Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Key, Axel - 3. Key, Ellen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Key
226
Keyland
lan läkare ocli lärare och gav talrika
impulser till senare tiders reformer
av skolundervisningen. — Till Iv:s
främsta insatser hör lians arbete på
den medicinska
tidskriftslitteraturens område. Redan 1863 grundade
han tills, med några kolleger vid
Ka-rol. inst, Medicinskt Archiv, vilken
1869 avlöstes av den i samarbete med
de övriga nordiska länderna utgivna
Nordiskt Medicinskt Arkiv. Som
denna tidskr:s huvudred, och utgivare
utförde K. till sin död ett stort
och osjälviskt arbete, buret av hans
entusiastiska tro på det nordiska
samarbetets bärkraft. — K. ivrade
för vetenskapens popularisering och
utgav tills, med G. Retzius serien
"Ur vår tids forskning", en rad
utmärkta biologiska, medicinska och
andra skildringar. Varm
fosterlandsvän intresserade lian sig även för
Nordens forntid samt för sv. språkets
och ortografins renhet; han hörde till
A. Hazelius’ vänner och var från 1894
ordf. i Nord. mus:s styr. För
Stockholms arbetareinst. och för
arbetarförsäkring liksom för
livförsäkringsrörelsen hyste han likaledes varmt
intresse. — I Sv. läkaresällskapet
uppbar K. flera förtroendeposter,
grundade dess s. k. "klubbförening",
anlagd på stimulerande av
kamratlivet, och blev 1894 sällskapets
hedersled. Medicinska fören.,
sammanslutningen av de studerande vid
Ka-rol. inst., vars förman (inspektor)
han var 1877—88, skänkte han en
officiell ställning och en fast
organisation motsvarande en
nationsför-en:s. De skandinaviska
naturforskar-och läkarmötena bevistade ban från
1S60 till 1898; han var generalsekr.
där 1880,1886 och 1892 samt president
1898. Med några vänner stiftade han
1862 Sällskapet Idun, och där liksom
i hans gästfria hem blomstrade hans
talegåva och hans öppna och vänliga
humor. — K. var medl. i talrika
in-ocli utländska vetenskapliga samfund;
bl. a. blev lian 1871 led. av Vet. akad.
och var dess preses 1887—88. År 1932
präglade Vet, akad. en
minnespenning över honom. —- K. har vunnit en
rangplats i den sv. medicinens
historia, mindre som vetenskapsman än
genom sin organisatoriska insats för
Karol. inst., varigenom
förutsättningarna skapades för dettas utveckling
till vårt lands förnämsta medicinska
forskningscentrum. Oaktat han mer
gav impulser än fullbordade, kom ban
genom sin uppslagsrikedom och sin
enorma arbetsförmåga att sätta spår
i utvecklingen på många områden
långt utöver sitt fack. K. var
självständig och stridbar, god psykolog och
taktiker; ban var dessutom till sitt
väsen hjärtegod och blev också all-
mänt avhållen. — Gift 1S63 med
Selma Charlotta Godenius. — Litt.:
biografi av C. G. Santesson i Hygiea 1932
och Nord. Med. Tidskr. s. å., av C.
Wallis i Hygiea 1902, av A.
Gullstrand i Vet, akad:s levnadsteckn.
1926, av I. Holmgren i Nord. Medicin
1943. P. H. T.
3. Key, Ellen Karolina Sofia,
författarinna, pedagog, f. 11 dec. 1849
på Sundsholm, Gladhammars skn,
Kalmar län, † 25 april 1926 i sitt hem
Strand invid Alvastra. Dotter till K.
1. — K. undervisades i hemmet av en
tysk, en fransk och en sv. guvernant
samt en kort tid vintern 1864—65 i
Åhlinska skolan i Stockholm och 1S6S
—72 i fröknarna Rossanders flickskola
därstädes. År 1868 flyttade familjen
till Stockholm, och sedan modern från
1S76 till följd av sjukdom blivit
tvungen att vistas på landet över
vintrarna, var K. faderns privatsekr.
och hemmets värdinna. År 1873 följde
K. sin fader till Tyskland, Italien och
Frankrike och skrev därunder tills,
med honom resebrev i Ny Illustrerad
Tidn.; 1874 studerade hon vid danska
folkhögskolor. Under 1870-talet
medarbetade hon dessutom i Sophie
Adlersparres Tidskr. för hemmet. Redan i
tjuguårsåldern hade K. visat sina
pedagogiska intressen, när hon för
gårdsfolket på Sundsholm grundade
en konfessionslös "söndagsskola". Fr.
o. m. 1880, då hemmet i Stockholm
upplöstes, fick hon arbeta för sin
utkomst; hon var lärarinna i den
nybildade Whitlockska samskolan
därstädes 1S78—98. Samtidigt
undervisade hon 1883-—1900 vid Stockholms
arbetareinst. samt framträdde som
föredragshållare i arbetarfören:ar och
godtemplarloger. Hon ägnade sig
därefter helt åt författarskap. K. besökte
1900—01 England, Holland och
Italien, och efter ett uppehåll i
hemlandet 1902 vistades hon 1903—09 åter
mestadels på resor bl. a. i Tyskland,
Schweiz och Frankrike. Efter
återkomsten till Sverige lät hon uppföra
sitt hem Strand invid Alvastra, där
hon sedan bodde till sin död. •— I
levnadsteckningen "Minnen av ocli om
Emil Key" (1—3, 1915—17) har K.
belyst sin miljö under barndom och
ungdom. Den kompletteras av en
samling "tankeböcker", numera i K. bibi.,
utgörande dagboksanteckningar, i
vilka man kan följa hennes andliga
utveckling 1868—79. De religiösa
problemen inta utan jämförelse det
största utrymmet i dessa
dagboksanteckningar. Från början oreflekterat
troende och sant kristen frigjorde
hon sig alltmer från kristendomen
och drogs så småningom över till den
humanism, för vilken hon vid mogen
ålder blev en medveten företrädare.
Hon tog starka intryck av
darwinismen och positivismen, men även
läsningen av Spinoza fick, uppger hon
själv, stor betydelse för hennes
världsbild. Livsavgörande för henne blev
bekantskapen med lantjunkaren ocli
litteraturkritikern Urban von
Feilitzen. K. skrev i Nya Dagligt Allehanda
en anonym anmälan av dennes bok
"Protestantismens Mariakult" (1875),
och med anledning därav inleddes en
brevväxling, som gav upphov till ett
vänskapsförhållande och en ömsesidig
kärlek. Feilitzen ansåg sig dock ej
kunna upplösa sitt äktenskap, och
1888 inträffade slutligen en definitiv
brytning mellan honom och K. I Ord
och Bild (1914) hyllade hon hans
minne i en vacker minnesruna. Den
personliga bakgrunden till K:s
åskådning rörande de erotiska problemen
var förborgad för samtiden, vilken
ofta betraktade hennes idéer som
teoretiska spekulationer utan
erfarenhetsunderlag. — Brytningen frigjorde
K:s produktivitet, och hon slog kort
därefter igenom som samhällskritiker
och kulturfilosof. År 1888, sedan bl.
a. Hj. Branting och A. Danielsson
dömts för hädelse, höll K. i
Stockholm och Göteborg föredraget "Huru
reaktioner uppstå", varmed hon i ett
slag tilldrog sig den bildade publikens
uppmärksamhet. I detta och i det tal
hon strax därefter höll i studentfören.
Verdandi, "Om yttrande- och
tryckfrihet", båda utg. tills, i en broschyr
s. å. (2:a utvidgade uppl. 1909),
angrep lion inte minst liberalerna för
deras passivitet under
hädelseprocessen och sedlighetsdebatten. I den
fria diskussionen såg hon
förutsättningen för alla kulturella framsteg.
K. var en energisk anhängare av
rösträttsrörelsen, men hon krävde också,
som framgår bl. a. i skriften
"Individualism och socialism" (1895, 3:e
uppl. 1910), en ekonomisk utjämning,
och lion var närmast att betrakta
som socialdemokrat, även om hon
aldrig blev medl. av partiet eller i allt
anslöt sig till den socialistiska
åskådningen. Hon gjorde flera
uppmärksammade inlägg i frågor rörande
ar-betslagstiftningen och talade bl. a.
vid en första-maj-demonstration 1894
för normalarbetsdagens införande. —
I Köpenhamn höll K. 1895 föredraget
"Missbrukad kvinnokraft", vilket
upprepades i Göteborg 1896 och tills,
med uppsatsen "Naturenliga
arbetsområden för kvinnan" publicerades
s. å. (4:e uppl. 1914). I denna skrift,
som röjer ett påtagligt inflytande
från ovan nämnda arbete av Feilitzen,
uttalar K. sina sympatier för
kvinnornas frihetssträvanden men
protesterar mot emancipationsrörelsens
underskattande av de specifikt kvinn-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
