Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Harbeck, Ernst - Harberg, Otto Bernhard - Harlingson, Samuel Gustaf - Harmens, Gustaf - Harrie, Ivar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Härberg
314
Harrie
Ivar Harrie.
■bedrev specialstudier inom
galvanoplastiken och blev dr phil. vid Zürichs
univ. 1897. Han var anställd vid
Che-mische Fabrik Granjean Zimmermann
i Brugg, Schweiz. År 1900 kom H. till
Sverige och grundade 1909
fabriksanläggningen ab. Skandinaviska
affi-neriet i Partille, Västergötland.
Företaget ombildades 1917 till ab. ocli
benämnes från 1930 Kemiska fabriken
Dr Ernst Harbeck ab. i Partille. Det
är ett av de främsta på området i
vårt land med tillverkning av
galvaniska bad, kemikalier och preparat
för galvaniseringsändamål. Under
senare decennier har företaget utfört de
flesta galvaniska anläggningar för
förnickling, förzinkning, koppar-,
silver- och annan metallframställning på
elektrolytisk väg i Sverige samt ett
flertal dylika anläggningar i
grannländerna och Ryssland. Som
uppfinnare har H. uttagit patent på
elektrokemiska och elektrolytiska apparater
och förfaringssätt. Han har verkat
som kommunalman i Partille och
tillhörde Göteb. läns landsting 1910—16.
— Gift 1898 med Louise Lang. S. R.
Härberg, Otto Bernhard,
lantbrukare, fiolspelman, f. 11 febr.
1830 i Emmislövs skn, Kristianst.
län, † 28 juli 1862 därstädes.
Föräldrar: lantbrukaren Anders
Bengtsson H. och Beate Marie Sjöstedt.
— H. hade ärvt sin musikaliska
hegåvning och fått sin utbildning av
fadern, vars gård Fejlen i Emmislöv
lian övertog och brukade. Ehuru han
endast uppnått en ålder av
trettiotvå år vid sin bortgång, ägde han
det yppersta rykte som spelman och
övertog faderns roll som ledande
musiker i bygden, I lians efterlämnade
notbok, som innehåller ett sextiotal
melodier, delvis komponerade av
honom själv, inta kadriljerna den
främsta platsen. —■ Gift 1859 med Ela
Johnsdotter. M. R—g.
Harlingson, Samuel Gustaf,
präst, författare, f. 10 april 1740 i
Vikingstads skn, östergötl. län, † 21
mars 1S10 i Stockholm. Föräldrar:
länsmannen Hans Harling och Ingrid
Cullera,. — H. blev student i Uppsala
1760 och fil. mag. där 1767 samt
tjänstgjorde därefter bl. a. som
konsistorienotarie i Linköping, där lian
1792 blev lektor. År 1798
utnämndes lian till kyrkoherde i Landeryd,
Linköpings stift, fick 1S02 prof:s titel
och blev 1809 teol. dr. S. å.
representerade han sitt stift vid riksdagen, där
han gjorde sig känd som framstående
politisk talare. H. var härsklysten och
intrigant och utövade stort inflytande
i stiftsstyr. Främst gjorde lian sig
bemärkt som vitterlekare bl. a. genom
dikter i sällskapet Utile dulcis
"Vit-terhetsnöjen" men också genom kvick
tillfällighetspoesi. Som lärare vid
Linköpings gymnasium kom lian att med
sina moderna estetiska åsikter
påverka flera av de mera kända
nyromantikerna, t. ex. Livijn, Atterbom
och Hedborn. — Gift 1787 med Maria
Fabritius. B—z.
Harmens, Gustaf, läkare, f. 2
nov. 1699 i Stockholm, † 28 nov. 1774
i Lund. Föräldrar: handlanden
Ilen-rik H. och Magdalena Törne. — H.
studerade till en början medicin, från
1716 i Stockholm och från 1717 i
Uppsala, men övergick till att läsa
juridik, avlade juridisk ämbetsex. och
inskrevs i Rikskansliet samt var 1720—
21 kanslist vid fredskongressen i
Braunschweig. Vid hemkomsten
anställdes lian som kanslist i
Sundhetskollegium, fick inom kort åter håg
för medicinska studier och vistades i
detta syfte 1722—26 och 1727—31
utomlands, i Holland, Frankrike,
England, Tyskland och Italien. År 1731 blev
han med. dr iHarderwijk. Hemkommen
blev han 1732 e. o. prof. i Lund och
var 1735—71 prof. i medicin och fysik
därstädes. Vid flera tillfällen (1737,
1745, 1751 och 1768) var han univ:s
rektor. Hans tryckta arbeten,
huvudsakligen akademiska disputationer,
avhandla utom medicin även fysik,
kemi, ekonomi m. m. Som akademisk
lärare var han "utmärkt lärd och
nitisk". — Gift 1737 med Margaretha
Liboria Hegardt. P. H. T.
Harrie, Ivar Olav,
litteraturkritiker, tidningsman, översättare, f. 18
mars 1899 i Stora Harrie skn,
Mal-möh. län. Föräldrar: lantbrukaren
Jöns Peter Jönsson och Bothilda
(Thilda) Olsson. — Efter studentex. i
Landskrona 1916 studerade H. i Lund,
där han 1922 blev fil. lic. i klassisk
fornkunskap och 1925 i grekiska. Han
företog studieresor till England och
Frankrike 1921—22 och var sv. lektor
i Greifswald 1932—33; 1935—38 var
han bosatt i Köpenhamn. Sin
journalistbana bör jade H. som red. 1922—24
för studenttidn. Lundagård. Han
medarbetade som recensent ocli essäist i
Göteborgs Handels- och Sjöfartstidn.
1926—40 och var ledande
kulturskribent i Dagens Nyheter 1940—44.
Sistn. år blev han chefred, för den
nystartade tidn. Expressen. Åren 1929
—40 var lian därjämte
litteraturkrönikör vid ab. Radiotjänst. — Som
essäist debuterade H. med "Athenare"
(1927), som behandlar en rad av den
grekiska kulturens största gestalter.
"Orientering" (1932) ger initierade
karakteristiker av lundensiska förf.,
kritiker och filosofer. "Tjugotalet
in memoriam" (1936), II:s hittills
väsentligaste kritiska arbete, är ett
försök till syntes av de andliga
tidsströmningar, som voro starkast
hotade av nationalsocialismen. Avsnittet
"Anno 33" innehåller bl. a. en analys
av Hitlerrikets ideologi. På samma
sätt upptar artikelsamlingen "Moskva
—Köpenhamn" (1938) i
resereportagets form en diskussion av det
sovjetryska samhället. Med tonvikt på den
"andliga beredskapen" förkunnade H.
under krigsåren 1940—44 som
resetalare, akademisk föredragshållare,
recensent och ledarskribent frihets- och
humanitetsidealen. Ett urval av dessa
års journalistik utgör
huvudinnehållet i essäsamlingen "In i fyrtiotalet"
(1944). H:s kulturjournalistik, någon
gång en smula akademiskt
briljerande, har sin styrka i vaken överblick,
vederhäftighet och en fast förankring
i klassisk grund. — Vid sidan av sin
verksamhet som journalist har II.
levandegjort äldre litteratur i övers,
samt essäböcker. De viktigaste äro
Plutarchos’ "Jämförande
levnadsteckningar i urval" (1, 1927)’, biografin
"Poeten Horatius" (1936), värdefull
inte minst genom ett stort antal fina
diktövers., "Sju grekiska sagor"
(1939) med studier i grekisk mytologi,
övers, av La Fontaines "Sagor och
noveller" (1930). Racines "Andromake"
(1934) och "Atalja" (1938) samt
Cor-neilles "Martyren Polyeuctus" (1939).
Tills, med Elsa Thulin liar H. översatt
Paul Valérys "Prosastycken" (1934),
tills, med Hjalmar Gullberg
Aristo-fanes’ båda komedier "Fåglarna"
(1928) och "Lysistrate" (1932), vilka
äro spirituellt bearbetade i
lundaspexets anda och gjorde stor lycka vid
scenframföranden, samt Calderöns
"Hus med dubbel ingång" (1934).
Tills, med Hjalmar Gullberg liar han
även bearbetat och för
scenframförande delvis nyöversatt Shakespeares
"Stormen" (s. å.) och "Köpmannen i
Venedig" (1944). Enbart för radion
har H. vidare översatt fransk och
spansk dramatik. — Gift 1) 1926—29
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
