Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Amundson, Karl - Anckarhielm, Mårten - Anckarstierna, Cornelius - Anckarström - 1. Anckarström, Claes - 2. Anckarström, Jacob Johan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Anckarhielm
81
Anckarström
Örebro län, † 21 febr. 1938 i Stockholm.
Son till A. 1. — A. blev 1894
underlöjtnant vid fortifikationen och kapten
1904, var lärare vid Artilleri- och
ingenjörhögskolan 1906—10 samt
tjänstgjorde som militärattaché 1911—15 i
Paris och 1912—18 i Bryssel. Han
utnämndes till major 1915 och var chef
för Fälttelegrafkåren och arméns
flygväsen 1915—20 samt 1924—25 och
inledde 1920 ett fyraårigt chefskap för
Svea ingenjörkår. Efter att ha
avancerat till överste 1924 utsågs han till
■chef för flygvapnet (1925—31), som
då blivit en självständig försvarsgren.
Han blev generalmajor 1926 och led. av
Krigsvet. akad. 1915. — A. var 1919—
21 ordf. i sv. delegationen för
skandinaviska lufttrafikkonventionen, 1920
-—21 ordf. för flygplatsdelegerade,
1919—21 ordf. i flygkommissionen m.
m. samt utsågs 1924 till v. president i
Fédération aéronautique
internatio-nale i Paris och 1933 i Kairo. A.
tillhörde stiftarna av Sv. aeroklubben
och var även dess hedersordf. Han
ägnade redan från 1890-talet stort
intresse åt den sv. ballongflygningens
utveckling och deltog i en rad
ballongfärder, bl. a. en till Danmark 1903
med Svenske, den näst Andrées
nordpolsflygning märkligaste och längsta
ballongfärd, som svenskar företagit.
A. främjade även den militära
idrotten och gjorde betydande insatser för
skytterörelsen och frivilliga
landstormen. — Gift 1903 med Blenda
Mill-berg. N. B.
Anckarhielm, Mårten, före
adlandet Thijssen, sjömilitär, f. i
nederländska provinsen Zeeland, † 21 mars
1657 i Göteborg. — A. hade
tjänstgjort på handelsfartyg och även varit
i sjökrigstjänst, när Louis De Geer
under Sveriges krig med Danmark på
egen bekostnad lät utrusta en flotta
i Holland, bestående av 34 monterade
liandelsfartyg med 3 000 mans
besättning, och anförtrodde befälet åt A.
(1644). Värdet av den holländska
eskadern var beroende på om en
förening med de sv. sjöstridskrafterna
kunde genomföras. A:s första
expedition nådde till slesvigska kusten;
efter en het strid mot Kristian IV
i Listerdyb måste A. söka sig
tillbaka till Holland. Eskadern
utrustades emellertid på nytt, och A. lyckades
denna gång med sina tjugo skepp
passera Öresund trots kanonad från
Kronborg och de danska batterierna pà
Saltholmen. I Stockholm beslöts, att
A. jämte familj skulle flytta till
Sverige. A. blev fast anställd som amiral
och adlades med namnet A. Under de
följ. striderna bidrog han väsentl. till
den stora segern vid Femern (1644).
Han organiserade även en eskader på
fjorton fartyg i Göteborg, som störde
förbindelserna mellan Danmark ocli
Norge. — A. var gift före ankomsten
till Sverige; hustrun skrev sig
Lou-wysa Anckerhelm. G. U.
Anckarstierna, Cornelius, före
adlandet Thijsen, friherre, sjömilitär,
f. 25 jan. 1655 i Stockholm, † 19 april
1714 på sin gård Knutstorp i Skåne.
Fadern, kaptenen vid sv. flottan
Didrik Thijsen, kom till Sverige med den
holländsk-sv. amiralen Mårten
Thijs-sen-Anckarhielm, med vilken han
trol. var besläktad. — A. gick i
utländsk sjötjänst 1664 och fick officers
tjänsteställning 1669 samt blev kapten
vid sv. flottan 1676. Han deltog med
utmärkelse i slaget vid Möen 1677 och
blev där fången men efter några
månader utlöst. S. å. blev han
kommendör, följ. år major samt adlad, 1680
schoutbynacht (lägste amiral), 1683
v. amiral och 1692 amiral och
friherre. A. var 1700 befälhavare för den
flotta, som förde Karl XII till
Livland och användes 1705—09 för att
motverka tsar Peters ansträngningar
att skapa en rysk östersjöflotta. A.
lyckades därvid visserl. inte
förstöra örlogshamnen vid Kronstadt
men upprätthöll dock blockaden av
densamma och hindrade rysk
flottaktivitet utom under ett år, 1708. —
Gift 1) med Elisabet Kroger; 2) med
Margareta Elisabet Sparre. T. D.
Anckarström. Ätten härstammar
från borgaren i Västerås Claes
Dep-ken († 1634), vars son Claes Claesson
Depken, bergmästare i Uppland, 1676
adlades med namnet A. (A. 1).
Denne efterlämnade endast en dotter, och
namnet övergick till styvsonen,
brukspatronen David Futtje (f. 1656, †
1720), som adlades och adopterades
1683. En sonsons son till denne var
Gustav III:s mördare Jacob Johan
A. (A. 2), vars förbrytelse föranledde
släktmedl. att ändra släktnamnet till
Löwenström (efter A. 2:s maka, som
hette Löwen). Ätten utslocknade på
manssidan 1863 med A. 2:s son,
kaptenen Johan Jacob Löwenström.
1. Anckarström, Claes
Claesson, före adlandet Depken,
bruksägare, bergmästare, f. 20 juni 1627,
† 3 april 1702påÄlvkarleö bruk i
Älvkarleby skn, Uppsala län. Föräldrar:
borgaren i Västerås Claes Depken och
Elisabet Cyllenknoster. — På
mödernet var A. nära släkt med de förmögna
bergsmanssläkterna; morfadern fick
av Gustav II Adolf bekräftelse på sitt
bergfrälse 1621 men introducerades
icke på Riddarhuset. Efter att ha haft
olika poster inom bruksförvaltningen
blev A. bergmästare i Västerbergslagen
1659, genom tjänstebyte i Uppland och
Österbergslagen 1661, var kamrerare i
Bergskollegium 1664—70, blev e. o.
assessor därstädes 1674 och var berg-
Jacoh Johan Anckarström. Samtida
kopparstick.
mästare i Uppland 1672—75. Sina
största insatser har han dock gjort
utanför förvaltningen ss. en av dem,
vilka grundlagt bruksrörelsen vid
nedre Dalälven. Jämte
stockholmsköpmannen D. Leijel började han 1659
anlägga Älvkarleö och Härnäs bruk
samt Hyttöns masugn. Under Karl
XI :s krig satte han i gång
tillverkning av ankaren för flottans behov,
de första, som i Sverige
tillverkades med vattenhammare. Han
belönades 1676 med adelskap och
privilegium på anläggningen av ett stort
ankarbruk vid Söderforsen i Dalälven.
Anläggningen drog dock ut på tiden
till följd av långvariga processer med
hovintendenten Johan Leijoncrona,
ägare av Untra gård, även han en av
bruksrörelsens föregångsmän. Han
inköpte slutl. A:s och dennes
med-intressenters andelar i Söderfors. A.
medverkade även vid grundandet av
Axmars bruk i Gästrikland (1671) och
Galtströms bruk i Medelpad (1673).
Han kan därför räknas som en
pionjär för Norrlands brukshantering. —
Gift med Catharina Helena Honnon,
änka efter bergsmannen och
handlanden Frans Futtje. G. U.
2. Anckarström, JaeobJohan,
militär, Gustav III:s mördare, f. 11
maj 1762 på Lindö gård, Vallentuna
skn, Stockholms län, f 27 april 1792
i Stockholm. Föräldrar:
överstelöjtnanten Jacob Johan A. och nedvig
Ulrika Drufva. ■—- A. blev page vid
hovet och underofficer vid Livreg.
1777, lämnade ss. kapten den militära
banan 1783, ägnade sig sedan några
år åt jordbruk i sin hembygd men
flyttade med familj 1790 till
Stockholm, där lian utan egentlig
sysselsättning drog sig fram på ett
obetydligt kapital. A. uppfostrades mycket
strängt av sin far, vars häftiga och
despotiska lynne lian ärvt. Inbunden
Svenska män och kvinnor I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
