349. Därom säger Luther i sin bok om en kristens frihet: ”Guds tillsägelser giva, vad buden fordra, och fullgöra, vad buden kräva, på det att allt må vara Guds eget, både bud och fullbordan. Nu äro dessa Guds tillsägelser och alla Guds ord heliga och sannfärdiga, fridsamma, fria och fulla av godhet. Därför när någon med en rätt tro håller sig till ordet, så varder hans själ genom detsamma helt och hållet förändrad, så att all ordets dygd även varder själens egen. Alltså varder själen genom tron av Guds ord helig, rättfärdig, sannfärdig, fridfull, fri, full med all godhet, ett sannskyldigt Guds barn. Såsom ordet är, så varder ock själen av detsamma, liksom järnet varder eldrött av föreningen med elden.” 350. Men icke allenast det. Till de sinas bevarande och fullkomnande har Herren även inrättat den heliga nattvarden. Denna måltid är visserligen till utseendet ganska ringa och föraktlig, och där synes ingenting annat än bröd och vin. Den som kommer därtill och vill med sitt naturliga förnuft fatta den, han måste ovillkorligen stöta sig därpå. Men bakom dessa simpla, lekamliga ting stå Herrens ord, i vilka han säger: Detta är min lekamen, som för eder brytes; detta är mitt blod, det Nya testamentets, vilket för eder och för många utgjutes till syndernas förlåtelse. Men att ana, vad dessa orden innebära, därtill hjälper oss aposteln Paulus, när han säger: Välsignelsens kalk, som vi välsigna, är icke han Kristi blods gemenskap; och brödet, som vi bryta, är icke det Kristi lekamens gemenskap? (1 Kor. 10: 16). Men vad kan nu högre och härligare tänkas, än att Jesus själv i denna måltid giver oss sin egen lekamen att äta och sitt eget blod att dricka i ”gemenskap” med det välsignade brödet och vinet? Detta