Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Hallström, Per - 3. Hallström, Marrit - 4. Hallström, Carl-Otto
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
H. har en betydande förmåga att
återge komplicerade själstillstånd och
utsökta stämningsnyanser. Men också
i framställningen av enkla
vardagsöden når han långt. Iakttagelsen är
noggrann, utförd med en viss
omständlighet men oftast mycket
träffsäker. Genom att episoderna
genomlysas av oändlighetskänsla och
metafysiskt medlidande, blir
verklighetsskildringen dubbelbottnad och
meningsfylld. Svagheten i H:s
karaktärsteckning är en viss tendens till
abstrakt schematisering. Konstnärligt
strävar H. till en avrundad
novellform, som främst får sin karaktär
av åskådliga och samtidigt
stämningsfyllda naturbilder.
Överhuvudtaget ger stämningsinslaget,
förkärleken för det lyriska och
fantasifulla, färg åt hans noveller, som
därmed fått en avgjord förankring i
nittiotalet. Ett starkt reflekterande
drag utmärker också framställningen,
som ofta präglas av kärv humor och
svidande satir. H:s stil visar en
förbryllande blandning av dunkel tyngd
och klar lätthet. Den präglas av "dels
en strävan efter ett sovrat, valt,
högtidligt eller stämningsartat
uttryckssätt, dels en benägenhet att bruka
enkla, vardagliga, talspråksaktiga ord
och syntaktiska typer. Detta kan
ibland åt hans prosa ge en viss prägel
av stilbrytning, men är något
oefterhärmligt hallströmskt" (Helge
Gullberg). — Vid sidan av novellerna och
romanerna har H. framträtt med
dikter, dramer, kritik och övers.
Debutdiktsamlingen följdes 1904 av
dikterna "Skogslandet", där H. varierar
traditionella nittiotalsämnen.
Prosadramat "Bianca Capello" (1900, uppf.
1901) är en gripande tragedi, vars
titelfigur, hans bästa dramatiska
gestalt, avtecknar sig mot en praktfull
renässansmiljö i svart och rött. Bland
H:s övriga dramer märkas "En
venetiansk komedi" (1901, uppf. 1904)
och "Erotikon" (1908, uppf. 1909),
en ansträngd satir mot samtidens
enligt H. lösliga moral och
kärleksuppfattning. I sin tidigare
produktion hade han stundom framträtt
som polemiker mot företeelser i
samtidens liv eller litteratur, som väckt
hans motvilja. Den attityd av bitter
och satirisk moralist han därvid röjt
skärptes under åren närmast före
och under första världskriget, då
han mera direkt gav luft åt sina
åsikter i kulturfrågor.
Essäsamlingarna "Skepnader och tankar" (1910)
och "Levande dikt" (1914), som
innehålla skarpsinniga bedömanden av
huvudsakligen äldre litteratur med
kritiska sidoblickar på
samtidsdiktningen, följdes 1915 av
"Folkfienden", en samling politiska artiklar,
ursprungligen publicerade i Sv.
Dagbladet, där H. uppträdde som
Tysklands och den tyska krigsmentalitetens
försvarare mot ententeideologierna.
Den ton av sårad idealitet, som
genomgår dessa och följande essäer ("Konst
och liv", 1919) röjer attitydens
samband med H:s ständigt återvändande
reaktion mot den brist på allvar,
helhet och etik, som han funnit vara ett
för samtidens kulturliv utmärkande
drag. Han fattade det som en
moralisk förpliktelse att ta det ensamma
Tyskland, "folkfienden", i försvar;
efter kriget deltog han i den politiska
pressdiskussionen med liknande
inlägg. Lustspelet "Nessusdräkten"
(1919) är en elak satir, riktad mot
politisk karriärism av tvetydig
demokratisk kulör. — Under 1920-talet
ägnade sig H. åt att översätta
Shakespeares dramatiska arbeten (1922—31).
Trots språkliga förtjänster
saknar tolkningen i likhet med större
delen av H:s egen dramatik sceniskt
liv och har därför inte lyckats
uttränga Hagbergs klassiska övers. H.
har vidare för Sv. akad. utarbetat två
litterära monografier, "Carl Vilhelm
August Strandberg" (1915) och "Carl
Snoilsky" (1933), förnäma och
levande diktarkarakteristiker, medan
hans med åren alltmera negativa
uppfattning om modern litteratur bl. a.
manifesterats i direktörstalet vid
akad:s årshögtid 1940. Tills. med
Fredrik Böök och Martin Lamm har
H. redigerat "Världslitteraturen" (1—
50, 1925—29). H:s noveller och
berättelser utgåvos i tolv bd 1922—23 med
inledande upplysningar av H. — Gift
1895 med Helga Åkerberg. — Litt.:
Fredrik Böök, "Verklighetsproblemet
i H:s tidigare novellistik" (i Sv.
studier, 1913); Bengt Lidforss, "P.H. som
kulturfilosof" (i Polemiska inlägg,
s. å.); Olle Holmberg, "P. H:s
noveller" (i Litterärt, 1924); Algot Werin,
"P. H." (i Ord och Bild, 1926); Helge
Gullberg, "Berättarkonst och stil i P.
H:s prosa" (drsavh., 1939). H. L—r.
3. Hallström, Marrit Emma
Lovisa, gymnastikpedagog, f. 28 aug.
1883 i Köping. Föräldrar:
disponenten Hjalmar Johan Gabriel H. och
Sofia Josefina Lovisa Iverus.
Sondotter till H. 1. — H. genomgick 1903—05
Gymnastiska centralinst. och
avlade sistn. år gymnastikdir.-ex. Följ.
år var hon anställd vid ett
gymnastik-inst. i Amsterdam, 1907—09 var hon
lärarinna vid Zanderska helpensionen
i Ström utanför Södertälje och 1909—17
vid Brummerska skolan i
Stockholm, varefter hon 1917—18
tjänstgjorde vid krigssjukhus i Wien och
1919—21 vid Rädda barnens
hjälpcentral därstädes. Åren 1921—23
undervisade hon vid Gymnastiska
centralinst., varefter hon 1923—43 var
lärarinna vid Högre
lärarinneseminariet och sedan 1923 är lärarinna vid
Statens normalskola för flickor. Hon
har lett gymnastikkurser i Sverige
och England samt ledde den sv.
kvinnliga gymnastiktruppen i uppvisningar
vid Olympiska spelen i Stockholm
1912 och i Berlin 1936. Hon var även
ledare för den kvinnliga masstruppen
vid Stockholmsutställningen 1930 och
vid Lingiaden 1939. H. har nedlagt ett
betydande arbete inom olika
organisationer för gymnastik och idrott samt
är sedan 1928 ordf. i den sv. sektionen
av Nordiskt förb. för
kvinnogymnastik. År 1938 erhöll hon Illis quorum.
— H:s gymnastiska gärning vittnar
om att hon stått den finländska
gymnasten Elli Björkstén nära. — Ogift.
G. T.
 |
| Marrit Hallström. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
