vems är då felet? Har du kanske själv någon skuld däri? Skynda dig då och ändra ditt sinne! Ty saken är ingen leksak. Och räkenskapen stundar. 304. Men ännu mer kan göras. Söndagsskolan är ett synnerligen välsignelserikt arbetsfält. Det gäller att samla de kära små barnen och i kärlek utså Guds ords ädla säd i deras späda hjärtan. Men det är ett tålamodsprövande arbetsfält, där det gäller att med mycken självuppoffring så på en förhoppning. Men huru går det nu med denna viktiga angelägenhet? Det var en ung man, som upplivad av Kristi kärlek med mycken iver och glädje mottog en klass uti en söndagsskola. Det intresserade honom obeskrivligt i tjugu söndagar. Varje söndag gick han dit, först sedan han av innersta hjärta anropat Herren om hans Ande. Hans hjärta var fullt, och därav hjärtat var fullt, därav talade munnen. Men den tjuguförsta söndagen glömde han bedja, och vad text han skulle tala över, hann han icke taga reda på förrän just i sista minuten. På vägen till söndagsskolan talade han icke med Gud utan med en bekant, icke om det viktiga arbete, som han skulle göra i söndagsskolan, utan om alla möjliga andra ting, som voro av intet värde. Förströdd och andefattig kom han till söndagsskolan ; han gjorde en bön, men han bad icke. Barnen voro mer ouppmärksamma än förr. Han blev trött och ledsen på dem, men han märkte icke, hos vem det egentliga felet låg. Någon tid förgick, och han hade icke mer samma intresse som förr och icke heller samma glädje som förr. En gång vart han bortbjuden på middag just den stund, då söndagsskolan skulle hållas, och då gick han bort till en bekant samt bad honom gå till söndagsskolan och taga