Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kierman, Gustaf - Kiernander, Zacharias - Kiesewetter, Gottfried
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kiernander
234
Kiesewetter
Gustaf Kierman. Pastell av okänd konstnär
(Gripsholm).
1728. Snabbt arbetade han sig fram
i första ledet av denna stads
grosshandlare oeh var i slutet av
1730-talet åtminstone tidvis en av dess
"tio största exportörer av stångjärn.
Utom sin egentliga grosshandel drev
K. skeppsbyggeri, bl. a. åt
kronan, och hade en del brobyggnader
åt staden på entreprenad 1751—53.
Genom sin stridbarhet kom K.
från 1731 att bli en av
grosshandlarnas ledare i konflikten med
kram-handlarna. K:s genombrott som
politiker kom vid 1738—39 års riksdag.
Han framträdde som den typiske
hattpolitikern och blev medl. av de
institutioner, som utformade
hattarnas merkantilistiska skydds- och
uppmuntringspolitik:
manufakturkontoret, tullarrendesocieteten.
banko-deputationen av rikets ständer ocli
bankofullmäktige. Han var en av de
drivande krafterna i Levantiska ocli
■Ostindiska kompanierna och senare i
Jernkontoret samt fick tillfälle att
göra fördelaktiga affärer med staten.
Helt naturligt var han i
utrikespolitiken franskt orienterad. Bekant är
det hemliga kontrakt, som K. och
partivännen Thomas Plomgren slöto
"med franske ambassadören 1738,
enligt vilket de mot en summa av 20 000
plåtar garanterade hattmajoritet i
liorgarståndet. K. var medl. av
sekreta utskottet vid samtliga riksdagar
1738—62. Vid 1740—41 års riksdag
"var lian led. av utskottets trängsta
krets, "sekretissimum", där han kom
att spela en roll för
krigspolitiken. År 1742 blev lian rådman i
Stockholm, och hattpolitiken fick
därigenom in«te<? även i magistraten.
Under 1742—43 års riksdag tog han
till att börja med hänsyn till
väljarnas — principalernas — krav och
undgick därför att drabbas av
mössköpmannen C. Springers aktion mot
T. Plomgren, men i slutet av
riksdagen vände sig Springer minst lika
skarpt mot K., och denne och
Plomgren anklagade Springer inför
domstol. Även vid 1746—47 års riksdag,
som medförde mösspartiets nederlag,
spelade K. en framträdande roll, inte
minst som utdelare av franska
pengar. Han var en av delägarna i
det "första växelkontoret" (1747),
som mot förmåner av staten skulle
tillhandahålla växlar till lägre pris
och därigenom "fälla kursen" på
utlandet. Även på 1750-talets riksdagar
var K. repr. för Stockholm och
valdes till sitt stånds talman på
riksdagarna 1755—56 och 1760—62. Efter
ett misslyckat försök att bli
borgmästare 1755 — hans första motgång
— blev han politieborgmästare 1757
och fick följ. år transport till
liandels-borgmästarämbetet. Är 1758 bildades
på än mer betungande villkor för
kronan än förut ett nytt växelkontor med
bl. a. K. som delägare. Trots allt steg
kursen, och kontraktet uppsades av
sekreta utskottet 1761. Följ. år
började angrepp riktas mot
växelkontorens verksamhet. Vid riksdagsvalet
1764 föll K. igenom, och vid
riksdagen 1765 gingo mössorna till
storms mot hattarnas ekonomiska
politik, ej minst mot K. I vad mån
han och de övriga bolagsmännen
tillskansat sig oskäliga vinster på
statens bekostnad, är ej fullt klarlagt.
K. häktades, och folkmassan visade
sin förbittring genom att utsätta hans
hus för stenkastning. K. dömdes av
Riksens ständer till livstids fängelse
på Marstrands fästning jämte dryg
ersättning. Då den politiska vinden
åter vänt sig, blevo K:s barn och
styvbarn "för faderns förtjänsters
skull" 1770 adlade med namnet
Kjerrmansköld. — Gift 1) 1725 med
Anna i[argareta Geding, † 1750; 2)
1753 med Juliana Brandel. T. H.
Kiernander, Johan Zacharias,
missionär, f. 1 dec. 1711 på Axstad i
Högby skn, östergötl. län, † 29 dec.
1799 i Calcutta. Föräldrar:
löjtnanten Jöns K. och Catharina Behm. ■—
Efter skolgång i Linköpings läroverk
sändes K. 1734 till Uppsala univ.
Driven av nöden måste ban snart lämna
lärdomsstaden och vandrade till fots
långt ned i Kalmar län, förgäves
sökande efter informatorsplats.
Därunder synes han ha förfalskat några
bankanvisningar med påföljd, att ban
vid återkomsten till LTppsala sattes i
univ:s häkte och relegerades. Några
vänner hjälpte honom över till
Tyskland. där han togs om liand av ledaren
för de Franekeska stiftelserna i Halle
och användes som lärare vid deras
skolor. Efter en religiös kris av
pietistisk tvp upplevde ban sin "missions-
kallelse" och mottog 1739 ett uppdrag
från ett engelskt missionssällskap att
gå ut som dess missionär till
Cudda-lore i Indien. Han lärde sig
tamu-liska och kunde predika för
infödingarna på deras eget språk. Då detta
lilla samhälle under striderna mellan
engelsmän och fransmän nästan helt
utplånades (1758) och en under
aderton års arbete uppbyggd missionsförs.
skingrades, fick lian nya
arbetsmöjligheter genom sin vän, guvernören
i Calcutta lörd Clive. I Calcutta måste
hans verksamhet huvudsakligen
inskränka sig till skolundervisning samt
till gudstjänster på engelska och
portugisiska, enär han aldrig fick tid och
kraft över till att lära sig benghali
eller liindustani och förgäves
anropade missionsvännerna i England och
Tyskland (Halle) om lämpliga
medarbetare. Då han genom sin tredje
hustru för en tid blivit den rikaste
mannen i Calcutta, byggde han för
egna medel kyrka, missionärsbostad
och skola samt betalade likaledes med
egna medel skolans lärare. Ruinerad
genom sina stora åtaganden lämnade
han Calcutta och verkade 1788—95
som präst i en liten luthersk förs. i
den holländska besittningen Chinsura,
tills denna erövrades av
engelsmännen och K. återvände till Calcutta,
— K:s svårigheter som missionär äro
karakteristiska för 1700-talets
missionsförhållanden, å ena sidan
präglade av pietismens individualistiska
missionsmetod och romantiska syn på
missionären som den apostoliskt
fattige budbäraren, å andra sidan av den
med upplysningen växande
likgiltigheten för missionen. — Den ofta så
orättvist bedömde K. höll trofast ut
på sin ensamma post, och den gamle
mannen hälsade till slut med
oförbränd hänförelse den moderna
missionsväckelsens män William Carey
och Ringeltaube välkomna till Indien.
K. var i själva verket en
missionsstrateg, vilkens horisont var för vid
för 1700-talets vanliga
missionsvänner i Europa. — Gift 1) 1744 med
Grace Sanders, † 1749; 2) 1750 med
Wendla Fischer, † 1762; 3) 1762 med
Anna Wooley. G. C., (A. F.).
Kiesewetter, Gottfried,
bokhandlare, f. och † i Tyskland. — K.
kom senast 1735 till Stockholm. I jan.
detta år gifte han sig med Catharina
Elisabeth Halterman, änka efter J. II.
Russworm, vars boklåda hon sedan
en tid drev; s. å. övertog K. affären.
Han skötte den på egen hand till 1761,
då lian återvände till Tyskland;
därefter drevs den ett antal år för lians
räkning av C. G. Schindler. Åren 1735
—57 var K. också
akademibokhandlare i Uppsala. — K. var under förra
delen av sin verksamhet i Sverige lan-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
