Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hansson, Nils - Hansson, Ola
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hansson
309
Hansson-
quorum. Sitt liv ocli sitt arbete har
ban skildrat i "Sextio år i
lantbrukets tjänst" (1941). — Gift 1891 med
Cecilia Håkansson. S. L.
Hansson, Ola, författare, f. 12
nov. 1860 i Hönsinge, Grönby skn,
Malmöh. län, † 26 sept. 1925 i
Buyuk-dere nära Konstantinopel. Föräldrar:
lantbrukaren Ilans Nilsson och Karna
Jönsdotter. —• H. blev student i
Lund 1881 och fil. kand. där redan
1SS2. Yid sidan av sina intensiva
examensstudier hann lian emellertid
under sin univ.-tid även göra sig bekant
med de utländska moderna idéerna,
och för att komma i närmare kontakt
med dessa reste han i början av 1884
till Köpenhamn, där han under våren
åhörde Höffdings föreläsningar i
social etik och där han bland förf.
framför allt umgicks med Herman Bang
och Peter Nansen, av vilka den
förstnämnde kom att utöva ett starkt
inflytande på lians författarskap. Det
är f. ö. betecknande för H., att ban
så tidigt orienterade sig åt utlandet;
lian beundrade Almquist och
Stagnelius ocli anknöt i sin första
diktsamling till Bååth, men annars liar den
sv. litteraturen betytt överraskande
litet för honom. För de nya
strömningarna i utlandet var han däremot
under hela sitt liv känsligare än
någon av de samtida sv. förf. Från 1889
levde han också i nästan oavbruten
frivillig landsflykt, nervöst flyttande
—- ibland jagad av förföljelsemani ■—
från plats till plats, Köpenhamn,
Berlin och Paris, Genèvesjön, den
bajerska bergsbyn Schliersee, München,
Meudon, Schweiz och Turkiet. Hans
framgång som förf. var också större
i utlandet än i Sverige. Det låg i H:s
natur en smärtsam motsättning
mellan å ena sidan hans nervösa
överkänslighet och dragning till det
deka-denta, å andra sidan hans ss. bondson
nedärvda trygghet och bundenhet vid
fädernejorden. H. kände sig
"husvill". Konflikten bildar bakgrunden
till hans författarskap och
genomlöper detta som ett huvudmotiv. H.
debuterade med diktcykeln
"Sydskånska bilder", som infördes i tidn. Nya
Skåne 1880, och 1884 gav lian ut sin
första samling "Dikter", i vilken han
med åttiotalistisk realism och
radikalism reagerade mot de sociala
missförhållandena och de efterblivna
åsikterna i samhället. Diktsamlingen
präglas också av en pessimistisk
darwinism, som han bl. a. mött hos de
danska förf. J. P. Jacobsen och V.
Topsöe och som kom att prägla även
hans senare, mera själsanalyserande
författarskap. Hans genombrott som
skald betecknar den av kritiken illa
bemötta diktsamlingen "Notturno"
(1885), som innehåller skånska na-
Ola Hansson.
turskildringar, karakteriserade av en
ovanligt skarp iakttagelse, men som
också blottar hans livsångest. Han
fångades vid denna tid alltmera av
det omedvetnas psykologi, som
alltid skulle förbli ett av hans
huvudintressen, ocli publicerade 1886—88 i
Framåt en serie kulturpolitiska
uppsatser om den nyare, psykologiskt
orienterade franska litteraturen, vars
främste representant han ansåg P.
Bourget vara. Det är också inflytandet
från Bourget, som — vid sidan av bl. a.
bekantskapen med Stella Kleve ■—
präglat H:s första, mest betydande
och av kritiken mest nedgjorda
prosaverk, "Sensitiva amorosa" (1887), en
samling gåtfulla och stämningsrika
erotiska analyser, vilka H. själv
betecknade som "studier i själslig
anatomi". Besläktad därmed är
novellsamlingen "Parias" (skriven 1888;
tryckt på danska och tyska 1890, på
sv. i "Samlade skrifter" 3), som i sin
psykologi liksom den föregående
samlingen bygger på det intima samban-
det mellan individ och miljö. H. var
vid denna tid särskilt gripen av Edgar
Allan Poe, och strax därefter lärde
han genom Brandes och Strindberg
att uppskatta Nietzsche, vars
övermänniskoidéer blevo av den största
betydelse för hans författarskap
under de närmaste åren, särskilt för den
samling prosadikter, "Ung Ofegs
visor" (1892), som han skrev våren 1S89.
På samma gång nietzscliean och
bondson accepterade han sedan omedelbart
Julius Langbehns 1890 utg. broschyr
"Rembrandt als Erzieher" med dess
mycket uppmärksammade
kulturkritik, pangermanism och
bondeevangelium. Därmed utvecklades H. till
antisemit och intensifierade sina angrepp
mot naturalism och problemdiktning
i bl. a. stridsskriften "Materialismen
i skönlitteraturen" (1892) och den
perspektivrika essäsamlingen
"Tolkare och siare" (på norska 1893, på
svenska först i "Samlade skrifter"
10). Vid denna tid skrev han också de
psykologiska novellsamlingarna "Kär-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
