mer galet skulle det dock icke se ut, än missionen nu måste förekomma den naturliga människan. 319. Men må det se ut huru som helst. Det är Guds goda behag, att hednavärlden skall frälsas. Han säger därom själv: Det som icke var mitt folk, skall jag kalla mitt folk, och den icke älskade skall jag kalla min älskade, och det skall ske, att på det rum, där det var sagt till dem: ”1 ären icke mitt folk”, där skola de kallas levande Guds barn (Os. 2:23, 1: 10, Rom. 9:25). Öknen och ödemarken skola glädja sig, och heden skall fröjda sig och blomstra såsom en ros. Den skall blomma och blomstra och fröjda sig med jublande fröjd; där skall bliva banad stig och väg, och den vägen skall kallas helig (Jes. 35). Det är Guds goda behag, att det skall ske så, och i Kristi hand skall det lyckas. Jorden skall varda full av Herrens kunskap och Herrens lov. I den saken finnes alldeles intet rum för tvivel. Dröjer det ock länge, så skall det ändå ske. Må ännu hundra tusen missionärer varda mördade; må ännu hundra tusen dö i klimatfeber. Guds goda behag skall i alla fall lyckas uti Kristi hand. 320. Om vi fråga en fyratio år gammal människa: ”Synes dig din tillryggalagda levnad hava varit lång?” så skall hon svara: ”Den har framflutit såsom en dag, ja, såsom en handvändning.” Nåväl, tag denna ”handvändning” hundra gånger tillbaka. Det kan ju icke vara så förfärligt långt. Men se, det skall försätta dig till tiden före Abrahams födelse. Och öppna nu dina ögon och se: Vad har Gud under denna korta tid, dessa ”hundra handvändningar”, hunnit uträtta på jorden? Eller tag denna livslängd av fyratio år, ”denna handvändning”, endast femtio gånger tillbaka, och det skall försätta dig i tiden mer än