ända därhän har Kristus gått. Han har varit sin Fader lydig intill döden, ja intill korsets död, säger Paulus (Fil. 2:9). 260. En svag, men trots all svaghet likväl sann bild av detta kunna vi se i var och en troende, som offrar åt Herren. När Paulus försakade sin ställning såsom farisé, sitt anseende såsom skriftlärd samt slöt sig till nasareernas föraktade parti för att sedan såsom en apostel oförtrutet resa omkring och predika evangelium, visst offrade han sig då åt Herren Jesus. Även om han aldrig hade blivit halshuggen, hade vi likväl måst erkänna, att han offrat sig helt åt Herren. Aposteln Johannes har icke lidit martyrdöden, men vem törs ändå förneka, att han i full sanning offrat sig åt Herren? Men det högsta uttrycket av offer i Pauli liv var utan all gensägelse det, att han slutligen villigt och stilla för Herrens skull böjde sitt huvud ned under bödelns svärd. Detta offersinne hade han under hela sin verksamhet, och han uttryckte det själv allra tydligast, när han i sitt avsked till församlingsföreståndarna i Efe-sus sade: Den helige Ande vittnar i alla städer och säger, att bojor och bedrövelser vänta mig. Dock aktar jag icke själen ett ord värd för mig själv, på det jag må fullborda mitt lopp med glädje och den tjänst, som jag tagit mot av Herren Jesus, att grundligt vittna om Guds nåds evangelium (Apg. 20:23, 24). Se, på ett liknande men oändligt fullkomligare sätt har Kristus offrat sig åt Gud, sin himmelske Fader, för att fullborda den tjänst, som han av honom mottagit, att frälsa syndare. 261. Under ett pågående fältslag föll en gång en fientlig bomb ned uti ett hus, där flera officerare voro församlade. En av dem, en gudfruktig man, skyndade genast