Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Knös, Andreas - 2. Knös, Olof - 3. Knös, Carl Johan - 4. Knös, Gustaf - 5. Knös, Anders
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Knös
302
Knös
innerliga fromhet och sin stora
lärdom. Under sin långa verksamhet vid
Skara gymnasium och i domkapitlet
utövade K. ett stort inflytande på
fromhetslivet i sitt stift genom sin
inspirerande personliga påverkan på
de blivande prästerna, något som i hög
grad ådagalägges av hans
brevväxling (i Stifts- och landsbiblioteket i
Skara). Han har också utövat ett
betydande inflytande på sin tids
teologiska tänkande och verksamt bidragit
till att uppluckra ortodoxins
auktoritet och bana väg för en mer
sub-jektivistisk teologi. Bland K:s
skrifter märkas: "Institutiones tlieologiæ
practicæ" (1768), "Catechetiska
föreläsningar" (1—2, 1779—80). — Gift
1754 med Brita Hedvig Wijnblad. —
Litt.: R. Sundelin,
"Svedenborgianis-mens historia i Sverige under förra
århundradet" (18S6); C. Annerstedt,
"Uppsala univ:s historia" (3:1—2,
1913—14); Ruben Josefson, "A. IC:s
teologiska åskådning" (1937). O. H.
2. Knös, Olof Andersson,
historiker, bibliograf, f. 21 mars 1756 i
Leksbergs skn, Skarab. län, † 15 jan. 1804
i Skara. Son till K. 1. — Efter
skolgång i Skara blev K. student i
Uppsala 1772 och fil. magister 1779
(primus). År 1778 antogs ban till e. o.
amanuens vid K. bibi. i Stockholm,
men han återvände 17S0 till univ.,
där han efter avlagda specimina
utnämndes till docent i
litteraturhistoria. Dessutom blev han 1781 e. o.
amanuens vid univ.-bibl. samt
förordnades 1784 till e. o. adjunkt vid
filosofiska fakulteten. Som sådan
kvarstod han i tretton år, men då det var
honom omöjligt att vinna ytterligare
befordran — han förbigicks upprepade
gånger av mindre kvalificerade
medtävlare — återvände han till Skara
1797 som lektor i grekiska. — K. var
en ovanligt lärd och boksynt man.
Hans oförtjänta motgångar bröto i
förtid ned hans krafter. Särskilt
ägnade han sig åt forskningar i sv.
historia och lärdomshistoria. Som
bibliograf var han en av de främsta
i vårt land under senare delen av
1700-talet, och han ägde själv ett
mycket värdefullt bibi., som efter
hans död skingrades. K. stiftade
Historiska Sällskapet i Uppsala 1786,
vilket under hans ambitiösa ledning
blev en samlingspunkt för historiskt,
framför allt lärdomshistoriskt
intresserade akademiker; vid Iv:s
avflyttning 1797 upphörde emellertid dess
verksamhet. I sin forskning var han
ytterst noggrann och starkt kritiskt
inställd, vilket gör, att hans skrifter
ännu i dag ha ett visst värde. Bland
hans tryckta arbeten märkes
"Historia academiæ Upsaliensis" (4—8,
1783—95; fortsättning på ett verk av
Gustaf Knös. Gouaclie av L. II. Roos 1809.
P. L. Arrhenius). Det mesta av hans
produktion föreligger emellertid i
handskrift, bl. a. "Repertorium
Sue-ciæ diplomaticum", en förteckning på
diplom och tryckta handlingar för
åren 1521—1784, samt "Repertorium
Sueciæ Biograpliicum" (i K. bibi.),
som innehåller biografiska
källhänvisningar och excerpter rörande sv.
män och kvinnor. Dessutom förvaras i
Stifts- och landsbibi. i Skara hans
omfattande brevsamling och stora
biografiska samlingar i synnerhet
rörande västgötar. — Gift 1794 med
Margaretha, Biberg. T. M.
3. Knös, Carl Johan, teolog,
skolman, f. 10 dec. 1767 i Skara, †
10 maj 1835 därstädes. Bror till K. 2.
— K. blev student i Uppsala 1784,
magister 1791 och docent i historia
följ. år. Utom historia studerade lian
grekiska och österländska språk. Åren
1795—1826 tjänstgjorde K. vid Skara
gymnasium, där han efter ett år som
vik. lektor var adjunkt 1796—1801,
andre teol. lektor 1801—05 och sistn.
år blev förste teol. lektor. År 1809
blev lian teol. dr, erhöll 1818 prof:s
namn och utnämndes 1825 till
domprost i Skara. Följ. är drabbades lian
av ett slaganfall, som gjorde honom
till invalid. Som riksdagsman deltog
K. i alla riksdagarna 1809—23 samt
var dessutom sekr. i Skarab. läns
hushållningssällskap 1807—17 och den
egentlige stiftaren av Skara stifts
bibelsällskap 1817. -— K. var en
utmärkt lärare samt framstående
förkunnare och själavårdare. Han utgav
åtskilliga skrifter, bl. a. en språklära
i hebreiska (1818). — Gift 1) 1798
med Anna Helena Silvius, † 1822; 2)
1825 med Anna Elisabeth Olbers.
T.M.
4. Knös, Gustaf, orientalist,
teolog, f. 20 okt. 1773 i Skara, † 30 dec.
1828 i Uppsala. Bror till K. 2 och K. 3.
—• K. inskrevs 1791 vid Uppsala univ.
samt blev fil. magister 1797 och teol.
kand. 1800. S. å. utnämndes han tilP
docent i Gamla och Nya
testamentets-exegetik. Åren 1801—07 bedrev K.
ivriga studier i utlandet, i Rostock
1801, i Paris 1802 och i Göttingen
1803—07, med kända orientalister
som lärare. År 1806 blev K. på
rekommendationer av sina lärare i
Göttingen akademiadjunkt i grekiska och’
österländska språk vid Uppsala univ.
och erhöll 1810 professuren i grekiska,,
vilken lian 1814 utbytte mot den i
österländska språk. K. utgav tills,
med brodern O. A. Knös (K. 2) och
G. Rosén "Ossians skaldestycken" (1
—3, 1794—-1800). Bland hans
vetenskapliga skrifter kunna nämnas
"Chrestomatia syriaca . .."
(Göttingen 1807), "De lingua Sabæorum" (i
Acta Soc. Scient. Götting. s. å.) samt
övers, av de flesta av Demosthenes
tal. År 1817 prästvigdes K. och blev
s. å. kyrkoherde i Västeråkers ocli
Dalby patronella pastorat nära
Uppsala med k. tillåtelse att samtidigt
behålla sin professur. Följ. år blev
han teol. dr. — K. var en utpräglat
språklig och vetenskaplig begåvning,
på vilken de största förhoppningar
ställdes. Hans kontemplativa
läggning, som redan i barndomen fört
honom till swedenborgianismen, gjorde
emellertid, att dessa förhoppningar
aldrig infriades. Den enda skrift av
honom, som väckt större
uppmärksamhet, är den swedenborgskt färgade
självbekännelsen "Samtal med mig
sjelf om verlden, menniskan och Gud"
(1824; 2:a uppl. 1827). En skarp
kritik i tidskr. Svea, som förebrådde K.
för att söka förena rationalism och
supranaturalism, föranledde honom
att utge "Försök att utreda några
viktiga frågor" (1827), som kan
betecknas som hans teologiska testamente.
— Gift 1810 med Alida Maria Olbers.
P. A. D.
5. Knös, Anders Erik, teolog, f.
9 febr. 1801 i Skara, † 10 okt. 1862 i
Uppsala. Son till K. 3 i hans första
gifte. — K. blev student i Uppsala
1818, fil. mag. 1824. teol. kand. 1826
och teol. lic. 1830; han prästvigdes
1S27. År 1832 blev han kyrkoherde i
Näs prebendeförs. och förste teol.
adjunkt; 1835 utnämndes han till prof.
i praktisk teologi och kyrkoherde i
Gamla Uppsala samt blev 1844 teol.
dr och 1852 domprost och prof. i
exe-getik. — K., som ärvt sitt intresse
för teologin från fadern, var en
kunnig man, skicklig lärare och mycket
anlitad i allmänna värv. Han var
sålunda led. av kyrkolagskommittén
1838—39 och tillhörde 1841 års
bibelkommission, vars 1861 utkomna
provövers. av Nya testamentet, som till
stor del utarbetats av honom, beteck-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
