fredsställda. Men denna fullkomligliet skola de en gång nå, ty det är Guds vissa löfte. 418. Honom, som av ingen synd visste, har Gud gjort till synd för oss, på det att vi skulle varda Guds rättfärdighet i honom, säger Paulus (2 Kor. 5:21). Att Kristus, den enfödde Sonen, blev sänd i mandom, att Gud ”gjorde honom till synd”, d. ä. lät honom behandlas såsom en syndare, ”räknas bland ogärningsmän”, det hade till ändamål, säger aposteln, att vi skulle varda rättfärdiga. Men att han kallar denna rättfärdighet för Guds rättfärdighet, det är ett hos Paulus ofta förekommande uttryck. Sålunda säger han t. ex. i Rom. 3:21: Nu är Guds rättfärdighet utan lag uppenbarad, bevittnad av lagen och profeterna, nämligen Guds rättfärdighet genom tron på Jesus Kristus till alla dem, som tro. Men Guds rättfärdighet kallar han de troendes rättfärdighet, emedan hon är ett verk av Gud och en meddelelse av den rättfärdighet, som är i Gud själv. 419. Såsom solen gör kroppar varma därigenom, att hon med sin värme genomtränger dem, så gör ock Gud syndare rättfärdiga därigenom, att han med sin rättfärdighet genomtränger dem. Han icke bara räknar dem för rättfärdiga, ehuru de icke äro det. Nej, det står icke, att han gjort Kristus till synd för oss, på det han skulle kunna räkna oss för rättfärdiga, utan det står: på det att vi skulle varda Guds rättfärdighet. Därom handlade det, att vi skulle varda — verkligen varda rättfärdiga. Guds frälsningsråd åsyftar en verklig och fullkomlig botning av hela den skada, som Adams fall förorsakade. 420. Men att aposteln säger: i honom — ”på det vi skola varda Guds rättfärdighet i honom”, nämligen Kristus, därmed vill han uttrycka, att det är i Kristus och ge-