Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hörberg, Pehr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hörberg
621
Hörberg
svärmande aristokratin. C. G. Pilo,
O. Tempelman och Gustav III själv
skänkte honom intresse och
uppmuntran. Under de följ. åren vistades H.
längre och kortare tider vid akad.,
där han ritade av gipsantikerna,
åhörde P. Flodings föreläsningar i
anatomi och deltog i tävlingar om de
utlysta prisämnena. Hans bekantskap
med brukspatron J. J. De Geer på
Finspång ledde till att H. 1790 köpte
ett litet hemman av denne och
flyttade till Risinge i östergötl., där han
blev bofast för återstoden av sitt liv.
— H:s utveckling som konstnär följer
parallellt med hans yttre öden. Hans
tidigare arbeten, ss. en bonad i Risingè
hembygdsmus., grupporträttet av
föräldrar och syskon i Nord. mus., ett
laverat porträtt av pastor J. S.
Zschot-zscher m. fi., visa hur nära han står
den folkkonst, som vid denna tid
frodades ute i bygderna. Den dekorativa
ytverkan är det förnämsta
villkoret,-i andra rummet kommer berättelsens
tydlighet. Redan omkr. 1768 kan man
emellertid spåra en strävan att
komma ifrån ytmässigheten, få ett rikare
rörelseschema i bilden och smälta ihop
färgerna. Större betydelse för denna
utveckling synes H:s självstudier av
gravyrverk sådana som J. Callots ha
ägt. G. E. Schröders altartavla i
Växjö domkyrka, "Nattvarden", finns
återgiven i ett flertal verk av honom
och har påtagligen utgjort en givande
inspirationskälla. Studierna vid akad.
inneburo ytterligare ett steg i
riktning mot den ståndsmässiga konsten.
Han lärde sig där att rita en
perspek-tiviskt tillnärmelsevis riktig bild och
att återge kroppar i rörelse med en
viss tillförlitlighet i det anatomiska.
Däremot tog han ganska ringa intryck
av den begynnande nyklassicismens
stela estetik. Hans konst förblev
självständig med färgen som väsentligt
uttrycksmedel och med tydligt
framställt motivinnehåll. Bland hans
koloristiskt märkligare verk får räknas
t. ex. "Zaleucus" i Nat. mus., för
vilken han erhöll tredje medaljen i
silver vid akad. 1785. Det är
venetia-narna och på närmare håll Pilo, som
där inspirerat färghållningen. Ändå
mera kommo holländarna och framför
allt Rembrandt att betyda för H.
Ljusdunkel, eldskenseffekter och
liknande problem intresserade honom
mycket, vilket framgår av t. ex. "Petri
förnekelse" i Göteborgs mus.
Claudius civilis, som återklingar i en
mångfald av hans kompositioner, hör
till de konstverk, som tydligen gjort
djupaste intryck på H.
överhuvudtaget gjorde H. till sitt allt, vad han
ansåg sig ha bruk för. Många, kanske
de flesta av hans målningar återgå
på äldre mästares tavlor. I så måtto
Pehr Hörberg.
Självporträtt 1797.
kan han kallas eklektiker, att han
egentligen aldrig skapade någonting
fullt självständigt, men samtidigt
finnas hos honom en äkta naivitet, en
glädje över det kunnande han
tillkämpat sig och en ödmjukhet inför
sin oförmåga, som avväpnar all
este-tiserande kritik. Decenniet efter
akademistudierna är hans rikaste
verksamhetsperiod. Då tillkommo flertalet
av hans altartavlor och andra
religiösa bilder, de flesta för kyrkor i
Linköpings stift. Helt opåverkad av
upplysningstidens kritiska inställning till
de kyrkliga dogmerna var H.
säkerligen inte — lian läste mycket och
umgicks tidvis i intellektuella kretsar
— men därav märks ingenting i hans
måleri. Det är ingen tvivlare eller
gudsförnekare, som liar målat "Jesus
stillar stormen" (i Svenarums kyrka,
Småland), "Jesus lärer i templet" (i
S:t Lars i Linköping) och "Jesus
och Tomas" (i Hedvigs kyrka i
Norrköping). Han kunde ge bild åt
publikens föreställning om, hur det i
verkligheten hade gått till, därför att han
i grund och botten levde i samma
fromma enfald som den. Därför blevo
också hans altartavlor oerhört
populära. De utgöra också tyngdpunkten
i hans produktion vid sidan av de
övriga kyrkodekorativa arbeten han
utförde, t. ex. läktarbröstningarna i
S:t Lars i Linköping. En grupp för
sig utgöra de s. k. frimuraretavlorna,
varav han målade flera serier, bl. a.
åt hertig Karl. I målningar som
"Israeliternas tåg genom Röda havet"
(Frimurarorden i Stockholm) och
"Den siste tempelriddaren"
(Linköpings stads mus.) komma hans
bildfantasi, hans förmåga att skapa liv
och rörelse i masscener till sin rätt.
Den kommer delvis fram också i hans
genrebilder. Impulsen till folklivs-
framställningar fick han måhända,
från P. Hilleström, men i motsats till
dennes mera etnografiskt
betonade-allmogebilder ge H:s målningar, t. ex.
"Dans kring majstången" och
"Julafton i en småländsk bondstuga", en
mera levande ocli trovärdig bild
av-motiven tack vare den naiva
realismen, som ju var baserad på det
självupplevda och inte bara på det
iakttagna. Ett visst
kuriositetsintresse-tilldrar sig H:s försök att gestalta
fornnordiska och historiska motiv.
Det ligger en omedveten komik i
hans-renässansklädde "Odén byggande
Sigtuna", medan det i serier av
teckningar till andra nordiska fornsagor finns,
ett folkligt drag, mustigt fantasifullt
och på en gång kärvt, som ger mera
av sagans verkliga väsen än de
klassicistiskt formade bilder, som
sågo-dagen i 1800-talets fornnordiska
romantik. Lägger man därtill en rad’
porträtt och ofta genremässigt
arrangerade gruppbilder, äro de
viktigaste-av H:s motivkretsar inom måleriet
antydda. Han har dessutom
efterlämnat omkr. 800 laveringar ocIl
akvareller samt träsnitt, etsningaiv
kopparstick och pappgravyrer, de
sista utförda efter en helt egenhändig
metod och av en säregen verkan,
påminnande om tonträsnittets Slutl.
har II. utfört ett mindre antal
skulpturer i trä, bränd lera och annat
material, och han har också prövat sig
på arkitekturen både med förslag till
kyrkorestaureringar och i de
mestadels klassicistiskt hållna
uppställningar, som omge hans altartavlor. H.
blev 1796 led. av Konstakad. — Gift
1769 med Maria Ericsdotter. — Litt.:
Två självbiografier av H. lia
publicerats (av Atterbom 1817 och av B.
Cnattingius i
Hyltén-Cavallius-för-eningens årsbok 1927); V. Bergsten,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
