dig att tro!” Det väckte honom till sans. En sådan befallning ljöd i hans öron och hans hjärta såsom det saligaste evangelium. Var det befallt, så var det ju tillåtet. Ja, är det befallt att tro, då är det icke tillåtet att låta bli. Det borde alla bekymrade själar besinna. 364. När Gud i sin lag befaller, att man skall vara ärlig, vänlig, ödmjuk, att man skall älska sin nästa o. s. v., vem ställer sig då bekymrad på avstånd och undrar, om det är honom tillåtet att göra detta strax? Ingen enda. Tvärtom förstår man väl, att Gud vill bliva åtlydd genast, och att varje dröjsmål är en synd. Men när han genom evangelium låter utgå den befallningen, att alla allestädes skola omvända sig och tro på Jesus, då äro strax många tusen själar bekymrade över den frågan, om det är dem tillåtet att börja lyda genast, eller om de måste vänta någon tid, till dess de själva bliva bättre och frommare. Ja, därhän går förblindelsen, att även allvarliga lärare varna själar för att tro för snart, emedan därav kunde följa en lösaktig kristendom och många andra faror. Men vill du vara klok och ära Gud, så lyd du genast, även när han befaller dig att tro på Jesus! Att icke lyda är en synd. Det synes vara ödmjukhet, men det är synd. Var har Gud sagt: ”Tro på Jesus men icke nu strax?” Var har han sagt: ”Gör dig bättre först och tro sedan på Jesus?” Ingenstädes. Överallt där Jesus gick fram, och överallt där apostlarna foro fram, predikade de tron, och alltid predikade de, såsom de där ville och väntade, att folket skulle tro strax. Och när åhörarna icke gjorde det, så straffade de dem för otro. De tänkte icke ens så: ”Det är dem icke möjligt att tro nu strax.” Men när några trodde strax, då ogillade de aldrig sådant utan sågo tvärtom däri