nom Kristus Gud meddelar syndare sin rättfärdighet till deras rättfärdiggörelse, såsom vi många gånger sagt. I Kristus bor all gudavarandets fullhet lekamligen (Kol. 2), i Kristus är Gud uppenbarad i sann mänsklighet. Genom föreningen med Kristus är det alltså syndaren kommer i förening med Gud och bliver delaktig av hans rättfärdighet. Därför går det, såsom vi ovan visat, alldeles på ett ut, när det hos Paulus heter: Gud är den, som rättfärdigar (Rom. 8:34), och när vi hos profeten Jesaia läsa: Han, min tjänare, den rättfärdige, skall rättfärdiga många. På samma sätt säges det i Bibeln ömsom, att Gud frälsar eller är frälsaren, ömsom att Kristus gör och är det. Ja, i Tit. 3 kallar Paulus först Fadern och sedan Sonen för vår frälsare. Det är Gud, som i Kristus och genom Kristus rättfärdigar och frälsar. Detta är ock mycket skönt framställt i namnen Immanuel och Jesus, vilka tilläggas Sonen. Det förra betyder: ”Gud med oss”, ty i honom bor Gud mitt ibland oss. Det andra, nämligen namnet Jesus, betyder: ”Jehova är frälsning eller frälsare.” Varje gång man därför läser namnet Jesus, läser man den största och härligaste trossats, som Bibeln innehåller, nämligen att det är Gud, Jehova, den himmelske Fadern, som är syndares frälsning, och att han i denna sin egenskap är uppenbarad och bor i människans son. 421. I Kristus, endast i Kristus är det alltså syndare rättfärdigas genom tron. Honom har Gud framställt till en nådastol genom tron i hans blod (Rom. 3). Det är Gud, som har framställt honom. Och till en nådastol har han framställt honom, icke för att i honom straffa och döma världen, utån för att i honom benåda och frälsa henne. Såsom Herren själv säger: Icke har Gud sänt sin Son i