Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Jägerhorn, Johan (Jan) - 3. Jägerhorn, Fredrik Adolf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jägerhorn
142
Jägerhorn
Jan Anders Jägerhorn. Silhuett (Finlands
Nationalmuseum).
med brännvinslagstiftningen och
av-vittringsverket och ej minst i hans
fars konflikt med kronan i en
skattläggningsfråga, vilken avgjordes till
faderns nackdel 1786. Detta år
markerar även J :s övergång till
oppositionen och "självständighetsrörelsen".
Denna rymde schatteringar från
strävan efter finsk autonomi inom det sv.
väldet till den av G. M. Sprengtporten
propagerade frigörelsen från Sverige
under ryskt beskydd. Någon strikt
linje följde J. ej. I april 1787
uppsökte lian ryske ministern i Stockholm
och anhöll om rysk hjälp till
självständighetsplanens genomförande. Han var
sålunda vid denna tid
"sprengtpor-tian" men blev i början av kriget 1788
adjutant hos Gustav III och synes då
för en kort period ha svängt om och
önskat sv. seger. I och med det sv.
misslyckandet gick han åter över till
oppositionen och spelade en
framträdande roll vid Liikalanotens
tillkomst natten mellan 8 och 9 aug.
1788. Han bearbetade sin chef C. G.
Armfeldt och erbjöd sig att ordna alla
detaljer med notens överlämnande. J.
tog sig över till ryska sidan och hade i
S :t Petersburg audienser hos Katarina
II och de ledande statsmännen. Det
ryska svaret kunde ej betraktas som
tillmötesgående, och J. mottogs med
missnöje av sina uppdragsgivare. Han
har anklagats för att — troligen
under inflytande av Sprengtporten —
ha gått längre på
självständighetsriktningens väg än som avsetts. I
början av sept. begav sig J. ännu en gång
på en beskickning till Ryssland, nu
pä hertig Karls uppdrag. Överhuvud
spelade J. en stor roll i
Anjalaför-bundets verksamhet, drev
separatistisk propaganda och lyckades avstyra,
att de tveksamma inom rörelsen föllo
till föga för konungen. J:s plan vid
denna tid var tydligen att få hertig
Karl som furste i ett självständigt
Finland under ryskt beskydd. Han
sökte även bilda en konfederation av
adliga godsägare i ö. Finland, vilkas
talan han ville föra inför kejsarinnan.
I nov. 1788 utfärdade emellertid
konungen häktningsorder mot J. som
"en af ursprunget af hela
Complotten". Denne flydde över gränsen, ocli
därefter följde en storhetstid för J.
som "finska nationens sändebud" i
S :t Petersburg, då han strödde
promemorior och förslag omkring sig, vilka
bl. a. gingo ut på omedelbart ryskt
vinterfälttåg i Finland. J. hade ingen
framgång och övergick då till
autonomiprogrammet, samtidigt som en
stark misstro mot ryssarna väcktes
hos honom. Han fick som rysk
överstelöjtnant en pension av 100 rubel i
månaden ocli deltog i ryska arméns
sommarfälttåg i Savolaks 1789.
Banden med Sverige avskuros genom den
dödsdom över honom, som avkunnades
13 okt. 1789. J. lämnade Ryssland
hösten 1790 och vistades i Paris 1792
—93, där han hos sv. ministern gjorde
en framstöt för att få återvända till
Sverige, dock utan resultat.
Sommaren 1794 slog han sig ned som
jordbrukare på Reinbeck i Holstein i den
emigrantkoloni i smått av "Sveriges
förrädare och Gustavs mördare", som
samlats där. J. kom där i förbindelse
med franska och irländska flyktingar
och reste som kunskapare till London
1797, där han träffade den irländska
upprorsrörelsens ledare. Vid ett
förnyat besök i England 1799 i enskilda
angelägenheter häktades lian och
insattes i Towern, där han sysselsatte
sig med tanken på ett perpetuum
mo-bile. I mars 1801 frigavs lian och
flyttade till Hamburg, där han en tid
drev en vauxhall. J. var närvarande
vid Erfurt-mötet mellan Napoleon och
tsar Alexander 1808. Han begav sig
dit på eget initiativ för att få audiens
hos tsaren, som uppmanade honom
att infinna sig i S:t Petersburg.
Ändamålet med J:s resa var att erhålla
inflytande över nyordningen av den
finska förvaltningen. Han reste sedan
till S:t Petersburg och utarbetade
flera projekt om Finlands blivande
ställning i det ryska väldet. Dessa kommo
dock ej att spela någon roll, lika litet
som deras upphovsmans korta
personliga besök på den viktiga lantdagen
i Borgå 1809. År 1813 flyttade J. över
till Finland, sålde 1816 fädernegården
Näse och levde från 1818 till sin död
i fattigdom i Borgå. — Om J:s person
och idéer ha rått och råda skilda
meningar. Enligt den finskspråkiga
historieuppfattningen, främst repr. av
J. R. Danielson-Kalmari och A. R.
Cederberg, var J. vid sidan av G. M.
Sprengtporten sj
älvständighetsrörel-sens initiativtagare oeh företrädare
för en finsk nationalism, som
framträdde redan under Valhallstiden.
För J:s senaste biograf, B. Lesch, var
han en man utan spår av
1800-tals-nationalism; snarare träffas hos
honom drag av 1700-talskosmopolitism,
varjämte Lesch nedvärderar
betydelsen av hans insats och karakteriserar
honom som "ideolog och
äventyrare... en sanningssökare, vars
historiska insats bär
osannfärdighetens-prägel". J. gör intryck av att ha varit
en tilltagsen, djärv, orolig och
humorlös natur, hans skrifter ha ett
deklamatoriskt, patetiskt drag, som gärna
ger dem en diffus, dunkel prägel. —
Gift 1783 med Ulrika Sofia
Blom-creutz. ■—• Litt.: B. Lesch, "J. A. J„
patriot och världsborgare, separatist
och emigrant" (1941). T. H.
3. Jägerhorn, Fredrik Adolf,
arméofficer, f. 1 maj 1760 i Helsinge
skn, Nylands län, Finland, † 23 dec.
1817 på Nykulla i Pernå skn, samma
län. Bror till J. 2. — J. kom i unga
år till Stockholm, där lian 1775 blev
page hos Gustav III och två år
senare fänrik vid Livgardet. Han
utnämndes 1783 till löjtnant och 1793
till kapten och kompanichef
därstädes, deltog i kriget i Finland 1788—
90 samt blev 1799 överste i armén.
År 1801 blev lian chef för ett värvat
reg., som efter honom benämndes
Jä-gerhornska reg., och vid finska
krigets utbrott 1808 förde han befälet
över den del av reg., som låg som
garnison på Sveaborg. J. synes
närmast Cronstedt ha fört befälet
därstädes och vann från början ett
stort inflytande över denne. J. var
påverkad av sin broders (J. 2) idéer
och synes genom sina förbindelser
med ryske generalen Suchtelen och
finska självständighetskietsar ha
spelat en avgörande roll vid fattandet
Fredrik Adolf Jägerhorn. Mälning (detalj)
av N. Schillmark.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
