Svenska män och kvinnor : biografisk uppslagsbok / 3. G-H / 262 (1942-1948) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Hallström, Per

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Andersson.

Per Hallström.

— Efter mogenhetsex. i
Stockholm 1883 inskrevs H. vid Tekn.
högskolan, blev civilingenjör 1886,
kompletterade med kemisk teknologi
1887 och var 1889—90 kemist på en
fabrik i Philadelphia. Där arbetade
han strängt elva timmar om dygnet.
Han vantrivdes med omgivningen,
och Amerika blev för H. oupplösligt
förbundet med vulgär streberanda
och materialism. Återkommen till
Sverige blev han 1891 e. o. amanuens
i Telegrafstyr. Under denna
tjänstgöring vistades han en tid i Norrland
och bergtogs av dess natur och
befolkning. År 1897 tog han avsked för
att helt ägna sig åt författarskap.
Åren 1902—03 besökte han Florens;
han har även senare gjort vidsträckta
resor, framför allt till Italien. H. var
1904—05 teaterkritiker i Dagens
Nyheter, blev 1908 led. av Sv. akad. och
1913 led. av dess nobelkommitté, från
1922 som ordf. Åren 1931—41 var
han akad:s ständige sekr. H. blev 1916
fil. hedersdr vid Göteborgs högskola
och erhöll 1929 De nios pris. — H.
utgav 1891 diktsamlingen "Lyrik och
fantasier", men först med "Vilsna
fåglar" (1894) fann han sin rätta
form. Det är en samling
vardagsrealistiska skisser, berättade i jagform,
psykologiskt kommenterade av förf.
och utförda i en stämning av lyrisk
resignation, som anger sambandet
med nittiotalets fantasikonst.
Huvudtanken är motsättningen mellan en
grå och kvalfull verklighet och ett
romantiskt uppdrivet skönhets- och
lyckokrav. Konflikten innebär ett
"verklighetsproblem" (Böök),
psykologiskt betingat av H:s nervösa
överkänslighet och genomgående i hans
tidigare novellistik. Motivet
återvände i "Purpur" (1895), berättelser från
romantiska tidsåldrar, hållna i en
färggnistrande, lyriskt patetisk stil,
närmast influerad av J. P. Jacobsen,
och med sin lära om "medlidandets
vishet" vittnande om djupa intryck
från Schopenhauers filosofi. Den
utsökta pastischen "En gammal historia"
(s. å.), en tragikomisk episod
från 1820-talet, utformar med
vemodig ironi konflikten mellan
ungdomlig lyckodröm och verklighetens hårda
allvar. Medan H. i dessa berättelser
ännu experimenterat med olika
stilarter, framträdde han i
"Briljantsmycket och andra berättelser" (1896)
som färdig novellist. Boken, som hör
till hans mest lästa, har samma
grundton som de tidigare, men livssynen är
mera försonlig. Inledningsnovellen "I
blå skogen" behandlar ett
folklivsmotiv från Norrland, dit han sedan ofta
återvänt i sin diktning. Konstnärligt
mindre lyckad är "Våren. En roman
från 1890-talet" (1898), där H. i
berättelsen om en konstnär vänder sig
mot samtidens rotlösa esteticism och
med en viss oklarhet formulerar ett
krav på konstens samband med "livets
bärande krafter". "Reseboken" (s. å.)
återger novellistiskt formade intryck
från en Italienresa. I denna samling
skymtar dödsupplevelsen, som sedan
dess varit ett centralt motiv hos H.
och fått sitt främsta uttryck i
mästarnovellerna "Thanatos" (1900). I
berättelser från nutid och forna tider,
finstämt lyriska, patetiska eller
vardagliga, varieras där tanken på
döden, fattad som livets mål och
fulländning och som den makt, vilken jämte
medlidandet ger de obetydligaste öden
mening och värdighet. Närmast följde
kärlekshistorien "Gustaf Sparfverts
roman" (1903) och
norrlandsberättelsen "Döda fallet" (1902), som
bygger på en historisk episod, sänkandet
av Ragundasjön 1796. Sitt
novellistiska författarskap fortsatte H. med
samlingen "De fyra elementerna"
(1906), en av hans yppersta, där
realistisk teknik, människokunskap och
resignerad livsvisdom fått ett
helgjutet konstnärligt uttryck. Psykologisk
kommentar och filosofiskt resonemang
ha där vikit för ett lugnt fabulerande,
och människoskildringen har en
rofylld plasticitet, som röjer intryck
från Selma Lagerlöf. Från s. å. är
stockholmsskildringen "En
skälmroman", berättad med glittrande humor.
År 1912 följde "Nya noveller", senare
bl. a. "Händelser" (1927) och
"Leonora och andra noveller" (1928), som
främst innehålla mera anspråkslöst
berättade barndoms- och
ungdomsminnen. — H. är en av de yppersta
novellisterna i sv. litteratur. Med
utgångspunkt i åttiotalets enkelt realistiska
skissmaner har han utbildat en
konstnärligt och psykologiskt fulländad
novellform. Medan han i "Vilsna
fåglar" huvudsakligen med rent yttre
medel skisserar personer han mött
och händelser, som han upplevat,
präglas de följande samlingarna av ett
alltmera fördjupat människostudium.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>