hundra år före Kristi födelse. Då rådde över hela jorden det gräsligaste förfall. Hednavärlden var försänkt i det djupaste mörker, och inom judendomen rådde den förskräckligaste upplösning. Öppna ögonen och skåda ut över världen och säg, om Gud under dessa ”femtio handvändningar” har hunnit uträtta något! Eller tag denna samma ”handvändning” endast tjugufem gånger tillbaka, och det skall försätta dig till den tid, då evangelii predikan först nådde vårt land, där folket då tillbad och offrade åt Oden, Thor och andra avgudar — alldeles såsom man ännu i dag ser folket i Indien och Kina och annorstädes offra åt sina avgudar. Nåväl, öppna ögonen och se efter, om Gud under dessa ”tjugufem handvändningar” hunnit uträtta något. Vittnar icke allt detta om sanningen av profetens ord: Guds behag skall i Kristi hand lyckas? Eller kanske du vill säga: Det har misslyckats! 321. När Herren sände ut sina lärjungar med det budet: ”Gån ut i hela världen och gören alla folk till mina lärjungar” — då kunde det väl hava förekommit dem såsom den största orimlighet, ungefär såsom när han befallde dem att med fem bröd bespisa femtusen män, vilka hade fastat i tre dagar. Men Herren visste, vad han gjorde. Han visste, att det var Faderns goda behag, och att det måste lyckas. Apostlarna togo ock hans ord, såsom det lydde, samt gjorde sig redo till verket. Det var hos dem intet tvivel, att deras ord skulle gå ut till världens gränser samt lägga icke blott en stor hop enskilda människor utan äntligen alla folk på jorden till Jesu fötter. Från allra första början voro deras hjärtan uppfyllda av en glad segervisshet. De sågo icke på sig själva eller sin egen dålighet, utan de sågo på Herren. De visste, att Fadern