Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Adlersparre, Axel - 6. Adlersparre, Sophie - Adlerz, Erik - Adlerz - 1. Adlerz, Ernst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Adlersparre
21
Adlersparre
effektivare personalutbildning samt
en uppdelning av sjöförsvaret på en
liten sjögående flotta och ett
"skärgårdsartilleri", som skulle utgöra
kustförsvar. A. övergick i reserven
1866. Han ver led. av Andra K. 1867
—79 och där ivrigt verksam för sitt
vapen samt ådagalade en utpräglat
självständig hållning i debatterna. I
sitt militära tänkande utgick han
från den s. k. centralförsvarsidén. Då
hans ställningstagande i ett fall inte
överensstämde med regeringsförslaget,
framtvangs hans förflyttning från
kommandoexpeditionen 1868. Han blev
kommendör s. å. och var tf. chef för
förvaltningen av sjöärendena 1868—
71 men blev tvungen att begära avsked
på grund av att han trots sin
förtroendeställning motarbetade regeringen
i riksdagen. Där tillhörde han den
liberala "intelligensen", var
övertygad frihandlare och lierad med J. Ä.
Gripenstedt. Den sjömilitära
utvecklingen gick efter Oscar II :s
tronbestigning 1872 i nya banor, som avveko
från A:s principer. I debatterna om
lantförsvaret deltog han med iver och
var en övertygad anhängare av
värnpliktsidén. Han var ånyo statsrevisor
1874—76 samt var stadsfullmäktig i
Stockholm 1866—79. Han blev led. av
Krigsvet. akad. 1858. — Gift 1) 1848
med Heliodore Anckarsvärd, † 1868;
2) 1869 med friherrinnan Carin
Sophie Leijonhufvud (A. 6). T. D.
6. Adlersparre, Carin Sophie,
friherrinna, pionjär inom den sv.
kvinnorörelsen (pseud. Esseide), f. 6
juli 1823 på Helgerum i Västrums skn,
Kalmar län, † 27 juni 1895 på Ström
vid Södertälje. Föräldrar:
överstelöjtnanten friherre Erik Gabriel
Knutsson Leijonhufvud och Sofie Emerentia
Hoppenstedt. — A. var den förnämsta
ledaren och organisatören av den
sv. kvinnorörelsen enligt de riktlin-
Axel Adlersparre (5).
jer, som Fredrika Bremer angivit.
Tills, med Rosalie Roos, gift
Olivecrona 1857, grundade hon 1859
Tid-skr. för hemmet, som genom sakligt
allvar, ironi och humor sökte vinna
och uppfostra sin publik. Från 186S
var hon ensam red. för tidn., där
hon förfäktade tesen, att "kvinnan
behöver arbetet, och arbetet behöver
kvinnan". Hon satte även i gång med
söndags- och aftonskolor för
arbetarklassens döttrar (1862) och lade
upp planen för Stockholms läsesalong,
som startades 1S66 i form av ett
läsrum för damer, samt verkade för
Sveriges anslutning till Röda korset. Även
sedan hon 1S69 ingått äktenskap med
politikern kommendör Axel
Adlersparre (A. 5) fortsatte hon, trots
omfattande husligt arbete, målmedvetet
sin verksamhet i det allmännas tjänst.
År 1S55 kallades A. till led. av den
s. k. flickskolekommittén, den första
k. kommitté, som haft kvinnliga led.
Men främst har hon fäst sitt namn
vid Fredrika-Bremer-förb. och
Handarbetets vänner (grundat 1874), vars
betydelse för vår konstslöjds
renässans till stor del berodde på A:s
människokännedom och förmåga att
entusiasmera. Dessa egenskaper
framträdde kanske ännu skarpare, när hon
satte in sina krafter i kvinnorörelsens
tjänst. Programmet för
Fredrika-Bremer-förb., stiftat 1884, liade
utstakats av A., som underströk syftet, att
man skulle "verka för en sund och
lugn utveckling av arbetet för
kvinnans höjande i sedligt och
intellektuellt såväl som i socialt och
ekonomiskt hänseende". A. tog under hela
sitt liv på olika sätt verksam del i
förb:s arbete. Hennes sociala intressen
gingo hand i hand med de estetiska.
Hon mötte t. ex. Victoria Benedictsson
med varm sympati, och det var hon,
som skaffade Selma Lagerlöf arbetsro
för fullbordandet av "Gösta Berlings
saga". Sedan 27 årgångar av Tidskr.
för hemmet kommit ut, nedlades tidn.
1885. Ären 1886—88 stod A. som red.
för Dagny, organ för
Fredrika-Bre-mer-förb. Under de sista ären av sitt
liv var hon upptagen med att planera
och skriva en stor
Fredrika-Bremer-biografi, som hon dock ej hann
fullborda (utg. 1895—96 i 2 bd av A. tills,
med brorsdottern Sigrid
Leijonhufvud). — Litt.: S. Leijonhufvud, "S.
A." (1—2, 1922—23). N. B.
Adlerz, Erik Wilhelm,
siniin-struktör, idrottsman, f. 23 aug. 1892
i Stockholm. Föräldrar: målaren
Gustav A. och Anna Appelgren. -—
A., som 1925 blev professionell, var
1921—35 kontorsbiträde oeh
badmästare vid Centralbadet i Stockholm och
därjämte tidvis instruktör hos Sv.
simförb., åt vilket han sedan 1935 helt
Sophie Adlersparre (6).
har ägnat sig. Åren 1930—31 var lian
tränare i Norge. — A. har deltagit i
fyra olympiader oeh vann därvid
guldmedalj i såväl raka som varierande
hopp i Stockholm 1912 och erhöll
silvermedalj i varierande samt
fjärdeplacering i raka liopp i Antwerpen
1920 samt nådde fjärde plats i
varierande hopp i Paris 1924. Åren 1909
-—23 erövrade han 9 nordiska och
18 sv. mästerskap i raka och
varierande hopp samt svikthopp. — A., som
varit en ypperlig simhoppare med
kraftig och fartfylld stil, har som
instruktör inlagt stora förtjänster om
den sv. simidrottens främjande. —
Gift 1923 med Märtha Margareta
Ekström. G. T.
Adlerz, släkt, härstammande från
en bonde i S. Liarp i Adelövs skn i
Småland. Dennes son Elias, slutl.
kyrkoherde i Adelöv († 1719), antog efter
födelsesocknen släktnamnet Adelgren.
Bland dennes sonsöner, vilka ändrade
släktnamnet till A., märkes
kyrkoherden i Gryt, Östergötland, Johan
Anders A. (f. 1772, † 1827). Hans äldste
son, kyrkoherden i Kuddby,
östergöt-land, Carl Erhard A. (f. 1813, † 1891),
blev far till entomologen Gottfrid A.
(A. 2). Johan Anders A:s yngre son,
läroverksadjunkten Johan Elis A. (f.
1816, † 1881), blev far till botanisten
Ernst A. (A. 1).
1. Adlerz, Ernst, botanist, f. 6
nov. 1854 i Linköping, ‡ 7 mars 1918
i Örebro. Föräldrar:
läroverksadjunkten Johan Elis A. och Hedvig
Charlotta Wimermark. —- Efter
mogenhets-ex. i Linköping 1S74 blev A. fil. kand.
1878, fil. lic. 1881 och fil. dr 1882, allt
vid Uppsala univ. Han var vik.
adjunkt i Linköping 1883 och vik. lektor i
Örebro 1883—84 samt utnämndes 1884
till lektor i naturalhistoria och kemi
vid Örebro högre allm. läroverk. I
vetenskapligt syfte företog A. vidsträckta
resor till Norge, Schweiz, Tyskland och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
