Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Carlén, Johan Gabriel - 2. Carleń, Emilie Flygare-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Carleman
29
Carlén
Johan Gabriel Carlén.
tör. Han utgav bl. a. de folkligt
realistiska "Stycken på vers" (1838),
"Romanser ur svenska folklifvet" (1846)
och "Samlade dikter" (1870) samt
redigerade på ett i huvudsak
förtjänstfullt sätt uppl. av Bellmans, A. M.
Lenngrens och J. A. Wadmans
skrifter. Av särskild betydelse blev han
genom sina populära "Svenska
familjboken" (1849—52) och "Läsning vid
husliga härden" (1860—61) samt ss.
August Blanches efterträdare som
red. för Illustrerad tidn. (1864—66).
—• Gift 1841 med förf. Emilie
Flygare-Carlén (C. 2). ’k A.
2. Carlén, Emilie Flygare-,
författarinna, f. 8 aug. 1807 i
Strömstad, † 5 febr. 1892 i Stockholm.
Föräldrar: sjökaptenen och
handlanden Roger (skrev sig sedermera
Rutger) Smith och Margareta Stiegler.
— C. har själv framhållit, att den
brytning mellan romantik och
realism, som kännetecknar hennes
författarskap, kan härledas till arvet
från föräldrarna. Från fadern hade
hon fått böjelsen för romantik, från
modern verklighetssinnet. Tidigast
gjorde sig arvet från fadern gällande.
Hon var yngst bland fjorton syskon,
och hon hann bli ganska bortskämd.
Bekanta äro hennes ringa
framgångar med studierna både i hemmet och i
Strömstads flickpension liksom
hennes obetydliga intresse för praktiska
hushållsgöromål. I stället lyssnade
hon med begärlighet till faderns och
andra sjöbussars historier om
fantastiska äventyr och började redan
i tioårsåldern läsa rövarromaner
med stor iver. ■— Vid tolv års ålder
började hon få följa med fadern på
dennes kutterfärder i skärgården,
och hon fortsatte med dessa resor
under flera år. Man brukar säga, att
"en ny period" därmed inträdde i
hennes liv, en period, som blev av
största betydelse för hennes komman-
de romandiktning. Det var nu hon
lärde känna kobbarna och skären,
fisklägena och västkustborna, och det
var här hennes verklighetssinne
vaknade. C. har själv berättat om dessa
barn- och ungdomsupplevelser i
romanen "Skuggspel" (1—2, 1865). Hon
övergav nu sina romantiska skriverier
och ägnade sig en kort tid åt att
skriva små verklighetsbetonade
satirer. År 1827 blev hon gift med den
15 år äldre provinsialläkaren Axel
Flygare och flyttade därmed in i ett
småländskt läkarboställe, där hon
inte trivdes utan sökte borttränga
verkligheten med romanläsning. År
1833 avled hennes man, och året därpå
ingick hon trolovning med den unge
juristen Reinhold Dalin, som
plötsligt dog (i nov. 1835) redan innan de
hunnit gifta sig. Förbindelsen med
Dalin lämnade emellertid trots sin
kortvarighet djupa spår i C:s sinne,
och det är otvivelaktigt, att han stått
modell för flera av de melankoliska
och snillrika hjältar hon senare
gestaltade i sina romaner. År 1838
debuterade hon anonymt med romanen
"Waldemar Klein", som trots sin föga
märkliga karaktär — den var nära
beroende av Fredrika Bremer och Sophie
von Knorring —• blev mycket läst och
omtyckt av allmänheten. Redan året
därpå flyttade hon till Stockholm,
där hon bl. a. i det nybildade
Aga-nippiska brunnssällskapet kom i
kontakt med liberala litteratörer och
tidn.-män. Hon blev i denna miljö mycket
firad och beundrad och
sammanträffade där även med Johan Gabriel C.
(C. 1), med vilken hon gifte sig 1841.
S. å. utgav hon bl. a. sin sjunde roman,
"Skjutsgossen" (1—2), i vilken hon
visade sig mera självständig.
Handlingen var förlagd till Bohuslän,
och att C. själv var nöjd med sitt
verk inses av att hon med denna
roman upphörde att framträda
anonymt. Redan året därpå var hon
också mogen för sitt mästerverk,
"Rosen påTistelön" (1—2),som är hennes
första egentliga skärgårdsroman. Den
behandlar en mordhistoria från
Västkusten, vars rättegångshandlingar
hon blev i tillfälle att studera genom
sin bror, häradshövdingen Edvard
Smith, och den uppvisar säkra
personteckningar — "mindre romantiska
än sanna", som hon yttrade -— och
friska naturskildringar från den
skärgård, som C. kände bättre än
någon annan förf. Brottmålshistorien
är återgiven utan sentimentalitet,
och framställningen är överskådlig
och spännande. Romanen har inte
endast blivit den kanske mest lästa
i den sv. litteraturen, den har också
(bl. a. genom sin naturalism) blivit
av betydelse för vår romandiktnings
Emilie Flygare-Carlén. Litografi.
senare utveckling. År 1842 gav C.
ut ännu en roman, "Kamrer
Lassman" (1—2). I denna bok märker man
kanske tydligare än annorstädes, att
C. även sökt taga lärdom av Dickens’
och Balzacs berättarteknik.
Konstnärligt är den ganska ojämn, men den
har sitt intresse, då den är C:s enda
stockholmsroman. Efter detta inte
alldeles lyckade försök att skildra
huvudstadslivet återvände hon i sin
senare enorma produktion till
skärgårdsromanerna. Hennes intressen
hade emellertid nu vidgats, och i
hennes böcker från de närmast följ.
åren behandlas även — ofta i
anslutning till Almquist och den liberala
tidn.-pressen — aktuella sociala och
religiösa problem. I "Pål Värning"
(1844) behandlas sålunda i historien
om den fattige västkustpojken Pål och
den "fallna" Nora ett problem, som
Almquist tagit upp i "Det går an".
Också i "Enslingen på
Johannisskä-ret" (1—3, 1846), som har litterära
beröringspunkter med Edward
Bul-wers (lörd Lyttons) och Walter Scotts
romaner, diskuteras en vid den
tidpunkten aktuell fråga: mannen som
samtidigt älskar två kvinnor.
Motivet återkommer ofta i C:s
författarskap, och det finns också i "En natt
vid Bullar-sjön" (1—3, 1847), som
dock närmast skrevs som ett stöd åt
liberalernas kamp mot tidens läseri.
— År 1850 gav C. ut en roman, "Ett
rykte", som blev utsatt för mycket
skarp kritik. Året därpå avled
plötsligt hennes unge och lovande son
Edvard Flygare. Den paus, som då
inträdde i hennes författarskap, varade
till 1859, då hennes sista stora roman
och en av hennes allra bästa, "Ett
köpmanshus i skärgården", trycktes
som följetong i Aftonbladet (utg. i
bokform, 1—2, 1860—61). Det är en
roman, som liksom alla hennes övriga
är rik på äventyr och förvecklingar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
