Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Alfvén, Hannes - Alfvén, Hugo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Alfvén
52
Alfvén
Hugo Alfvén.
avliandl. bär titeln "Investigation ön
the ultra-short electromagnetic
wa-ves". — Gift 1935 med Kerstin Maria
Erikson. B. S.
Alfvén, Bug o Emil, tonsättare,
dirigent, f. 1 maj 1872 i Stockholm.
Föräldrar: skräddarmästaren Anders
A. och Lotten Axelsson Puke. —• A.
studerade 1887—91 vid
Musikkon-servatoriet. De fem följ. åren
fortsatte han sina studier i kontrapunkt
och komposition för J. Lindegren och i
violin för L. Zetterquist samt
förvärvade orkestervana i hovkapellet 1890
—92. Åren 1896, 1897 och 1899
innehade A. statens tonsättarstipendium
och 1900—02 Jenny Linds stipendium.
Han gjorde under dessa år
vidsträckta resor i Europa och studerade bl. a.
violin för C. Thomson i Bryssel 1897
—98 ocli dirigering för H.
Kutzsch-bach i Dresden 1901—02. Ären 1910
—39 var A. director musices vid
Uppsala univ., varjämte lian 1919—31 och
1934—38 ledde Uppsala studentkårs
allm. sångfören. ocli 1934—38 Upp-
sala blandade studentkör. Orpliei
drängar (O. D.) liar han dirigerat
sedan 1910. Han är sedan 1921 Sv.
sångarförb:s förste förb.-dirigent och
sedan 1923 hedersordf. i
Siljansbygdens körförb., där lian sedan 1904
verkat som ledare. A. liar även med O. D.
och Sv. sångarförb. företagit talrika
sångarfärder till olika länder,
medverkat vid flera större musikfester
samt gästdirigerat i in- och utlandet.
Han blev led. av Mus. akad. 1908 och
fil. hedersdr vid Uppsala univ. 1917.
— A. har skrivit 4 symfonier: nr 1,
f-moll (1896; senare omarbetad); nr
2, D-dur (1899; sista satsen är en
fuga över koralen "Jag går mot
döden, var jag går") ; nr 3, E-dur (1905);
nr 4 "I hafsbandet", c-moll, med två
instrumentalt behandlade röster
(1919); nr 5, a-moll är ännu så länge
under arbete (1942). Nr 1—3 lia
traditionell form; nr 4 är ensatsig, men
det gängse schemat framskymtar i
underavd. Han har vidare skrivit tre
rapsodier, nr 1 "Midsommarvaka"
(1903); nr 2 "Uppsalarapsodi" (för
Linnéfesten 1907); nr 3
"Dalarapso-di" (1931), samt den symfoniska
dikten "En skärgårdssägen" (1904) och
"Festspel" (till Dramatiska teaterns
invigning 1908) m. m. Han har
dessutom skrivit musik till L. Nordströms
skådespel "Vi" (1932; därur sviten
"Gustaf II Adolf"), det pantomimiska
dramat "Bergakungen" (1923) samt
musik till filmen "Synnöve
Solbak-ken" (1934; även svit därur).
Kammarmusiken har han riktat med
Sonat för violin och piano (1896). —
A:s vokalmusik omfattar främst en
rad kantater för soli, kör och
orkester, bl. a. tre religiösa verk "Herrans
bön" (1901), "Uppenbarelsekantat"
(till Uppenbarelsekyrkans i
Saltsjöbaden invigning 1913) och "Kantat
vid reformationsfesten i Uppsala
1917", vidare "Kantat vid Uppsala
univ:s 450-årsjubileum 1927",
"Kantat vid Sveriges riksdags
500-års-jubileum i Stockholm 1935" m. fi.
Han har dessutom skrivit flera
manskörer, bl. a. "Gustaf Frödings
jordafärd" (1911), "Sveriges flagga"(1916)
och "Gryning vid havet" (1933),
folkvisearrangemang för manskör och
blandad kör, ss. "Och hör du, unga
Dora" och "Uti vår hage", samt
solosånger, bl. a. "Skogen sover" och
"Lindagull". — A. hade stora anlag
för måleri och studerade även vid
Tekn. skolan i Stockholm. Hans
lärare, landskapsmålaren O. Törnå,
rådde honom att ägna sig åt målning.
A. blev musiker, men som sådan
förblev han målare. Färg- och
natursinne präglar i mycket hög grad hans
alstring. "Midsommarvaka", där han
med bearbetning av sv. folkmelodier
givit ett "Skansen"-artat koncentrat
av sv. stämningar, är ju populärast,
men mest av sig själv har han skänkt
i en rad skärgårdsskildringar,
symfonierna nr 2 och 4 samt "En
skärgårdssägen", liksom i "Bergakungen".
Naturen är där i sin övervägande
höstliga vildhet en symbol för ett
själstillstånd, måhända även för en
livssyn, som för tanken till Predikaren.
Om än A. främst är symfoniker, har
lian dock gjort betydande insatser
även som vokalkomponist. Han har i
traditionell stil skapat den
medryckande, populära "Sveriges flagga" och
med mönstergill konst bearbetat
folkvisor ; tyngst väga dock verk som t. ex.
"Gryning vid havet", där han
överlägset förstått utnyttja manskörens
koloristiska möjligheter. I detta
sammanhang må framhållas, att lian
förnyat O. D:s repertoar genom att
uppta en rad intressanta verk av F.
He-gar, E. Bossi, J. KfiSka m. fi. — Få
sv. tonsättare ha ägt A:s handlag och
rutin; särskilt som kontrapunktiker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
