offrade bön och åkallan med starkt rop och tårar, säger aposteln, till honom, som kunde frälsa honom från döden, och han vart bönhörd (Ebr. 5:7). Ja ännu, upphöjd som han är på Faderns högra hand, beder han för de sina och sitt verk (Rom. 8:38). Av Gud, sin himmelske Fader, är det han emottagit den makt, med vilken han regerar över allt kött (Joh. 17), ja över allting i himmelen och på jorden (Matt. 28). Till Gud, sin himmelske Fader, är det ock han skall återlämna denna makt, när han äntligen genomfört sitt verk till slut, och alla fiender äro lagda under hans fötter. Allt — allt är av Gud genom Kristus, säger Paulus. Men är det allt, då finnes ingenting undantaget, ingenting i frälsningen, som icke är av Gud; ingenting, som icke är genom Kristus. 318. När man betraktar hednavärIdens mörker, ser det nog ofta bekymmersamt ut. Hedningarna räknas ännu till ett antal av flera hundra millioner, och bland dem råder den förskräckligaste avgudadyrkan. I jämförelse med denna mängd är missionärernas antal försvinnande litet. Av dem, som årligen sändas ut, dukar vanligen en icke ringa del under, innan de ännu hunnit uträtta något. Somliga varda mördade, andra dö av klimatfeber, andra måste till följd av svaghet återvända från missions fältet o. s. v. När världen ser det, begabbar hon hela verket såsom en galenskap och tycker, att de penningar, som man offrar därpå, äro idel bortkastade penningar. Och för den naturliga människans ögon ser det nog mycket galet ut. Tänk om vår konung utsände en krigshär av hundra svaga män för att erövra Ryssland! Vem skulle icke anse sig hava rätt att både gråta och skratta åt en sådan galenskap ? Men