Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Hallström, Otto - 1. Hallström, Gunnar - 2. Hallström, Gustaf - Hallwyl, von, ätt - Hallwyl, Wilhelmina von - Halsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hallström
265
Halsten
ab. Smålands mossar 1919, Herrängs
gruf ab. 1920—23 och Munktells
verkstads nya ab. 1923—26. Sistn. år
anställdes han vid ab. Kreuger & Toll
ocli hade från 1927 sin verksamhet
förlagd till Berlin, dels i nämnda firma
till 1930, dels som dir. för Deutsche
Unionbank 1931—33. — Gift 1901
med Emma Augusta Vilhelmina
Hebbe. H. N—m.
1. Hallström, Gunnar August,
målare, tecknare, f. 2 maj 1875 i
Stockholm, † 6 okt. 1943 därstädes.
Föräldrar: folkskolläraren August
Reinhold H. och Hilda Svensson. — H.
studerade vid Konstakad. 1893—97
och vistades i Paris 1906—07. Han
var föreståndare för Valands
målarskola i Göteborg 1910—12, styr.-led.
i Sv. naturskyddsfören., ordf. i
Konstnärsklubben (1933) och medl. av
Skönhetsrådet i Stockholm. ■— H. gjorde
under 1900-talets första decennium
en betydande insats på det nationella
måleriet» område. Han ville tolka
svenskhetens innersta väsen, det kargt
storslagna i naturen, det kärnfriska
hos släktet. I konsten såg lian ett
medel till folkuppfostran och valde
därför götiska och idrottsliga motiv ss.
"Sigurd Jorsalafar" (på Skansens
Högloft), "Engelbrekt och
dalkarlarna", "På långtur", "Skidbindaren".
Några av hans kompositioner voro
tänkta som muralmålningar i skolor
eller andra offentliga byggnadsverk
och hållna i monumental form. Hans
förslag till väggmålningar i
Riksdagshuset 1907 belönades med första pris
men glömdes sedermera bort liksom
hans skisser till dekorativa målningar
i Nord. mus. Bland hans kartonger
för vävnader kunna nämnas "Blodet",
"Ultima Thule" och "Ygdrasil"; de
två sistnämnda tillhöra liksom den
starkt stiliserade, målade träreliefen
"Odin", utförd för Hermann Görings
jaktstuga i Tyskland, den nordiska
ämneskretsen. Det lyriska draget hos
H. hade tidigt gjort sig gällande i
stämningsmättade skildringar som
"Valborgsmässoafton" (i Maria
folkskola i Stockholm) och
"Midsommarkväll". Det kommer tydligt fram
även i stramare hållna bilder som
"De dödas hage", "Vid åkerkanten"
(Malmö mus.) och "Den gamla
boden". Men han målade också
samtidsmotiv som "Beväringar på marsch"
och genreartade interiörer som den
enkelt gripande bilden av torparen J.
E. Malm på dödsbädden. Även som
illustratör har H. varit verksam, bl. a.
med teckningar till Heidenstams "Ett
folk" och Runebergs "Älgskyttarne’’.
Han har därjämte författat
natur-och folklivsskildringar och skrivit om
konst. —- En plats för sig om också
i närmaste samband med H:s lägg-
ning och gärning för övrigt intar hans
arbete för att bevara Björkö i
Mälaren och dess fornminnen från en
hotande vandalisering. Han tog
initiativet till statsinköpet av ön, där han
slagit sig ned och varifrån han hämtat
många motiv till sina målningar, och
det är främst genom hans fortsatta
bemödanden, som rcüterna av det
gamla Birka bevarats. H. är repr. i
Nat. mus., Göteborgs och Malmö mus.
samt i Pinakoteket i München. — Gift
1901—22 med Signe Teresia Elisabet
Löfgren. Th. N.
2. Hallström, Gustaf Axel,
arkeolog, f. 11 juli 1880 i Stockholm.
Bror till H. 1. — Efter mogenhetsex.
i Stockholm 1900 studerade H. i
Uppsala, där han blev fil. kand. 1905 och
fil. lic. 1913. Han var amanuens vid
Livrustkammaren 1906—08 och vid
Riksmus: s etnografiska avd. 1907—08.
År 1909 blev lian amanuens och 1925
extra antikvarie samt var 1938—45
andre antikvarie vid Vitt. akad. Åren
1915—16 var han Sv. röda korsets
delegat i Sibirien och Kina. Under
Finlands frihetskrig 1918 var han en av
de främsta organisatörerna av Sv.
brigaden. Han tog också aktiv del i
befrielsekampen i Baltikum. —- H:s
forskningar ha i främsta rummet
varit inriktade på de nordliga ländernas
kultur och förhistoria. Han har gjort
ett stort antal delvis mycket
strapatsrika forskningsresor i
Nordskandinavien, n. och mell. Ryssland,
Kolahalvön och Sibirien. En av hans viktigaste
forskningsuppgifter har varit
Norrlands bebyggelsehistoria, varvid han
hävdat, att Norrland koloniserats från
Mellansverige och icke från Norge,
som från annat håll gjorts gällande.
H:s främsta arbete torde vara
"Monumental Art of Northern Europé from
the Stone Age" (1938), vilket utgör
resultatet av årtiondens forskningar
ang. de nordeuropeiska
hällristningarna och hällmålningarna, och som
blivit standardverket på detta
område. -—- H. blev fil. hedersdr vid
Uppsala univ. 1944. — Gift 1907 med
Astrid Anna Elisabeth Berg. S. N.
Hallwyl, von, schweizisk uradlig
ätt med stamborg av samma namn,
belägen i kantonen Aargau, som under
äldre medeltiden tillhörde de
österrikiska arvländerna. En gren av ätten
inkom 1864 till Sverige med kaptenen
vid schweiziska generalstaben greve
Walther von H. (f. 1839, † 1921). Han
blev 1874 sv. medborgare och slöt själv
sin ättegren på svärdssidan 1921. Hans
hustru i andra giftet var grevinnan
Wilhelmina von H., f. Kempe (se
nedan). Dotter till henne är skulptrisen
Ellen Roosval (f. 1867).
Hallwyl, Anna Fridrica
Wilhelmina von, grevinna, konst-
Wilhelmina von Hallwyl.
samlare, donator, f. 1 okt. 1844 i
Stockholm, † 25 juli 1930 därstädes.
Föräldrar: grosshandlaren Wilhelm
Heinrich (Henrik) Kempe och Johanna
Wallis. -— Genom sin uppfostran i
hemmet och på resor i tidiga år
förvärvade H. en mångsidig bildning.
Vanan att resa bibehöll hon hela sitt
liv, och från sina resor över hela
Europa samt i Nordafrika och Främre
Orienten hemförde hon ständigt nya
föremål. Hennes samlingar kommo
att omfatta tavlor — främst
nederländsk konst ■— samt vapen, silver,
möbler, europeisk och asiatisk
keramik, kinesiska bronser m. m. Sedan en
värdig ram och vidgade möjligheter
skapats i Halhvylska palatset, som
prof. I. G. Clason uppförde vid
Hamngatan i Stockholm 1893—98 under H:s
personliga överinseende i varje detalj,
växte samlingarna i allt hastigare
tempo. Samtidigt gjorde sig en önskan
att se dem bevarade för all framtid
gällande. År 1920 utfärdade H. och
hennes make ett gåvobrev, vari sv.
staten erhöll huset med alla dess
inventarier, vartill knöts en
millionfond för underhåll och vård av detta
s. k. H:ska mus., som öppnades för
allmänheten 1938. Avsikten med
donationen var att för eftervärlden
bevara ett patricierhem från 1900-talets
början. En katalog över samlingarna
började utges 1926. Den omfattar
hittills 76 bd beskrivningar och
avbildningar. — H:s kulturskyddsintresse
tog sig också uttryck i understöd åt
olika institutioner liksom åt enskilda
vetenskapsmän ocli speciella
forskningsuppgifter. Hon erhöll Litteris et
artibus 1919 och blev hedersled, av
Konstakad. 1921. Även många
schweiziska utmärkelser tillföllo henne. —
Gift 1865 med kaptenen greve
Walther von Hallwyl. Th. N.
Halsten (Hallsten), konung i
slutet av 1000-talet. Son till konung
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
