Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hallström, Eric - Hallström, Gunnar, målare, tecknare, se s. 265 - Hallström, Gustaf, arkeolog, se s. 265 - Hallström, Ivar, tonsättare, se s. 264 - Hallström, Marrit, gymnastikpedagog, se s. 263 - Hallström, Omar, industriman, se s. 264 - Hallström, Otto, industriman, se s. 264 - Hallström, Otto Gottfrid, industriman, se nedan - Hallström, Per, författare, se nedan - Hallström, släkt - 1. Hallström, Otto Gottfrid - 2. Hallström, Per
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
årsafton på Skansen" (1918, Nat.
mus.), samt några sagoaktiga
norrlandsmotiv, t. ex. "Från Ramsele"
(1918) och "På väg till fäbodvallen"
(1919), i vilka konstnärens
fabuleringslust förenas med en instinktiv
känsla för det väsentliga i landskapets
karaktär till en syntes av sv. romantisk
prägel. Åren 1921 och 1922 företog H.
studieresor till Italien och Österrike,
varvid han gjorde bekantskap med
den italienska ungrenässansen och
Bonde-Brueghel. H:s konst på
1920-talet visar en påtaglig stilförändring;
den blir mera sakligt realistisk och
präglas särskilt under årtiondets
första hälft av en fast arkitektonisk
uppbyggnad (italienska stadsbilder
och stockholmsutsikter ss. "Stockholm
i snö", 1925). En resa till Madeira
1925—26 och vistelser i Frankrike
som Lindahlsstipendiat 1928 och 1929
medförde ett ökat intresse för
atmosfären och färgen samt ett mjukare,
mera måleriskt föredrag ("Torget i
Sundbyberg", 1928, Nat. mus.). Tiden
från omkr. 1930 betecknar en
återgång till tidigare ideal. Han målar
visserligen inte "naivistiskt", men
han har frigjort sig från "den nya
sakligheten", som knappast passade
hans eruptiva läggning. Känslan får
återigen komma till omedelbart
uttryck. Koloriten når intensiv styrka
och saftig must, och med en starkt
accentuerad penselskrift, ofta
våldsamt hetsig i huggande, slingrande
färgstråk eller i tunga mäktiga flak,
gestaltar han i en summarisk, starkt
subjektiv uttrycksform en djup och
frisk naturinlevelse. Sina motiv, där
arbetsskildringen intar en
framträdande plats, hämtar han från
Stockholms förorter men även från
Norrland, dit han gjort upprepade resor
("Fjällforsen", 1931, "Från
Hagalund", 1932, Nat. mus.,
"Skogsarbetare", 1933, "Mjölkbilen", 1939). Han
finner en ny och givande ämneskrets
i hemmet och barnen ("Klas på
trappan", 1938, "Gösta är varm", 1939).
Påfallande många interiörer komma
nu till ("Lekande barn", 1937,
"Järnvägskupén", 1938). Samtidigt börjar
han arbeta med kritor och
pastellfärger, som han handhar med samma
bredd som oljan ("Märta och
Carl-Erik", 1935, "Fiskeläge, Sörudden",
1936, "40 graders feber", 1939). H. är
repr. i Nat. mus., Göteborgs mus. m. fl.
samlingar. Han var bland
initiativtagarna till sammanslutningen "Färg
och form", i vars lokaler han haft
flera utställningar sedan öppnandet
1932. — Gift 1922 med Märta Hanele
Petersson. — Litt.: R. Hoppe och L.
Seth, "E. H." (1939). Th. N., B. W.
Eric Hallström. |
Otto Gottfrid Hallström. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>