Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kochen, Johan Henrik von - Kock, se även Koch - Kock, Augustin, konsertsångare, sångpedagog, se s. 313 - Kock, Axel, språkman, se s. 311 - Kock, Carl, affärsman, industriman, politiker, se s. 311 - Kock, Ernst, språkman, se s. 312 - Kock, Johan, industriman, se s. 313 - Kock, Karin, nationalekonom, se s. 313 - Kock, Marcus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kockum
310
Kockum
Johan Henrik von Kochen. Målning (detalj)
av J. H. Scheffel.
som 1720 blivit kansliråd, ss. en
varm anhängare av det nya
statsskicket. Han ansågs vid riksdagen
1723, där lian var en bemärkt medl.
av sekreta utskottet och mindre
sekreta deputationen, stå holsteinska
partiet nära. Efter avslutandet av
förb. med Ryssland (1724) hedrades
han t. o. m. med en rysk
penninggåva. Vid Arvid Horns brytning med
holsteinarna våren 1725 följde K.
Horn och blev det Hornska systemet
trogen ända till dennes fall. Vid
Sveriges anslutning till hannoveranska
alliansen var han en av de drivande
krafterna och belönades med
statssekr.-posten vid Utrikesexpeditionen och
med hovkanslersämbetet (1727). I sin
utrikespolitiska inställning var lian
engelskorienterad ocli hade under
1730-talet nära förbindelse med engelske
ministern Finch. Under
förhandlingarna med den franske ministern
Cas-teja rörande den polska krisen 1733—
34 var K. en av kommissarierna och
intog en försiktig hållning vis-à-vis
ett ingripande mot Ryssland i Polen.
Både från franskt och engelskt håll
ansågs lian utöva stort inflytande på
Horn, som 1734 önskade få honom
väld till lantmarskalk, något som Iv.
dock undanbad sig. Vid förnyandet av
förb. med Ryssland 1735 var han
likaledes en av de sv. förhandlarna.
Det unga hattpartiets agitation vände
sig ej minst mot K., som synes ha
varit en av de mest hatade av
hattarnas motståndare. I en av de häftigaste
smädeskrifterna, "Castejas
testamente", beskylles han för att ha hotat
ständerna med ryska galärer m. m.
Efter Horns fall begärde han avsked
och entledigades ur rikets tjänst
(våren 1739) under onådiga former. Han
förbjöds dessutom pläga umgänge med
främmande ministrar och föra
brevväxling med utländska hov. I den
första stormlöpningen mot hattarna
vid riksdagen 1742—43 sökte han i
likhet med sina olyckskamrater från
1739 upprättelse, dock utan resultat.
Under 1746—47 års riksdag tillhörde
han kretsen kring Sam. Åkerhielm,
och mössornas partikonselj samlades
stundom hos honom. Dock
förekommer han ej som penningutdelare i de
ryska och engelska ministrarnas
rapporter och synes ha iakttagit stor
försiktighet. Efter 1747 deltog han ej i
det politiska livet. Han upphöjdes i
friherrligt stånd 1731. — Gift 1721
med Maria Antoinetta Hildebrand. —
Litt.: "Kansli-dagbok från Turkiet
till största delen förd af J. H. K.
1709—1714" (utg. av A. Quennerstedt
i "Karolinska krigares dagböcker",
4, 1908); S. Jägerskiöld, "Sverige
ocJi Europa 1716—1718" (1937). T. H.
Kock, se även Koch.
Kock, Augustin,
konsertsångare, sångpedagog, se s. 313.
Kock, Axel, språkman, se s. 311.
Kock, Carl, affärsman,
industriman, politiker, se s. 311.
Kock, Ernst, språkman, se s. 312.
Kock, Johan, industriman, se s.
313.
Kock, Kari n, nationalekonom, se
s. 313.
Kock, Marcus, mynttekniker,
industriidkare, f. 14 febr. 1585iLiége,
Belgien, ‡ 20 nov. 1657 i Avesta.
Föräldrar: bergsmannen Daniel K.
och Katarina- Hawens. Om K:s släkt
se Cronström, bd 2, s. 146. — K.
tillhörde den krets av mynt- och
metall-tekniskt kunnigt folk, som länge var
eftersökt hos regeringarna i Europa
och därför ofta flyttade från land till
land. I motsats till många av sina
gelikar kom han från en ansedd familj,
som även i tidigare generationer varit
knuten till metallhanteringen. Efter
omfattande studier i hemlandet ocli
under långa resor kom K. till
östersjöländerna, där lian efter vartannat
var verksam i danzigsk, polsk,
bran-denburgsk och sv. tjänst. K:s
inkallande till Sverige sammanhängde med
de stora svårigheter man just då hade
att kämpa emot, när det gällde att
driva upp kopparmyntpräglingen till
de kvantiteter, som denna billigare
myntmetall krävde för att nå upp i
jämnhöjd med silvermyntpräglingen.
Genom att under loppet av ett år (1627)
omlägga kopparpräglingen från
fyrkantigt (klippingar) till runt mynt
och genom andra tekniska
förbättringar lyckades K. väsentligt öka
mynttillverkningen, samtidigt som
myntstyckenas viktjustering i
väsentlig grad förbättrades. K. blev snart
ledare för samtliga kopparmyntverk
och behöll chefskapet för
kopparpräglingen till sin död. Han var så-
Marcus Kock. Målning (detalj) av okänd
konstnär (Avesta kyrka).
lunda myntmästare i Nyköping 1627
—29 och 1632—36, i Säter 1627—42,
i Arboga 1628 och i Avesta från 1644.
K:s ledning av myntningen — 1633
—41 var han även myntmästare vid
silvermyntverket i Stockholm (1639
—41 förlagt till Sala) — inskränkte
sig emellertid inte till det tekniska
och administrativa. Hans intresse för
myntningen var även i utpräglad grad
ekonomiskt, I vissa fall hade han
sålunda myntningen på arrende, och i
Avesta, där lian överhuvudtaget
gjorde sina största insatser, uppförde han
myntverket för egna medel. Där fick
han även från 1644 ombesörja
kop-parplåtmyntningen, vilken därmed
tog sin början i Sverige. K:s
dominerande ställning inom
kopparmynt-ningen förde honom tidigt i kontakt
även med andra grenar inom
kopparhanteringen. I Avesta fick han
sålunda fr. o. m. 1641 det där anlagda
gårmakeriet på arrende. Han byggde
där även kopparhammare, smedja,
m. m. Också med ett annat område av
det sv. bergsbruket kom K. i nära
beröring. Redan från 1627 började han
sålunda verka som industriidkare
inom järnmanufakturen och från 1629
som järnexportör, och efter hand
anlade eller förvärvade lian masugnar,
hamrar etc. inom Södermanland,
Dalarna och Västmanland. K:s och hans
söners rikedomar och inflytande sågos
inte alltid med blida ögon från sv.
håll, men efter allt att döma har K.
ganska smart växt fast i sitt nya
fosterland, mot vilket han synes ha varit
en lojal undersåte. För kyrkan och
skolan i Avesta visade han ett frikostigt
intresse. — Gift 1614 med Elisabeth
van Eijk. — Litt,: biografi av B.
Boë-thius i Sv. biografiskt lexikon under
Croniström; P. Norberg, "Säter®1
gar-makeri och myntverk" (Nord.
numis-matisk årsskr. 1940). N. L. R.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
