Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Hamberg, Nils Peter - 2. Hamberg, Theodor - 3. Hamberg, Axel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hallberg
267
Hallberg
holm men. ägnade sig i övrigt helt
åt vetenskap och undervisning. Vid
Karol. inst. var han 1848—54 tf.
adjunkt och 1858—59 tf. prof. i kemi
och farmaci; vid Farmaceutiska inst.
var han 1848—54 laborator och 1861
—73 lärare i kemi; vid
Veterinärinrättningen, sedermera
Veterinär-inst. i Stockholm, var han 1860 extra
lärare i kemi, farmakologi oeh
toxiko-logi samt 1868—75 lektor. År 1874
var han tf. medicinalråd. Åren 1872—
74 var lian tf. rättskemist och 1875
—83 rättskemist (med prof:s titel).
— H. var livligt anlitad för
korn-mittéuppdrag o. dyl. och företog flera
studieresor till utlandet. Han blev
led. av Lantbruksakad. 1872 och av
Vet. akad. 1878 samt hedersled, av
Sv. läkaresällskapet 1889, varjämte
han invaldes i flera utländska lärda
sällskap. De viktigaste av hans flera
hundra tryckta arbeten avhandla
analyser av vattnet i olika sv.
mineralkällor samt arsenikförgiftning.
Därjämte utgav han en
medicinsk-farma-ceutisk drogsamling (1843—48),
vilken sistn. år prisbelönades av
Sundhetskollegium. — Av flitigt
insamlade naturalster, preparat och
instrument inom facket danade H. 1854 ett
privat museum "för naturvetenskap,
slöjd och konst", vid vars upplösning
1864 samlingarna delvis skänktes till
olika skolor. Vid sin död donerade han
flera större belopp till vetenskapliga
och välgörande syften. Blid och
oegennyttig, varmt intresserad för sin
undervisning och sina lärjungar,
sysslade H. oförtrutet med sitt
vetenskapliga arbete, för vilket han åsidosatte
andra möjligheter. Från 1889 var han
blind. —■ Gift 1854 med Emma
Augusta Christina Kämström. — Litt.:
nekrolog av H. G. Söderbaum i Vet.
akad:s årsbok 1903, av E. G.
Johnson i Hygiea 1902, av L. Stahre i Sv.
farm. tidskr. 1902. P. H. T.
Nils Peter Hamberg. Målning (detalj) av
C. T. Staaff.
2. Hamberg, Knut Theodor,
missionär, f. 25 mars 1819 i
Stockholm, † 13 maj 1854 i Hongkong. Bror
till H. 1. — H. slutade tidigt
skolan och ägnade sig åt handel. Under
påverkan av väckelsepredikanterna
Scott och Rosenius upplevde han en
religiös omvändelse och beslöt verka
för missionen. Han genomgick
mis-sionsinst. i Basel 1844—46 och sändes
1847 till den nygrundade tyska
Kinamissionen i Hongkong, vars ledare
han blev 1851. H. koncentrerade
verksamheten till hakkafolket i inlandet
innanför Hongkong, där han med sin
utmärkta predikan på folkspråket
grundade en församling, som efter
hans död 1854 övertogs av engelska
presbyterianer. Han anknöt till Kinas
sociala institutioner, främst
familjen, och genom sitt taktfulla
uppträdande lyckades han vinna kinesernas
tillgivenhet. Inom sv. mission
skapades genom H:s verksamhet ett stort
intresse för Kina. Postumt utgavs H: s
skrift "The Chinese rebelchief
Hung–Siu-Tsuen and the origin of the
in-surrection in China" (1856). — Gift
1851 med Lovisa Motander. O. H.
3. Hamberg, Axel, geograf,
geofysiker, f. 17 jan. 1863 i Stockholm, † 28
juni 1933 i Djursholm. Son till H. 1.
— Efter mogenhetsex. i Stockholm
1881 studerade H. vid Stockholms
högskola och senare vid Uppsala univ.,
där han blev fil. kand. 1S88, fil. lic.
1893 och fil. dr 1901. Redan 1893
förordnades han till docent vid
Stockholms högskola, där han till 1901
föreläste i mineralogi och kristallografi
och därefter i fysisk geografi och
historisk geologi. Han utnämndes 1907
till e. o. prof. och 1909 till prof. i
geografi vid Uppsala univ. samt avgick
1928. — Redan som tjuguåring kom
H. i kontakt med polarvärlden. Som
hydrogra-f deltog han 1883 i A. E.
Nordenskiölds grönländska expedition. År
1892 företog han som Vegastipendiat
med fångstjakten Gjöa en färd till
Norra ishavet för studier av havsis
och glaciärer vid och på
Västspets-bergen, och 1898 deltog han i A. G.
Nathorsts expedition till Spetsbergen
och Kung Karls land. Han gjorde
därunder en mångsidig naturvetenskaplig
insats, och hans forskartyp var nu
utbildad: med sin förfarenhet i geografi,
mineralogi, geologi, hydrografi,
meteorologi och fysik representerade han
den mångkunnige, rationellt
arbetande geofysikern av modernt snitt. Som
hans främsta fält torde få betecknas
glaciologi och hydrografi, men icke
minst inom mineralogi producerade
han sig under dessa yngre år med
framgång. — Sin mest betydande
insats gjorde H. genom storstilade
forskningar inom Sarekfjällen i Lapp-
Axel Hamberg.
land, där han arbetade varje sommar
1895—1931 utom 1898 och 1917.
Främst avsåg han med dessa
forskningar en undersökning av
glaciärer-nas utbredning och förändringar j ämte
meteorologiska observationer, vidare
studier av geologiska och
hydrografiska förhållanden samt en
kartläggning av Sarekområdet i dess helhet;
på H:s initiativ ägde även biologiska
undersökningar rum. För
observationerna konstruerade han en rad
sinnrika mätningsinstrument och uppfann
även nya undersökningsmetoder. De
första årens rön gåvo stoff till hans
drsavh. "Geologiska och
fysiskt-geo-grafiska undersökningar i
Sarekfjällen" (1901), och sedermera ha de
vetenskapliga resultaten publicerats i
den av lionom 1907 påbörjade
serien "Naturwissenschaftliche
Untersuchungen des Sarekgebirges in
Schwe-disch-Lappland". För Sv. turistfören: s
handboksserie skrev han "Vägledning
för färder i Sarekfjällen" (1922). —
H. gick med verklig lidelse upp i sin
vetenskap. Han planerade sina
forskningar med stor organisatorisk
skicklighet och förberedde
fjällexpeditionerna med minutiös omsorg. Som
färdledare var han mycket uppskattad av
sina disciplar, och han visade själv
städse prov på uthållighet och ett
välgörande lugn. Som glaciolog intog H.
en bemärkt ställning; han var från
1897 korresponderande led. av
internationella glaciärkommissionen, från
1910 Sveriges repr. där samt 1914—
16 och 1927—30 kommissionens
president. Han blev led. av Vet. akad. 1905
samt erhöll Wahlbergska medaljen i
guld av Sv. sällskapet för antropologi
och geografi 1915 och Sv. turistfören:s
förtjänstmedalj i guld 1922. Under
hans prof.-tid utvecklades
geografistudiet i LTppsala avsevärt. Han
skaffade 1909 den geografiska
institutionen bättre oeh större lokaler i Gamla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
