Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Järnefelt, Armas - 2. Järnefelt, Liva - Järnh, se även Jern, s. 57 - Järnh, Bror Edvard - Järrel, Stig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Järnefelt
146
Järrel
Liva Järnefelt.
som "Solsken" (komponerad 1892; text
av J. Reuter) och "Sunnantaina"
("Söndag"; text av K. Leino) samt
"Titania" (Fröding). Patetiska eller
sorgset upprörda äro t. ex. "En
drömmares säng till livet", "En
spel-och dansvisa" (till texter av
Tegengren) och "Fågeln" (Wecksell).
Särskilt individuellt präglad är
en sådan vekt elegisk, naturlyrisk
sång som "Nocturne" (Kleen). —
Inom korlyrikens område har J.
komponerat manskvartetter, däribland
"Sirkka" ("Syrsan"; text av S. K.
Kallio) och "Wanderers Nachtlied"
(Goethe) samt körstycken med
orkester. Han har också anlitats som
tonsättare av kantater, bl. a.
"Fosterlandets anlete", komponerad för Åbo
finska akad:s invigning 1922, och
"Tempelbyggarne", komponerad för
Helsingfors univrs 300-årsjubileum
1940. — Bland orkesterverk märkes
den symfoniska dikten "Korsholm",
komponerad 1894. Internationellt har
J. blivit mest känd genom det festliga
"Preludium" och "Berceuse",
ursprungligen ett violinstycke
(komponerat 1904), som transkriberats för
olika instrument samt orkestrerats.
— J. är den förste, som i Sverige
komponerat direkt för film; han skrev
musiken till Stillers "Sången om den
eldröda blomman", varur särskilt
avsnittet "Forsfärden" blivit känt. ■—
Gift 1) 1893—1908 med opera- och
konsertsångerskan Maikki J., f.
Paka-rinen; 2) 1910 med operasångerskan
Liva </., f. Edström (J. 2). — Litt.:
uppsatser av T. Rangström i Orfeus
1925 samt av II. Glimstedt i Ord och
Bild 1932. H. G—t.
2. Järnefelt, Olivia (Liva),
operasångerska (mezzosopran), f. 18 mars
1876 i Vänersborg. Föräldrar:
kansliskrivaren Johan Edström och Maria
Nordqvist. —- J. studerade vid
Musik-konservatoriet sång för J. Günther
1894—97, utbildade sig sedan
vidare för G. Bratt samt 1904—05 för
A. Iffert i Wien och studerade
därjämte plastik för S. Hebbe. Säsongen
1897—98 debuterade hon vid K.
teatern som tredje tärnan i "Trollflöjten",
Pantalis i "Mefistofeles" och
Fredrik i "Mignon" och var 1898—1926
engagerad vid denna scen. Sitt
genombrott gjorde J. som Carmen 1901. I
övrigt framträdde hon i en rad
Wag-nerpartier, ss. Venus i "Tannhäuser",
Ortrud i "Lohengrin", Magdalena i
"Mästersångarna i Nürnberg",
Bran-gäne i "Tristan och Isoide",
Brünn-hilde och Fricka i "Nibelungens ring"
och Kundry i "Parsifal", samt i
italienska partier, ss. Azucena i
"Trubaduren" och Amneris i "Aida",
Mar-cellina i "Barberaren i Sevilla",
Hedvig i "Wilhelm Tell", Maddalena i
"Rigoletto" och Lola i "På Sicilien".
Hon sjöng även Cherubin i "Figaros
bröllop", Nancy i "Martha", Häxan i
"Hans och Greta" samt Margit i
"Gillet på Solhaug". J. rönte en
betydande uppskattning för sin klara,
fylliga stämma och sin utmärkta plastik.
Hon har även varit verksam som
sångpedagog. — J. erhöll Litteris et
artibus 1920 och blev led. av Mus. akad.
1924. — Gift 1910 med förste
hovkapellmästaren Armas Järnefelt (J.
1). G. T.
Järnh, se även Jern, s. 57.
Järnh, Bror Edvard Gabriel,
industriman, röntgentekniker, f. 24
mars 1879 i Örebro. Föräldrar:
järnhandlaren Johan Edvard Ludvig
Andersson J. och Gustafva Elisabet
Jacobsson. —- J. utexaminerades från
Tekn. elementarskolan i Örebro 1899,
inträdde s. å. som bitr. ingenjör i John
Anderssons elektriska byrå i
Stockholm och blev prokurist där 1900.
Sedan 1902 är han innehavare av
firman, som han till 1917 drev under
namnet John Anderssons elektriska
byrå eftr. Sistn. år ombildade han
Bror Edvard Järnh.
företaget till Järnhs elektriska ab.,
vars verkst. dir. han var t. o. m. 1944;
han kvarstår alltjämt som ordf. i
bolagets styr. Därjämte är lian verkst.
dir. i Järnhs installations ab.,
Stockholm, sedan 1943. Han har gjort
vidsträckta studieresor i Europa och
Förenta staterna, —• J:s verksamhet liar
haft stor betydelse framför allt genom
att han grundat och utvecklat en sv.
röntgenindustri och därmed skapat
betingelser för en förbättrad sjukvård.
Hans företag, som är Sveriges första
röntgentekniska specialfirma, började
1907 importera och installera
instrument för sjukhusens röntgenavd:ar,
och han upptog tillverkning av
specialapparater först för
röntgendiagnostik och senare även för
röntgenterapi. Under första världskrigets
avspärrning kunde han på detta område
göra vårt land nära nog oberoende
av den stoppade införseln, och till
arméns röntgenutrustning lämnade
han värdefulla bidrag. Under andra
världskriget började han en
fabrikation av elektrokardiografer, vilken
täckt vårt lands behov. Under
mellankrigstiden exporterade han stora
mängder röntgenapparatur till många
länder i Europa samt bl. a. till
Förenta staterna och Sydamerika. — Gift
1904 med Ingrid Mathilda Jonson.
S. L.
Järrel, Stig Karl Olof,
skådespelare, f. 8 febr. 1910 i Malmberget,
Norrb. län. Föräldrar: kamreren Alfred
Ohlsson och Jenny Holmgren. — J.
genomgick 1929—31 Dramatiska
teaterns elevskola, varefter han
engagerades vid Gösta Ekmanteatrarna.
Han framträdde sedan på
Blanche-teatern i Kar de Mumma-revverna, på
Nya teatern, Vasateatern, Karl
Gerhards Folkan och engagerades 1945
av Dramatiska teatern. — Redan
tidigt började J. draga
uppmärksamheten till sig för sina skickliga
karikatyrer och realistiska gestaltningar
av mer eller mindre djupt sjunkna
individer, t. ex. Paul Gabriel i
Zilahys "Natten till den 17". I sin
tolkning av Karenin i "Det levande
liket" visade J. prov på säker
karakteriseringskonst, och till hans
framgångar från tidigare år hör rollen
som hänsynslös estet i Tonkonogys
"Bättre mans barn", "ett estetiskt
litterärt blötdjur av nästan nordisk
karaktär, spelad i all sin vidrighet på
ett verklighetstroget och upprörande
sätt" (C. G. Laurin). På senare år har
J. drivit upp sin gestaltningsförmåga
till virtuositet. Bland hans
karaktärs-gestaltningar kunna nämnas dr Vitus
i Gandrups "Munken går på ängen",
Herodes i Wildes "Salome" (Nya
teatern 1942 resp. 1943) och Aigistos
i Sartres "Flugorna" (Dramatiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
