Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Jolin, Johan - 2. Jolin, Severin - 3. Jolin, Ellen - 4. Jolin, Einar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jolin
107
Jolin
ter och med en figurteckning i svart
och vitt; framför allt skämmas de
dock av en ofta prövande
sentimentalitet, som förtar mycket av den sunda
tendensen. Av samtiden uppfattades
J. som djärv realist, och han var
föremål för mycken diskussion. Även som
dramatiker hade lian emellertid sitt
rätta fält inom komiken. Pjäser som
"En man af verld och en man af värde
eller Skal och kärna" (1846), "En
man som vill ha ro" (1858) och
"Friaren från Vermland" (1864) ligga
utanför den finare komedin men lia ofta
ett vinnande gemyt och en älskvärd
förmåga att underhålla och roa. Till
de nämnda pjäserna foga sig ett stort
antal tillfällighetsstycken och
beställningsarbeten och även bearb, av
utländska repertoarstycken. —• Sedan J.
dragit sig tillbaka från K. teatern,
framträdde han endast vid några
enstaka tillfällen som skådespelare. I
stället ägnade lian sig i vidgad
utsträckning åt sitt författarskap; bl. a.
utgav lian fyra större romaner,
"Af-fällingarne" (1869), "Rosen bland
kamelior" (1870—71), "Eremiten"
(1873) och "Vinglaren" (1874), vilka
alla först publicerades som
följetonger i Dagens Nyheter och Aftonbladet.
Liksom dramerna ha romanerna en
liberal tendens men lida av
sentimentalitet och bristande koncentration.
J:s älskvärda, godmodiga kynne
kommer bäst till sin rätt i de talrika
skisser och noveller, närmast efter
Blanches mönster, som han strödde
omkring sig i den periodiska pressen.
—■ J:s "Skrifter" utgåvos i tre serier,
varav den första (1872—81)
innehåller sex bd berättelser och smärre
skisser, den andra (1882—83) fem bd
romaner och den tredje (1888) fyra bd
teaterstycken och dikter; de innehålla
även en levnadsteckning över Harald
Wieselgren. — Gift 1851 med
Mathilda Catharina Wigert (dotterdotter till
Lars Hjortsberg). — Litt.: Ellen
Jolin (J. 3), "J. J. och lians vänner"
(1913). S. T.
2. Jolin, Severin, biokemist, f.
28 maj 1852 i Stockholm, † 11 nov.
1919 därstädes. Son till J. 1. — Efter
mogenhetsex. 1869 i Stockholm
studerade J. först fvsik och kemi samt blev
fil. kand. 1872, fil. lic. 1875 och fil.
dr s. å., allt i Uppsala. Han blev 1875
docent i kemi därstädes och hade
några år förordnanden i kemi dels
där, dels vid Tekn. högskolan i
Stockholm samt som assistent hos
rättskemisten. År 1879 började lian studera
medicin i Stockholm och blev med.
kand. 1881, med. lic. 1885 samt efter
disp. där s. å. med. dr i Uppsala. År
1884 blev han tf. e. o. laborator och
1885 tf. e. o. prof. samt var 1888—
1908 e. o. prof. och 1909—17 prof. i
kemi och farmaci vid Karol. inst. Han
var 1894—1901 sekr. i 1892 års
far-makopékommitté och från 1902 led. i
den permanenta farmakopékommittén,
från 1885 sekr. i Patriotiska
sällskapet, 1910—19 sekr. i Sv.
läkaresällskapet och från 1902 led. av styr. för
Farmaceutiska inst. — Jämte talrika
vetenskapliga skrifter utgav J.
"Läkemedlens användning och dosering"
(1893, tills, med J. G. Edgren; 7:e
uppl. 1928), en av generationer sv.
läkare flitigt använd uppslagsbok,
samt tidskr. Medicinsk Månadsrevy
(1S96—1900). — J:s främsta insats
är hans arbete på de sv.
farmakopé-erna av 1902 och 1908. I många år
handhade han därjämte
organiserandet av alla möten och festligheter vid
Karol. inst. liksom av nobelfesterna.
■—- Gift 1882 med målarinnan och
handarbetsexperten Julia •/., f.
Carlson. P. H. T.
3. Jolin, Eelena [Ellen) Maria,
målarinna, skriftställarinna, f. 16
juni 1854 i Stockholm, † 25 maj 1939
därstädes. Syster till J. 2. — Efter
att lia genomgått Normalskolan för
flickor i Stockholm tog J.
privatlektioner för F. W. Scholander 1875—78
och studerade vid Konstakad. 1877—
82. Hon fortsatte sedan sin
utbildning i Paris och Rom 1889—90.
Därefter företog hon vidsträckta
studieresor i v. och s. Europa samt Orienten
och gjorde sig vida känd för sina
akvareller från olika länder,
huvudsakligen med arkitekturmotiv, som lion
återgav med stor kunnighet i
realistisk, omsorgsfullt detalj redogörande
stil. Hon målade även i pastell.
Mellan 1890 och 1910 utställde lion
flitigt i Stockholm och deltog även i
många större utställningar i Paris,
Wien, Berlin, Köpenhamn, Oslo,
Helsingfors m. m. Hon är repr. i Nat.
mus. samt i flera landsortsmus. Som
förf. framträdde J. dels med ett par
större illustrerade arbeten: "Studie-
Einar Jolin,
färder i "Medelhavsländer" (1911)
och "Johan Jolin ocli hans vänner"
(1913), dels också med övers, från
italienskan samt tidn.-uppsatser.
-—-Ogift, Th. N.
4. Jolin, Johan Einar, målare, f.
7 aug. 1890 i Stockholm. Son till J. 2.
— J. hade konstnärligt påbrå på såväl
fäderne som möderne, och efter
läroverksstudier och ett år vid Tekn.
skolan studerade lian måleri för R. Bergh
och K. Nordström i Konstnärsförb:s
skola i Stockholm, där han blev
kamrat med de sedermera s. k. 1909 års
män. Åren 190S—11 studerade han för
Matisse i Paris, där han kvarstannade
till krigsutbrottet 1914. I början av
1920-talet vistades han mycket på resor
i Italien (1920—22), Nordafrika (1922
—23) och Spanien (1924), och även
senare har han företagit upprepade
besök i dessa trakter,särskiltVenedig,
samt medföljt Gripsholm på några av
dess resor. — J. fann mycket snart siin
personliga linje, ocli han liar fullföljt
den med ytterlig målmedvetenhet. J.
var naivist före "naivisterna", och
lian liar förblivit det länge efter det
att dessa försvurit sig åt andra ideal.
Redan i några Stockholmsbilder från
1914—15 liade lian sin stil färdig.
Dukar som "Stockholm från Söder"
(1915), "Stockholm, vinter" (s. å.)
kännetecknas av en syntetiserande
bildsyn och en raffinerat blek färg.
J. har också framgångsrikt arbetat i
akvarell. Det är inte stor skillnad
mellan dessa tidiga Stockholmsbilder
och dukar som "Katarinahissen"
(1930) eller "Stockholm, vårkväll"
(1941). Sättet att sevden dekorativa
förenklingen, den klara och fasta
kompositionen äro gemensamma.
Detta är på en gång styrkan och
svagheten i J:s måleri, som vid ytligt
betraktande kan förefalla monotont,
ehuru det i själva verket ej är tal om
någon upprepning. I varje ny duk
Severin Jolin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>