utan ursäkter vänder om och erkänner allt, som det är, och begär ren nåd, då är på stunden allt förlåtet, då får han Guds Ande och blir en ny, rättfärdig och helig människa, vilket ock strax giver sig tillkänna i ett nytt, heligt och rättfärdigt leverne. Det gamla är förgånget. Allting har blivit nytt, säger Paulus. 281. Ja men, säger någon, finnes det då icke vidare något orent eller syndigt hos den pånyttfödde? Jo. Skriften vittnar, att ännu i de troende finnes kött, som strider emot Anden (Gal. 5: 17). Detta kött förorsakar dem ofta stor och bitter nöd, så att de kunde önska sig döden, såsom Paulus säger: Jag arma människa, vem skall lösa mig från denna dödens kropp? (Rom. 7). Men trots detta äro de dock heliga människor. Ja, själva den nöd, som köttet förorsakar dem, visar, att de icke leva efter köttet utan äro sinnade emot köttet. Den som vandrar och är sinnad efter köttet, han lider aldrig en sådan nöd. Blir ock den troende här eller där av köttet omkullslagen, så är han dock en helig människa, vilket även visar sig i den sorg och ångest, som synden förorsakar honom. Den som, när han faller i någon synd, faller såsom i eld eller vatten, han bevisar därmed, att han icke plägar eller kan leva i synd. David föll väl gruvligt, men när han i sin stora nöd ropade: Gud var mig nådig efter din godhet och avplana min synd efter din stora barmhärtighet; skära mig med isop, att jag må varda ren, två mig, att jag må varda vitare än snö; göm bort ditt ansikte från mina synder och avplana alla mina missgärningar; skapa i mig ett rent hjärta och giv mig en ny viss ande o. s. v., då såg man, att han trots sitt fall ändå var en helig man. Petrus föll också gruvligt djupt den natt, då Herren fängslades, men att han trots sitt fall