Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Fegræus, Torbern - Fehman, ätt - Fehman, Tomas - Fehr, släkt - 1. Fehr, Fredrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fehman
499
Fehr
1889 fil. lic. och 1890 fil. dr. Han
tjänstgjorde 1878—91 som extrageolog
vid Sveriges geologiska undersökning
och studerade 1890—91 vid
Bergsskolan (Tekn. högskolan) i Stockholm. Är
1891 anställdes F. som geolog vid
oljebolaget Bröderna Nobel i Baku, 1913
överfördes han till bolagets styr. i S:t
Petersburg, och 1917 återvände han
av hälsoskäl och utan att ha tagit
avsked till hemlandet och bosatte sig i
Visby. — F. var en av de första sv.
geologer, som efter avslutade
akademiska studier uteslutande ägnat sig
åt den praktiska geologin, och han
var dessutom den förste repr.
överhuvud för de i fortsättningen så
talrika speciella oljegeologerna. Under
sin studietid hade han deltagit i
prak-tiskt-geologiska undersökningar i
Norrland och särskilt behandlat de
lösa avlagringarna i älvdalarna
(drsavhandl. "Om de lösa
jordaflagringarna i några af Norrlands elfdalar",
1890). Tysklands och Österrikes yngre
sedimentära bildningar kände han
sedan en studieresa där 18S8—89, och han
var därför väl förberedd för sina
arbetsuppgifter som oljegeolog. Kritisk,
metodisk och noggrann, skärpte han
den kontroll över borrhålen och
borrproven, som införts av hans
företrädare i Baku prof. Hjalmar Sjögren,
studerade de oljeförande
avlagringar-nas geologi och vann resultat, som
blevo av stor betydelse för
oljegeologins utveckling och medförde stora
ekonomiska fördelar för Nobelbolaget.
När Rysslands geologiska
undersökning började den geologiska
detalj-karteringen av det oljeförande
området, blev F. en av de två sakkunniga,
som planlade arbetena. För
Nobelbolagets räkning gjorde han vidsträckta
resor i Kaukasusländerna och
Centralasien till Kina. År 1898 företog
han en expedition på Kirgisstäpperna
mellan Ural och Aralsjön tills, med
ryska och tyska vetenskapsmän.
Oljeförekomsterna i n. Persien undersökte
han 1900 och dem i Bukhara 1901. År
1902 studerade F. oljefälten i
Nordamerika, 1907 dem i Rumänien. År
1911 följde han prof. Hjalmar
Sjögren och sedermera prof. H. G.
Backlund till Turkestan, och 1913 företog
han en expedition på ö. sidan av
Kaspiska havet. Varken sina samlingar
av olika slag eller sina anteckningar
m. m. kunde F. på grund av
krigsförhållandena hemföra till Sverige. Han
var en av Sv. turistfören:s stiftare
1884—S5. — Gift 1903 med Helga
Olsén. — Litt.: biografi av H. G.
Backlund i Geol. fören:s förhandl.
1923. N. Zn.
Fehman, ätt, vars äldste kände
stamfar, byggmästaren och
stenhuggaren i Stockholm Tomas F. († 1649),
Fredrik Fehr.
härstammade från ön Femern. Han
blev far till v. lagmannen i Bohuslän
och justitieborgmästaren i Marstrand
Nils Tomasson F. (f. 1632, † 1693).
Dennes son Tomas F., slutligen
justi-tiekansler (se nedan}, adlades 1718
med bibehållet namn och upphöjdes
1728 i friherrligt stånd. Han slöt
själv sin ätt.
Fehman, Tomas, friherre,
ämbetsman, f. 1 nov. 1665 i Göteborg,
† 26 febr. 1733 på Grävsnäs i Erska
skn, Älvsb. län. Föräldrar:
justitieborgmästaren Nils Tomasson F. och
Elsa Lemke. — F. blev student i
Uppsala 1682 och avslutade sina
juridiska studier där med disp. 1690.
Auskultant i Svea hovrätt s. å. blev
han advokatfiskal där 1705 efter
verksamhet i vissa andra juridiska
befattningar. Hans karriär på
domarbanan gick sedan snabbt. Han blev
sekr. i Svea hovrätt 1711, assessor
där 1713, led. av lagkommissionen
1714, lagman i Värmland 1716 och i
Strängnäs lagsaga 1718. Han adlades
och blev ordningsman i Gripsholms
län s. å. Den sistn. posten tillföll
honom på förslag av Georg Heinrich von
Görtz, till vilken F. sålunda bör ha
stått i viss tacksamhet. Han har
emellertid gått till eftervärlden som
åklagare i den stora rättegången mot
Görtz, vilken ledde till dennes
avrättning. F. karakteriserades av Per
Ribbing som "fintlig oeh oförskräckt".
Han hade gjort sig känd som en hård
och hänsynslös men skicklig jurist
och ämbetsman. F:s hätska
uppträdande under processen mot Görtz
antages ha varit en eftergift för de
makthavande. — F. blev 1719 lagman
över Södermanland och var 1723—
28 justitiekansler. År 1728 upphöjdes
han i friherrligt stånd. — Gift 1722
med Catharina Tham. U. W.
Fehr [fär], släkt, härstammande
från överskepparen vid örlogsflottan
i Karlskrona Fredric F. (f. 1743), far
till premiärlöjtnanten vid flottan
Nicolaus F. (f. 1773, † 1830). Dennes
son, kammarrådet Gari August F. (f.
1812, † 1890), hade sönerna a) pastor
primarius Fredrik F. (F. 1), far till
rättsvetenskapsmannen och politikern
Martin F. (F. 3), samt b)
kulturhistorikern Isak F. (F. 2).
1. Feh r, Fredrik August, teolog
och kyrkoman, f. 25 april 1849 i
Stockholm, † 14 maj 1895 på Eknäs,
Västerhaninge skn, Stockholms län.
Föräldrar: kammarrådet Carl August
F. och Hilda Lovisa Christina
Hildebrand. — F. blev student 1868 vid
Uppsala univ., fil. kand. där 1871
samt fil. dr och docent i hebreiska
språket 1872. Han avlade
dimissions-ex. och prästvigdes 1873 och blev
adjunkt i Storkyrkoförs. i Stockholm
s. å. År 1879 blev han komminister
i Maria förs., 1883 teol. kand. och
1884 kyrkoherde i Storkyrkoförs. och
pastor primarius (vid 35 års ålder).
F. var led. av granskningsnämnden
för bibelkommissionens övers, av
Gamla testamentet och självskriven led.
av kyrkomötena 1888 och 1893. Han
blev teol. hedersdr i Giessen 1892. —
F:s namn är främst förknippat med
de upprörda tider i Sveriges andliga
liv, som föranleddes av den nya
teologins framträdande på allvar i
slutet av 1800-talet. Han blev på
1880-talet en deciderad anhängare av
Albrecht Ritschls teologi. F. fann däri
lösningen på ett problem, som länge
oroat honom, nämligen hur man skulle
bjuda den modernt bildade en antagbar
kristendomstolkning. Han kunde icke
finna, att den gamla ortodoxin med sin
dogmatiska hårdhet kunde göra detta.
Frikyrklighetens primitiva
religiositet tilltalade honom ej heller, och dess
separatism från statskyrkan förstod
han ej, då han själv var en varm
anhängare av det evangeliskt-lutherska
kyrkosamfundets form. För Ritschls
skola var den dogmatiska spekulation,
som rörde metafysiska frågor, en
omöjlighet. Det innebar ett förvetet
forskande i ting, som äro ofattbara
för det mänskliga förnuftet. Teologins
centralpunkter voro den historiske
Kristus och tanken på Guds rike som
ett inomvärldsligt humanitetsideal,
på vars skapande varje människa
kunde arbeta; därav betoningen av
etiken. F. verkade för denna teologi
modigt och utan att förtröttas,
fastän han var tämligen ensam och utsatt
för angrepp från teologer och präster.
Stora sympatier åtnjöt han däremot
i den bildade lekmannavärlden. Han
hävdade, att förkunnelse och
religionsundervisning skulle inrikta sig
på etiken och den religiösa fostran
och ej syssla med dogmatiska frågor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
