hade lagt saken i hans hand, och att den därför måste lyckas. Och huru gick det? Kommo de väl på skam? 322. Se vi vidare på judafolket, så synes det visserligen till den grad förhärdat och otillgängligt, att man vore färdig att förtvivla om dess omvändelse. Men så hava Kristus och hans apostlar aldrig lärt oss att förtvivla. Tvärtom var det för dem visst, att Israel en gång skall vara ett på Herren troende folk. Icke blott enskilda israeliter skola frälsas, utan hela Israel skall varda frälst, såsom det är skrivet: Av Sion skall befriaren komma och avvända ogudaktigheten från Jakob. Och: detta är det av mig åt dem givna förbundet, då jag borttager deras synder (Rom. 11:26 f.). Gud har sagt i Jer. 31, att han en gång skall upprätta ett nytt förbund med Israel, annorlunda beskaffat än det förbund var, som han gjorde med dem, när han förde dem ur Egypten. Han har sagt i Hes. 11, att han en gång skall borttaga stenhjärtat ur sitt folk och giva det ett mjukt och böjligt hjärta. Han har sagt i Sak. 3: 9, att han skall på en dag borttaga landets synder.1 Det är hans goda behag. Det har han lagt i Sonens hand, och det skall, det måste lyckas. Ännu se vi allenast enstaka judar omvända sig, men vad vi ännu icke se, det skall komma. Det folk, som en gång över Guds heliga Son ropade: Korsfäst, korsfäst ! — detta folk skall en gång vid hans återkomst hälsa honom med det glada ropet: Välsignad vare han, som kommer i Herrens namn! (Matt. 23:39). Det är Guds väl- 1 Vi begagna här tillfället att påpeka det gruvliga missbruk man gör av detta språk, då man läser det, som stode däri talat om borttagandet av världens synder på en dag. Där står intet om världen, utan Gud talar om landet (Israels land). Att språket handlar om Israels åter-ställelse, det visar även den näst följande versen, i vilken profeten tillägger: På den dagen skall var bjuda den andre under vinträd och under fikonträd, säger Herren.