Brändström 497 Brändström-Ulich Peter Brändström, Målning (detalj) av okänd konstnär 1808. 1762. Med detta företag förenade han inom kort ett skeppsrederi, grundade även ett skeppsbyggeri och arrenderade för detta ändamål 1781 stadens båda skeppsvarv. Arrendekontraktet visade sig mycket gynnsamt för B. men i så hög grad ofördelaktigt för staden, att i slutet av 1789-talet häftiga strider uppstodo mellan B. och myndigheterna, fastän B. redan då innehade åtskilliga förtroendeplatser inom stadens förvaltning; han hade 1787 utnämnts till dir. för kronobrän-neriet i Strömsbro och 1789 till rådman. Samtidigt utvecklade sig firman P. Brändström i snabb fart, ocli omkr. sekelskiftet var B. Gävles störste skeppsredare och en av de största i hela landet. År 1787 upptog han sin måg, grosshandlaren Per Ennes till kompanjon; denne skötte sedermera handelshusets affärer, medan B. fick "mera håg för de allmänna ärenders drivande". En särskilt viktig och ansvarsfull verksamhet utövade B. ss. baggaredir., d. v. s. uppsyningsman över stadens mudderverk, som skulle hålla Gavleån och hamnen fria från uppgrundningar. Åren 1781—86 och 1794 var han ordf. i Handelssociete-ten, tillhörde även magistraten, borgerskapets äldste m. m. och erhöll 1797 kommerseråds titel. — Som en av stadens rikaste män gjorde sig B. även känd genom stora donationer. Han var grundare av Gävle elementarskola, vanL kallad Brändströmska skolan, som skulle vara "en undervisningsanstalt för dem, som ärna sig till näringsstånden". Vid sidan av ett "perpetuellt lån" av 10 000 rdr riksgälds skänkte lian för detta ändamål en tomt och ett stort hus samt var självskriven led. i skolans styr. Skolan, som snart åtnjöt högt anseende i Sverige, Finland och även annorstädes till följd av sin utmärkta undervisning i levande språk, har sedan 1890 en fortsättning i Gävle borgarskola. — Under sin verksamhet råkade B. ofta i strid med handel ssocieteten, borgerskapets äldste och magistraten; men genom sin framsynta och målmedvetna verksamhet för Gävles ekonomiska och kulturella utveckling visade sig B. vara "en av de förnämligaste köpmän Gefle någonsin haft". — Gift 1764 med Anna Elisabet Schröder. — Litt.: "Handels-Societeten i Gefle 1738— 1938", minnesskrift utarb. av C. B. Berggren. 2. Brändström, Per Henrik Edvard, militär, diplomat, f. 15 aug. 1850 i Stockholm, † 9 nov. 1921 därstädes. Föräldrar: generaldirektören och chefen för Telegrafverket Pehr B. och Johanna Henrietta Bratt. Sonsons son till B. 1. — B. blev kadett vid Krigsskolan å Karlberg 1869, underlöjtnant vid Närkes reg. 1871, löjtnant vid Generalstaben 1880, ordonnansofficer hos kronprinsen 1883, kapten 1884 och var militärattaché i S:t Petersburg 1885—91, där lian skaffade sig stor förtrogenhet med ryska förhållanden. År 1891 blev han överadjutant, major vid Generalstaben samt stabschef vid Femte arméfördelningen, 1896 överstelöjtnant och förste major vid Första livgrenadjär-reg. samt var 1898—1905 överste och chef för samma reg. och samtidigt stadsfullmäktig m. m. i Linköping 1899—1905. Han blev chef för kronprinsens stab 1905 och överadjutant hos konungen 1908 samt avancerade till generalmajor 1906 och till generallöjtnant 1914. Betydande svårigheter ställdes B. inför, då han 1906 blev minister i S:t Petersburg. Med på en gång fasthet och taktfullhet lyckades B. framgångsrikt hävda de sv. intressena i ofta högst ömtåliga situationer. Den personliga prestige, som B. i hög grad vunnit, fick under krigs- och revolutionstidens osäkerhetstillstånd en särskild betydelse för många enskilda, vilka genom honom räddades från undergång. I stor utsträckning ställde B. sin auktoritet och arbetskraft till förfogande för stöd åt Böda korsets verksamhet i Ryssland 1915—18. Vid hans avsked 1920 betygade konungen till statsrådsprotokollet "sitt synnerliga välbehag över det nit och den plikttrohet, general Brändström städse ådagalagt vid utövningen av honom anförtrodda viktiga ämbeten och uppdrag, och den självständiga hållning, han under svåra förhållanden till gagn för Sveriges intressen intagit". B. blev led. av Krigsvet. akad. 1895 och sera-fimerriddare 1919. — Gift 1886 med Anna Vilhelmina Eschelsson. T. D. Edvard Brändström. 3. Brändström-Ulich, Elsa, sjuksköterska, filantrop, f. 26 mars 1888 i S:t Petersburg. Dotter till B. 2. — Efter avslutad skolgång var B. elev vid Anna Sandströms seminarium 1906—-08 och var därefter bosatt i S:t Petersburg. Vid krigsutbrottet 1914 utbildade hon sig genast till krigssyster i Röda korset och ägnade sig sedan helt åt sjukvården. När invalidutväxling-en mellan de stridande länderna över Sverige organiserats, tjänstgjorde B. en tid på invalidtågen från finska gränsen till Trelleborg men fick 1915 av Sv. röda korset i uppdrag att bedriva hjälpverksamhet i de stora fånglägren i Sibirien och Ryssland och även inspektera förhållandena där. Med ringa medel, ofta livsfarligt sjuk och motarbetad av ryska lokalmyndigheter men utrustad med okuvlig energi och ovanlig organisationsförmåga utförde B. under sina strapatsrika resor ett ovärderligt kärleksarbete bland centralmakternas krigsfångar. Vid krigets slut hade B. lyckats åstadkomma möjligheter för hemsändning av fångarna, men ryska revolutionen hindrade arbetets fullföljande. Hon igångsatte i stället ett stort organisationsarbete i syfte att skydda de kvarhållna krigsfångarna från ekonomisk och själslig undergång. Hon skaffade dem produktiv sysselsättning, uppmuntrade deras bildningsbegär genom att anordna föreläsningar och teateraftnar och förmedlade brev och hälsningar till deras familjer. Genom sitt uppoffrande arbete lyckades B. rädda tusentals liv. År 1920 återvände lion till Sverige och väckte där ett livligt intresse för sitt arbete. Genom att publicera sina minnen från fånglägren, "Bland krigsfångar i Rvssland och Sibirien 1914—1920" (fyra uppl. 1921 —22), och genom en föredragsturné i Förenta staterna skaffade hon medel 32 Svenska män och kvinnor I