säga, att du hade offrat dig själv? Svar: åt den, av vilken du hade mottagit det nämnda uppdraget. Du hade offrat dig åt fadern för att åt honom rädda hans son. Se då däruti en talande bild, huru det förhåller sig med Kristi offer: han har offrat sig åt Gud för att åt honom rädda de fallna och i sin synd förlorade människorna. 259. Att offra sig åt Gud innebär dock icke med nödvändighet att låta sitt liv. Även om Kristus aldrig hade blivit korsfäst, hade vi dock om honom kunnat och måst säga, att han offrat sig åt Gud. Men det högsta uttrycket av fullkomligt offrande åt Gud är det, att någon stilla och villigt, när så påfordras, låter sitt liv för Gud. Och