Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Höpken, Carl Fredrik von - 5. Höpken, Carl Otto von - Höppener, Pehr Johan - Hörberg, Pehr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
von Höpken
620
Hörberg
dent i Uppsala 1728 ocli inträdde ss.
auskultant i Kammarkollegium 1729
och i Kommerskollegium 1732. Genom
faderns (H. 1) inflytande fick H.
åtfölja den äldre och mera erfarne
Edvard Carlsson (Carleson), då denne
1732 begav sig till Turkiet med
officiellt uppdrag att försöka främja den
sv. handeln på Medelhavsländerna.
Färden, som gick över Italien, Cypern
och Jerusalem till Konstantinopel,
var för H. närmast avsedd ss. en
utbildningsresa av för adliga ynglingar
vanlig typ. I Konstantinopel
förmåddes dock de båda svenskarna genom
sina franska förbindelser att verka för
sv. anslutning till ett planerat
fransk-turkiskt förbund med syfte att hejda
Rysslands framgångar i det pågående
polska tronföljdskriget. Deras brev
hem spelade en betydande roll för
hattpartiets uppkomst (alliansen mellan
partiledarna och franska sändebudet
Casteja) och hela dess
utrikespolitiska program. Av rådets majoritet
betraktades de självgjorda
diplomaterna med misstro, men sekreta
utskottet utsåg dem 1734 till chargés
d’affaires och 1738, vid hattpartiets
makttillträde, till envoyéer i
Konstantinopel. År 1737 avslöto de ett
handelsfördrag mellan Sverige och
Turkiet samt en överenskommelse, som
reglerade Karl XII:s turkiska
skulder. De politiska förhoppningar, som
knutits till den turkiska missionen,
infriades dock icke, fastän ett
defensivförbund avslöts 1739. Efter
återkomsten till Sverige motarbetade H.
1743 energiskt den danske
kronprinsens tronkandidatur. Han blev 1744
envoyé i Köpenhamn, 1747 statssekr.
i Krigsexpeditionen och var 1757—67
president i Kammarkollegium. Han
var vid riksdagarna 1751—52, 1755
—56 och 1760—62 en av de ledande
hattarna, deltog i förvaltningen av
de franska partipengarna ocli hade,
främst ss. ordf. i bankofullmäktige
1751—62, ett betydande inflytande på
den ekonomiska politiken. Vid
riksdagen 1755—56 uppfördes II. fyra
gånger på riksrådsförslag men
ratades ss. speciellt illa anskriven vid
hovet. Vid 1760—62 års riksdag indrogs
H. i broderns, kanslipresidenten
Anders von H:s (H. 3) fall. Till följd av
ständernas klander av riksbankens
släpphänta lånepolitik avgick H. även
från bankofullmäktige. H. närmade
sig en tid mössorna men sökte sig
snart åter till sitt gamla parti. Han
arbetade nu för en revision av
författningen till konungamaktens fördel,
väckte författningsfrågan vid
riksdagen 1769—70 och var vid riksdagen
1771—72 en av de tre hattar, som
med motpartiet och konungen
över-enskommo om villkoren för en ut-
Carl Fredrik von Höpken. Emaljmålning av
okänd konstnär.
jämning av partimotsatserna och de
konstitutionella tvistefrågorna, den
s. k. kompositionen, vars resultat dock
omintetgjordes av den begynnande
ståndsstriden, då de ofrälse
desavouerade sina adliga ledare. —• Gift 1741
med Petronella Constantia Leytslar
från Holland. —- Litt.: H. Danielson:
’’Edv. Carlsons och Carl Fr. von
Höp-kens inträde på den diplomatiska
banan" (i Hist. tidskr. 1923). G. U.
5. Höpken, CarlOttovon,
friherre, diplomat, politiker, f. 1715 i
Tönningen, Slesvig, † 7 mars 1782
i Wismar. Föräldrar:
överstelöjtnanten Carl Otto von H. och hans hustru,
f. Ebers. Kusin till H. 2, H. 3 och
H. 4. — H. kom 1738 till Sverige, blev
1739 e. o. kanslist i
utrikesexpeditionen och s. å. kommissionssekr. i
Köpenhamn, 1745 kommissionssekr. i
Paris och var 1749—54 minister, 1754
—55 och 1758—65 envoyé vid polska
och kursachsiska hovet. H. fick
stats-sekr: s fullmakt 1767 och utnämndes
1769 till president i Wismarska
tribunalet. Han blev friherre 1771. •—
Släktförbindelser och intressen förde
H. till hattpartiet. Vid riksdagarna
1755—56 och 1769—70 tillhörde han
de ledande inom partiet och sekreta
utskottet. År 1769 uppfördes han två
gånger på riksrådsförslag och 1772
var han åter hattarnas kandidat till
en av de lediga rådsposterna. Han
ut-voterades av mössma joriteten i
borgar-och prästestånden, som fruktade att
H. ss. riksråd skulle bli v. ordf. i
Kanslikollegium, vartill hans
diplomatiska bana gjort honom skickad,
och därigenom få ett för mössorna
särskilt misshagligt inflytande över
utrikespolitiken. — Ogift. G. U.
Höppener, Pehr Johan,
publicist, f. 7 mars 1726 i Linköping, † 5
jan. 1802 på Dufnäs vid Stockholm.
Föräldrar: handlanden Johan H. och
Hedevik Christina Jancke. — H. blev
student i Lund omkr. 1744,
disputerade där på en avh. om
riddarordnarna 1748 och blev fil. mag. i
Greifswald 1749. Från 1750 tjänst-
gjorde H. som e. o. tjänsteman i
Riksarkivet, blev 1752 ord. kanslist samt
var därjämte även auskultant i Svea
hovrätt. År 1759 lämnade han
ämbetsmannabanan med hovrättsassessors
rang. Han verkade därefter som
sakförare med stor talang för advokatyr
bl. a. mot politiska motståndare och
mot sina närmaste släktingar i
arvsfrågor. Under sin tjänstgöring i
Riksarkivet utarbetade H. en värdefull
"Förtekning uppå alla Kongl.
Placa-ter . ..", tryckta 1522—1750. Från
1755—56 års riksdag ägnade sig H.
åt partipolitiken, författade
memorial o. a. skrifter för mössornas
räkning, bl. a. mot växelvinglarna och
av en starkt bondevänlig och hätskt
adelsfientlig tendens. Från
revolutionen 1772 gick lian mot betalning
Gustav III:s ärenden men förstod att
slugt maskera sin hållning utåt. På
1780-talet sällade han sig till
konungens motståndare och bekämpade
honom anonymt. Orsaken var möjligen
missnöje över otillräckligt pekuniärt
understöd men även över Gustav III:s
alltmer frihetsfientliga tendenser. För
allmänheten framstod H. efter en
uppseendeväckande process 1774 som en
martyr för tryckfriheten. Under sina
sista år levde han i misär och hans
familjeförhållanden voro olyckliga.
Dessa år skaffade han sig en vidlyftig
samling handlingar och ströskrifter
från 1700-talet — nu i K. bibi. -— som
han försåg med ömsevis bittra och
självgoda randanteckningar. — Gift
1754 med Rebeoea Amnäus. •—• Litt.:
Biografi av O. Sylvan i "Från
stångpiskans dagar", 1901. G. U.
Hörberg, Pehr, målare, f. 1 jan.
1746 i Virestads skn, Kronob. län,
† 24 jan. 1816 i Falla, Risinge skn,
östergötl. län. Föräldrar: soldaten
Åke Rasmusson H. och Bengta
Gisa-dotter Öhman. ■— H:s konstnärliga
anlag visade sig mycket tidigt. Redan
som gosse snidade han käppkryckor
i form av gubbhuvuden och målade på
trä och näver med hemgjorda färger.
Det primitiva draget och lusten och
förmågan att ta sig fram med enkla,
självuppfunna hjälpmedel går igenom
hela lians verksamhet. Sin första
handledning i konsten fick ban 1762
—66 av en hantverksmålare i Växjö,
J. Chr. Zschotzscher, varpå han slog
sig ned som häradsmålare i
Almesåkra skn, där han målade tapeter åt
bönderna och för övrigt livnärde sig
med att snickra bord, slädar, vagnar
och träskor samtidigt som han skötte
sitt torp. Det var närmast en slump,
som 1783 förde honom till Stockholm
och Konstakad., där den rättframme
bondemålaren vann vänner och
beskyddare både bland konstnärer och
den för lantlighet ocli primitivitet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
