Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
franska kolonialarméns fälttåg mot kabylstammarna i Algeriet. Vid hemkomsten 1872
dekorerades han med guldmedaljen för tapperhet i fält, återinträdde i Generalstaben som kapten
och medverkade vid utarbetandet av de förslag till svenska försvarsmaktens stärkande,
som framlades under Weidenhielms krigsministertid. Samtidigt försiggick hans befordran
i så rask takt, att han 1882 hunnit bli överste och chef för Bohusläns regemente, kort
därefter tillförordnad och 1885 ordinarie chef för Generalstaben samt generalmajor i armén.
Som statsråd och chef för lantförsvarsdepartementet 1892—99 lyckades Rappe äntligen
genomföra en någorlunda tillfredsställande lösning av den segslitna härordningsfrågan ("de
nittio dagarna") vid urtima riksdagen hösten 1892. Efter sin avgång ur regeringen återtog
Rappe chefskapet över Generalstaben, befordrades 1903 till general och lämnade två år
senare den aktiva tjänsten.
Bland i Stockholm under senare hälften av förra seklet bosatta officerare av småländsk
börd må till sist nämnas Nere Albert Elfving,
ehuru hans militära verksamhet varit förlagd
långt från hemlandets gränser. Han föddes 1832
på gården Kampen i Växjö landsförsamling, blev
1851 student i Uppsala, var en kort tid kadett på
Karlberg och emigrerade 1855 till U. S. A., där
han fick anställning vid lantmäterikontoret i
Washington. Vid nordamerikanska inbördeskrigets
utbrott inträdde Elfving som frivillig i
nordstatsarmén och utnämndes omedelbart till löjtnant vid
48:de Newyorkska infanteriregementet. På grund
av oförväget mod och naturlig fallenhet för
krigarens yrke steg han raskt i graderna och
utnämndes 1864 till överstelöjtnant. Under krigets
sista skede tjänstgjorde Elfving som brigadchef
och blev under en rekognoscering i februari 1865
så illa sårad i högra knäet, att benet måste
amputeras. Med överstefullmakt och pensionsbrev
på fickan återvände han 1866 till fäderneslandet,
och slog sig ned i Stockholm, där han först sysslade med kartritning och därjämte
tjänstgjorde som lärare i engelska vid Karlberg, men sedermera idkade grosshandel,
företrädesvis med amerikanska skördemaskiner. Elfving utnämndes 1871 till amerikansk konsul i
Stockholm och avled 1891. En hederssabel, som han sannolikt erhöll för mod och rådighet
vid stormningen av Fort Fisher 1864, samt ett par militära dekorationer för deltagande i
inbördeskriget, överlämnades 1917 av hans efterlevande maka, till Livrustkammarens
samlingar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
