Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fogelqvist, Torsten - Folcher, Johan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Folcher
546
Folcher
Torsten Fogelgvist.
att förena social och kulturell
reformvilja med ett levande sinne för
traditionens värden. Han vände sig
mot varje försök att politiskt
avgränsa bildningsarbetet; en solid fond av
kunskaper var för honom
förutsättningen för ett politiskt partitagande.
Detta program genomförde han med
stor skicklighet under sin anställning
vid Brunnsvik, samtidigt som han
med kraft propagerade för det i
föreläsningar och tidskriftsuppsatser. I
"Bok och svärd" (1917) har han
sammanfört sina viktigaste inlägg.—Vid
sidan av sin verksamhet som
pedagog skrev F. åtskillig vers, som han
publicerade i "På vaxtavla" (1912)
och "Sånger till den förlorade
skönheten" (1915). Utan att äga verklig
originalitet präglas dessa diktböcker
av en äkthet i känslan, som skänker
dem dokumentariskt intresse. — Sin
viktigaste insats gjorde F.
emellertid som tidn.-man. Han blev snart en
av de tongivande frisinnade
kulturskribenterna. Med en rad
essäsamlingar och reseböcker befäste han sin
ställning, "Allvarsmän och narrar"
(1921), "När stugan blev mig trång"
(1922), "Från Söderköping till Rom"
(1924), "På resa och rot" (1926) och
"Typer och tänkesätt" (1927). Som
resenär gav F. en serie bilder från
Italien, Tyskland, Frankrike,
Holland, Schweiz och Östergötland. Det
vppersta är kanske skildringarna från
Holland; "Atmosfären Delft" (i "På
resa och rot") är ett mästerverk både
som reseberättelse och som
konsthistorisk skiss. F. uppsöker alltid
utpräglade kulturlandskap, en natur där
människan satt spår; ödemarken
tjusar honom inte. Av hans övriga essäer
kan nämnas "Odyssé i landsorten"
(i "Jag minns den ljuva tiden"), en
resumé av erfarenheterna under
föreläsningsåren. — Även som
litteraturkritiker nådde F. på tjugotalet en
ledande ställning. — Stort uppseende
väckte hans artikelserie
"Västerlandet och den judiskt kristna etiken"
(1930), där han tar avstånd från den
världsförnekande kristna moralen och
i ärlighetens namn hävdar, att den
är orimlig och därför också skadlig.
I "Om någon vill höra på" (1933)
diskuterar han fyndigt och
klargörande en rad kulturproblem, som voro
aktuella vid trettiotalets början:
pri-mitivism, pressens industrialisering,
poesi och politik. Det är en av F:s
centrala essäböcker. — Samtidigt
hade han mer och mer börjat syssla
med hågkomster från barndoms- och
ungdomsåren, ss. i "Minnen,
meningar, melodier" (1930) och "Jag
minns den ljuva tiden" (1935).
Retrospektiv karaktär ha också hans
litteraturhistoriska arbeten "Erik Axel
Karlfeldt" (1931; omarbetad 1940),
"Albert Engström" (1933) och "Samuel
Hedborn" (1937). Karlfeldtporträttet
är inte helt övertygande, ehuru
Karlfeldt stod honom personligen
närmast. Essän över Albert Engström är
mycket elegant ocli säkert gjord, om
också i någon mån idealiserande. Den
akademiska minnesteckningen över
Hedborn är ett omsorgsfullt arbete,
där stark inlevelse och noggrann
källforskning resulterat i ett realistiskt
porträtt av både psykologiskt och
litteraturhistoriskt intresse. Den
vittnar om F:s levande känsla för
hembygden, liksom hans sista
essäsamling, "Svenska och klassiska
utsikter" (1940). —- Denna inriktning på
det förflutna motsvarades av en viss
irritation inför åtskilligt i det
senaste decenniets sv. diktning; som
litteraturkritiker hade F. inte heller
samma gehör som tidigare. Men som
frisinnad kulturkritiker behöll han
sin ställning in i det sista, varom den
postuma essäsamlingen "I
totalstatens skugga" (1941) vittnar. Sin
ungdoms radikalism förblev F. trogen. —
F. vann auktoritet genom sin
generösa läggning och sin mångsidiga
kunnighet, som omfattade litteratur
ocli konst, musik och politik, kyrka
och skola, folkliv och natur. Hans
frodighet var okonventionell och
uppfriskande. Det rådde alltid en
spänning inom honom mellan hans i
grunden konservativa, traditionsbundna
känsla och hans klara, reformvänliga
förstånd. Denna ständigt lurande
konflikt gav hans tanke spänstighet och
gjorde stilen levande. F:s "Skrifter"
i urval, utg. av H. Olsson, ha hittills
utkommit med "Från ungdoms- ocli
vandringsår" (1941) och "Svenska
utsikter" (1942). — Gift 1) 1907—19
med Alice Karin Ringborg; 2) 1920
med Jeanna Cecilia (Cici) Günther.
■—- Litt.: S. Selander, "Européer,
amerikaner och annat" (1930). I. W.
Folcher [-lk-], Johan
(Johannes), teolog, f. 11 aug. 1664 eller 9
aug. 1665 i Kalmar, † 24 nov. 1729
i Asarums skn, Blek. län.
Föräldrar: handlanden Folke Månsson och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
