Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
folkning, som resulterade i det upprörande mordet på Axel von Fersen d. y. För övrigt
bekämpade ban i sin tidning ivrigt den nya litterära skolan och dess av C. J. Askelöf
redigerade huvudstadsorgan "Polyfem", men blev med tiden en ivrig anhängare av just samma
romantiska stilriktning. Sedan Törneblad av ekonomiska skäl 1812 nödgats nedlägga "Nya
Posten", sysselsatte han sig med översättningar för teatern — t. ex. Schillers "Don Carlos"
och "Jungfrun av Orleans" (1813) samt "Wallenstein" (1814) — som dock gav klent
ekonomiskt utbyte, och självständigt författarskap — bl. a. den i Fredrik Cederborghs manér
skrivna romanen "Friherre Dolk" (3 dlr 1814—15) och "Ideal till en sann och äkta
qvinno-bildning" (1815), som gav C. J. L. Almquist anledning till en replik med titeln "Hvad är
kärlek?" (1816). Dessutom redigerade ban 1816—17 "Föreningen: Skandinaviskt Folkblad"
och 1817—18 "Svenskt Nationalblad". Törneblad var en skicklig översättare och habil
skribent med god berättartalang och ledig stil.
Henrik Bernhard Palmaer — född 1801 i
Fin-naryds församling, Jönköpings län. död i
Linköping 1854 — är utan gensägelse en av den
svenska journalistikens originellaste och mest
begåvade märkesman. Han promoverades 1830 till
fil. magister i Uppsala, utnämndes två år senare
till adjunkt i kemi och farmaci vid Karolinska
institutet och skulle utan tvivel kunnat skapa sig
en lysande framtid på den vetenskapliga banan
om icke en bohemartad indolens och djupt
inrotad obenägenhet för regelbundet arbete samt hans
obehärskade, sarkastiska lynne stängt vägen för
hans befordran. Efter tre år fann Palmaer sin
ställning som akademisk lärare ohållbar, varför
ban tog avsked och övergick belt till
journalistiken, som tillät honom att giva sitt av bitande
kvickhet sprudlande temperament fritt spelrum.
I några år var ban anställd som litteraturkritiker
i Lars Hiertas "Aftonblad", där bl. a. hans 1834
under signaturen Nils Nilsson Nyberg publicerade fyra "Bref till Svenska Minerva", riktade
mot denna tidnings utgivare C. J. Askelöf och Esaias Tegnér, väckte oerhört uppseende
och ännu i dag kunna räknas till vår polemiska litteraturs mästerstycken. Kort därefter
råkade ban emellertid i konflikt med Hierta, lämnade Stockholm och begav sig till
Linköping. När hans förhoppning om en befattning vid läroverket slog fel, grundade Palmaer
i denna stad tidningen "Östgöta Correspondenten", som med sina elegant utformade och
hänsynslöst kvicka artiklar på ett epokgörande sätt skilde sig från den dåtida
landsortspressens andefattiga spaltfyllnad. Den dråpliga, mot biskop Hedrén och domprosten
Lindman riktade satiren "Yttersta domen i Kråkvinkel" satte sinnena i den lilla stiftstaden i
häftig svallning och ådrog Palmaer ett åtal för hädelse.’ som dock tack vare hans
glänsande försvar slutade med fullständig frikännelse.
Efter ett par år tröttnade emellertid Palmaer på att låta stadens pampar slita spö i
"Östgöta Correspondentens" spalter, upptog 1840 C. F. Ridderstad till medarbetare och
drog sig året därpå belt tillbaka från tidningen. Han utgav 1841—42 månadsskriften
H. B. Palmær.
— 49 —
2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
