Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Amelin, Albin - Ameln - Amilon, Sjunne - Amilon, Johan-Anders - Aminoff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ameln
79
Aminoff
skulpteras på duken i tjocka flak,
återger lian mest den moderna
storstadens fabrikskvarter och proletära
liv i arbete och vila. Hans romantiskt
patetiska stil, som anknyter till
expressionismen (Munch, van Gogh,
Ko-koschka), har en våldsam kraft och ett
revolutionärt socialt patos med
stundom påträngande tendens. De grova
och tunga formerna liksom det stora
bildformatet bottna i konstnärens
drift att ge uttryck för något mäktigt
och storslaget. Vid sidan av
proletärmotiven målar A. monumentala
akt-ocli blomsterbilder. "Arbetarekafé",
"Fabriksarbetare" äro de typiska
titlarna på ett par representativa dukar
av A. Utom i olja liar A. ofta och med
framgång arbetat i gouaclie. Han är
företrädd i Nat. mus., Göteborgs ocli
Malmö mus., Tretjakowgalleriet i
Moskva m. fi. samlingar. — Gift 1931
med Karin Eriksson. N. B.
Ameln, urspr, norsk släkt, som på
1700-talet i flera generationer drev
handel och skeppsfart i Bergen.
Christian Gerhard A. (f. 1809, † 1872)
erhöll 1838 burskap ss. handelsborgare
därstädes ooh startade en firma för
handel med sill och fiskevaror med
avsättning huvudsakl. på Sverige.
Firmans huvudkontor flyttades
därför på 1850-talet till Stockholm, där
även ägaren bosatte sig. Vid hans
död övertogs företaget av hans båda
söner, Johan A. (f. 1836, † 1917) och
Carl A. (f. 1842, † 1906), som
ändrade firmans namn till Bröderne A.,
Stockholm och Bergen. Johan A. blev
föreståndare för det norska kontoret,
som huvudsakl. ägnade sig åt
rederirörelsen och numera har upphört,
medan Carl A. skötte det stockholmska
handelshuset. Firmans sillsaltning
var då förlagd till Norge, där en filial
för detta ändamål hölls i Trondhjem.
Då storsillen på 1890-talet vandrade
till sv. västkusten, anlade företaget
vid Börholmen på sv.-norska
gränsen ett stort salteri. Efter Carl A:s
död övertogs firman av sönerna
Christian A. (f. 1867, † 1935) och Otto A.
(f. 1869) samt ombildades till ab.
Bröderne A., ett familjebolag med
Christian A. som verkst. dir. Under
världskriget 1914—18 fick företaget
för regeringens räkning anskaffa och
lagra all den sill, som då
importerades. År 1928 startades i Gravarne
(Bohuslän) en fabrik för
framställning av sill- ocli fiskkonserver. Sedan
slutet av 1800-talet utrustar firman
årl. egna islandsexpeditioner. Den är
icke endast Sveriges största sillaffär
utan även landets största
saltimportör. Christian A:s efterföljare ss.
bolagets verkst. dir. blev hans son Carl
H. A. A. (f. 1893), som representerar
släktens fjärde generation i företagets
ledning.
Amilon, Sjunne, motorpionjär,
bruksdisponent, f. 11 mars 1847 i
Torrlösa skn, Malmöh. län, † 24 nov.
1920 i Stockholm. Föräldrar: åbon Ola
Jönsson och Johanna Andersdotter.
— Efter teknisk utbildning i Malmö
och studieresor i utlandet, särskilt
Tyskland, tjänstgjorde A. som
ingenjör vid Avesta järnverk 1874—-77 och
vid Surahammars bruk 1877—89. Vid
sistnämnda bruk byggde och igångsatte
A. 1882 en av de första
martinugnarna i riket. Under sin verksamhet vid
Surahammar, numera det äldsta
grov-plåtvalsande verket i landet,
animerade lian på allt sätt ståltillverkningen.
A. var 1889—92 delägare i
maskinfirman Zacco, Bruhn & co. i
Stockholm, som på hans initiativ
importerade till Sverige den första
bensindrivna automobilen (av G. Daimlers
typ och tillverkad av Panhard &
Le-vassor i Paris) och den första
motorbåten (av Daimlers fabrikat). På A:s
initiativ tillverkades de första sv.
motorbåtarna 1890—91 av Vulcans
mekaniska verkstad i Norrköping. Som
den förste sv. chauffören körde A.
själv både bilen och motorbåten på
industriutställningen i Göteborg 1891.
Han var disponent vid Granefors
koppar- och mässingsfabriks ab. 1892—
93 samt vid Bultfabriks ab. i
Hallstahammar 1893—1915. Han
tjänstgjorde även som speciallärare i järnets
manufakturering vid Tekn.
högskolan i Stockholm 1916—20 och i
industriell ekonomi 1918—20. — A:s stora
insats är att ha varit Sveriges förste
motorman. — Gift 1879 med Mia
Böös. S. R.
Amilon, Johan-Anders,
skogsman, f. 24 juli 1885 i Tryde skn,
Kristianst. län, † 7 juni 1930.
Föräldrar: godsägaren Johan A. och Ida
Ek-st éen. — A. blev student i Ystad 1904,
utexaminerades från Skogsinst. 1908,
blev e. o. tjänsteman i Domänstyr.
1909 och e. jägmästare i Gävle-Dala
distrikt sistn. år. Han var assistent i
Degerfors revir 1910, tf. jägmästare
och assistent i Ängelholms revir 1911,
assistent i Jockmocks revir 1912 och
blev överjägmästareassistent i S.
distriktet i slutet av 1912. A.
förordnades till tf. lektor vid Skogsinst. 1914
och utnämndes till lektor vid den
nyorganiserade Skogshögskolan 1915.
Åren 1913—14 gjorde han en
studieresa till Danmark och Tyskland. A.
utmärkte sig redan under studietiden
för en ovanlig arbetsförmåga och en
strävan att fördjupa sina kunskaper
genom skogsvetenskapliga
forskningar. Hans huvudsakliga gärning blev
lärarverksamheten vid
Skogshögskolan, och som lärare var han högt upp-
Sjunne Amilon.
skattad av sina elever. Han bibehöll
dock ständig kontakt med det praktiska
skogsbruket genom handläggning av
ett stort antal skogsförrättningar av
skilda slag inom de flesta av
Sveriges län. —- A. författade ett flertal
skogsvetenskapliga avhandl. Hans
mest omfattande och värdefullaste
arbete är "Skogsskötseln och dess
förutsättningar" (1923). A. erhöll ett
flertal skogliga uppdrag av allm.
natur. Bl. a. verkställde han en
undersökning om skötseln och förvaltningen
av Sveriges häradsallmänningar, ocli
resultatet av denna undersökning har
han framlagt i en avhandl. "Sverige»
häradsallmänningar" (1918). S. å.
blev A. anställd som sekr. och
ombudsman för det 1918 bildade Sveriges
liäradsallmänningsförb. Kort därpå
anlitades han även av
Kyrkofondskommittén för utförande av en
liknande undersökning om Sveriges
ecklesiastika skogar. Hans sista mera
betydande avhandl. voro "Hyggesskötseln
ocli föryngringen inom mossrika
skogar till vacciniumtypen inom örà
revir" (1929) och "Wallmoblädningen
å Högsjö" (1930). Mitt i sitt rastlösa
arbete bortrycktes A. plötsligt genom
olyckshändelse. — Gift 1909 med
Gudrun Jacobsen. — Litt.: G.
Kinnman, "J.-A. A.", Sv. skogsvårdsförb: s
tidskr. 1930. P. O. W.
Aminoff, gammal bojarsläkt från
Ryssland, urspr, från Böhmen.
Teodor (Fjodor) Gregorievitj A. († omkr.
1624), som 1612 måste uppge
Ivan-gorods fästning till Sverige, trädde
i sv. tjänst s. å. och
naturalise-rades som sv. adelsman 1618. Hans
sonson, ryttmästaren Johan A. (■}"
1657), blev stamfar till den i Sverige
fortlevande ättegrenen.. Ättlingar till
denne i sjunde led äro
överstelöjtnanten Iwan A. (A. 2) samt lians,
kusiner, byråchefen i Domänstyr.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
