ningsumma om året. Finnes bara ett levande intresse, nog blir det någon råd för medel. Se bara, huru den, som älskar lyx, vet att bereda sig utvägar att bekomma, vad hans hjärta åtrår. Där kan du se, vad kärlekens intresse uträttar. 296. ”Ja”, säger du, ”skulle man börja räkna så där, var skulle vi då stanna?” Nåväl, har du ännu för din egen del gjort någon början? Eller gör du denna fråga bara för att ursäkta dig för det, att du aldrig ännu börjat? Vad hjärta har du för Herren! Ord — ord — ord — många ord — stora ord sätter han litet eller intet värde på. Men vad hjärta du har, vad du i handling bevisar, det frågar han så mycket mer efter. Guds rike står icke i ord utan i kraft. Och när Herren kommer för att hålla räkenskap och fråga, var du gjorde av de medel, som han gav dig att förvalta åt honom, vad vill du då svara? Skall du säga: ”Dem rökte jag upp, ty det smakade bättre än att understödja missionen?” Eller skall du säga: ”Dem offrade jag åt världens mod, ty jag ansåg det icke fullt så viktigt att lyda ditt bud som att vara klädd någorlunda efter världens barns sed?” Du förargas kanske över sådana frågor. Men gör icke det utan rannsaka i stället ditt liv inför levande Gud! Det skall utan tvivel vara hälsosammare. 297. Men här är icke nog med uppoffring av penningar. Herren vill hava även våra personliga krafter i sin tjänst, och ingen är så dålig, att han icke på något sätt kan användas. Icke alla kunna gå ut i hednavärlden: icke alla äga heller gåva att predika i den inre missionens tjänst. Men var och en kan (utom genom penningmedel) deltaga i detta arbete genom förbön, genom uppmuntring, genom hjärtligt intresse o. s. v.