Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gyllenstierna, ätt - 1. (Gyllenstierna), Erik - 2. (Gyllenstierna), Erik - 3. (Gyllenstierna), Kristina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gyllenstierna
192
Gyllenstierna
■6), 1569 blev friherre G. af
Lund-h o 1 m och stamfar för den enda ännu
levande släktgrenen. Hans äldste son,
amiralen friherre Johan G. (G. 7), blev
stamfar för släktens ena polska gren.
G. 7:s son, polske senatorn friherre
Sigismund G. (G. 9), var far till
sta-rosten i Stuhm Wladislaw Casimir G.,
som levde 1676 men dog före 1681.
Även G. 7:s bror, Sigismunds
kammarherre friherre Erik G. († 1646)
övergick till Polen. Han blev far till
kastellanen i Elbing friherre Maximilian G.
(† 1677); med denne och Wladislaw
Casimir G. utslocknade de polska
grenarna. En annan bror till G. 7,
riksamiralen, riksrådet friherre Jöran G.
(G. 8), blev far till amiralen,
landshövdingen i Uppsala friherre Jöran
G. (f. 1601, † 1646). Av den
sistnämndes söner blevo överståthållaren Jöran
G. (G. 12) och riksrådet Johan G.
(G. 13, slöt själv sin gren) båda 1674
grevar G. af Björksund och
H e 1 g ö. Den förres son, riksrådet
greve Nils G. (G. 18), blev far till den
gustavianske riksmarskalken greve
Jöran G. (G. 20), som var den siste
greve G. — Yngste bror till G. 7 var
underamiralen friherre Nils G. (f.’
1585, † 1622), vars sonson,
fältmarskalken Nils G. (G. 16), 1706 blev greve
G. af Eogelvik (slöt själv sin ätt
på manssidan 1720). En dotter till
underamiralen Nils G. var Catharina
G. († 1683), gift först Meok, sedan
von Fitinghoff (i Baltikum), som
samlade och tryckte andaktsboken
"Geist-liches HeilPflaster" (1677) samt
tröste- och bönboken "Ett andeligit
Apoteek" (1678), vilka exemplifiera
sambandet mellan medeltidens
bern-hardinska kristusmystik och
pietis-men. Hennes bror, hovrättspresidenten
friherre Johan G. (G. 11), blev far till
landshövdingen i Nylands och
Tavastehus län, översten friherre Axel Erik
G. (f. 1678, † 1751), från vilken alla
nu levande medl. av ätten G.
härstamma. Det var ban, som erhöll
Bjärsgård som fideikommiss efter de
skånska Gyllenstiernorna (se ovan).
Ett av lians barn var konspiratören
friherre Gustaf Johan G. (G. 19), ett
annat var pietisten friherre Nils G. (f.
1710, † 1791), vars självbiografiska
trosbekännelser trycktes av M.
Weibull (se litt. nedan); en deras
syster blev moder till Gustaf Adolf
Reuterholm. Genom pietisten friherre
Nils G:s sons, översten och chefen
för Vendes artillerireg. friherre Carl
Christoffer G:s (f. 1748, † 1811),
ingifte i ätten von Kochen ärvde
ätten G. det urgamla skånska godset
Krapperup, nu liksom Bjärsgård
fideikommiss. Carl Christoffer G:s
son, den naturvetenskapligt
intresserade kammarherren friherre Nils
Christoffer G. (f. 1789, † 1865), känd
som ichtyologisk förf., hade tre gifta
söner, av vilka den äldste blev
farfar till diplomaten friherre Erie G.
(G. 22), den mellerste farfar till
översten och inspektören för
artilleriet friherre Knut G. (f. 1888)’ och
den yngste far till generalmajoren
friherre Göran G. (G. 21). —
Medeltidshandlingar ur Ivrapperupsarkivet
utgåvos av J. H. Schröder i
"Monu-menta diplomatica svecana" (1—9,
1820—22). -— Litt.: J. C. Barfod,
"Märkvärdigheter rörande skånska
adeln" (ny uppl., utg. av G. Carlquist,
1925); Danmarks Adels Aarbog 1926;
"Anteckningar af Nils Axelsson
Gyllenstierna", utg. av M. Weibull
(Skånska saml., 1:2, 1894) ; B. Hildebrand,
"Den gamla Oby-släktkretsen"
(Vä-rendsbygder 1941); Kj. Kumlien,
"Karl Knutsson i Preussen 1457—
1464" (Vitt. akad:s handl., 46:2,
1940); E. Przezdziecki, "Ätten
Gyllenstierna i Polen" (Personhist.
tid-skr. 1943). B. H—d.
1. (Gyllenstierna), Erik
Eriksson, d. ä., riksråd, † 1477. Son till den
danske riddaren Erik Nielsen
Gylden-stierne. — G. var född i Danmark och
kom troligen till Sverige med
Kristofer av Bajern. År 1446 ingick han
äktenskap med Kristina,, en dotter
till konung Karl Knutsson Bonde, och
övertog svärfaderns pantlän Öland
med Borgholms slott. Då Karl
Knutsson 1448 blev sv. konung, drog G.
fördel av detta. Han var riddare
redan 1447, anges som riksråd 1450
och lagman i Tiohärads lagsaga i
Småland 1453 samt nämnes 1455
som konungens hovmästare, en
motsvarighet till det gamla
drotsämbe-tet. Från Borgholm drev han liksom
de andra hövitsmännen i kustlandet
kaperi mot danska fartyg och råkade
därigenom i tvist med Danzig, som
belade ett av hans skepp med
kvarstad som repressalieåtgärd. Ännu
starkare blev G:s ställning i Sverige,
sedan lian blivit Karl Knutssons
hovmästare. Tills, med kanslern Claus
Ryting reste lian omkring i landet
och höll räfsteting, och flera donibrev
rörande Karl Knutssons reduktion
äro bevarade från deras verksamhet
1453—54. År 1456 angreps G. på
Borgholm av danskarna, troligen
under Magnus Grens ledning, och måste
dagtinga, varefter han tvärtemot
uppgörelsen fängslades av Kristian I, som
beslagtog hans ägodelar. I motsats
till många av tidens stormän synes
G. icke lia uppträtt svekligt mot Karl
Knutsson. Följden av hans trohet
blev, att han efter konung Karls
fördrivande ej längre intog någon mera
framträdande plats inom rådet.
Under Kristians regeringstid förekom-
mer G:s namn knappast mera än i
samband med en stor arvsprocess
rörande kvarlåtenskapen efter
Abraham Brodersson, som avrättades av
Erik av Pommern 1410. Kristians
marsk Ture Turesson (Bielke) gjorde
nämligen anspråk på G:s andel av
arvet, — Under Karl Knutssons sista
period som konung, 1467—70,
återfick G. sin förra, gynnade ställning
och var bl. a. Karls ombud vid
förhandlingarna med danskarna i
Halmstad 1468. Under sina sista år
innehade han Stegeholms län men
vistades mest på Fågelvik i Tryserums
skn, Kalmar län. — Handlingar
rörande G:s arvstvist med Ture
Turesson (Bielke) äro utgivna av K. H.
Karlsson (1908). — Litt.: S. Kraft,
"Sveriges historia till våra dagar"
(3:2, 1944). H. N.
2. (Gyllenstierna), Erik
Eriksson, d. y., riksråd, † 19 juli 1502 i
Västergötland. Son till G. 1. — G. var
dotterson till konung Karl Knutsson.
Han omnämnes som riksråd 1489, var
hövitsman på Nyköping 1490,
slottsfogde i Stockholm 1490—91 och
hövitsman på Stegeholm 1493—98. G.
deltog i Kalmarmötet 1495 och i
stats-välvningen 1497, då han hyllade
konung Hans och fick riddarslag vid
dennes kröning. År 1499 blev lian
hövitsman på Älvsborg samt sannolikt i jan.
1502 lagman i Västergötland. Redan
i sept. 1501 hade G. övergått till Sten
Sture. Icke desto mindre plundrades
G:s släktgård Fågelvik i Tjust på
anstiftan av Hemming Gadh. I juli
1502, då prins Kristian förde trupper
till Bohus, låg sv. hären och med den
G. vid Lerum nära Älvsborg. Medan
slottet stormades, stod G-, ehuru dess
hövitsman, overksam med trupperna.
I raseri däröver ihjälslogo bönderna
honom. — Gift fore mars 1493 med
Anna Karlsdotter (Vinstorpaätt).
B. H—d.
3. (Gyllenstierna), Kristina
Nilsdotter, Sten Sture d. y:s gemål,
f. 1494, † 6 jan. 1559 på Hörningsholm
i Mörkö skn, Södermani. län.
Föräld-lar: riksrådet Nils Eriksson Gr. och
Sigrid Eskilsdotter [Banér).
Sondotter till G. 1. — Om G:s barndom är
föga mer bekant, än att den förflöt på
Lindholmens gård i Uppland. Vid
sjutton års ålder blev lion 1511 gift med
riddaren Sten Sture d. y., som följ.
år blev riksföreståndare. Med dennes
död på Mälarens is febr. 1520, sedan
han kort förut sårats under försök
att hejda den danska härens
framträngande i Västergötland, började
G:s självständiga politiska insats.
Stora delar av landet med herrarna
i spetsen hyllade Kristian, och på ett
möte i Uppsala erkändes han av tio
rådsherrar som sv. konung. Emeller-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
