Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kock, släkt - 1. Kock, Carl - 2. Kock, Axel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kockum
311
Kockum
Kock, skånsk köpmanssläkt, vars
äldste kände stamfar var tullvisitören
i Malmö Peder Larsson eller Lassen
K. († 1704). Hans son,
tobaksmanu-fakturisten Bertil K. (f. 1636, †
1704), blev far till klockaren i Bang
Carl Fredrik K. (f. 1740, † 1821), som
var ett stort original och har fått ett
litterärt eftermäle av Nils Lovén
(Ni-oolovius) i "Folklifvet i Skytts härad"
(1847). En av hams söner, Johan
Henrik K. (f. 1779, † 1861), blev
handlande i Simrishamn, spannimålsexportör
och sågverksägare samt var stadens
förmögnaste man. Han blev far till
a) industrimannen i Malmö,
riksdagsmannen Carl K. (K. 1), farfar till
industrimännen Johan K. (K. 4), b)
lantbrukaren i Målilla August
Fredrik K. (f. 1825, † 1867), far till
språkmannen Ernst K. (K. 3), och c)
köpmannen i Malmö Johan Engelbrekt K.
(f. 1815, † 1861), far till
språkmannen Axel K. (K. 2). — Litt.: G.
Lindeberg och E. Bager, "Kring en gammal
Malmöindustri" (1945).
1. Kock, Carl Jöran, affärsman,
industriman. politiker, f. 30 mars
1808 i Simrishamn, † 26 febr. 1894 i
Malmö. Föräldrar: handlanden Johan
Henrik K. och Ingri Brita Lundberg.
— I sina tidigaste ungdomsår
biträdde K. fadern i dennes affär och
drev därefter en tid egen rörelse i
Trelleborg, varvid han fick en god
inblick i den skånska slättbygdens
nä-ringsibetinigelser. Trelleborgsfirman
utvecklades sedermera av sonen
Johan Aron Henrik K. (f. 1832, † 1882),
och sonsonen Johan K. (K. 4).
Erfarenheterna utnyttjades väl, sedan
K. 1829 vunnit burskap som
handelsman i Malmö. Han inriktade sig snart
på en inbringande handel med
spannmål, som han, delvis på egna kölar,
till största delen levererade till
hamnar på den sv. östkusten. På 1840- och
1850-talen ägnade sig K. jämte
svågern Nils Åberg dessutom åt en
vinstgivande fabrikation av tvål, ljus och
såpa. I Malmös industriella hävder har
lian framför allt fått plats som
initiativtagare till det 1855 bildade
bomullsspinneri, som ännu fortlever unr
dei< benämningen Manufakturab. och
vars första styr. han tillhörde.
Företagets lyckosamma start berodde
främst på hans energiska insatser i
egenskap av dess disponent. Denna
befattning lämnade han 1858 men
uppehöll dock under ytterligare trettio
år kontakten med bolaget. K. har även
gjort insatser för det skånska
kreditväsendets utveckling genom att 1864
grunda sin hemstads första
privatbank, Malmö enskilda bank, där han
innehade aktiemajoriteten. I slutet
av sin levnad torde K. ha varit
Malmös förmögnaste man. — I hög
Carl Kock.
grad ställde K. sin duglighet och
initiativkraft i samhällets tjänst. Från
1844 till 1867 representerade han
Malmö vid fyra riksdagar och var
där en bemärkt debattör; i den
lidelsefulla diskussionen om s. stambanans
sträckning var han en av de mest
energiska förespråkarna för det
förslag, som sedermera förverkligades.
Han gjorde sig känd för en ovanligt
självständig, av partiintressen
obunden hållning. Hans riksdagsinsats var
moderat liberal med regeringsvänlig
inriktning. Även i det kommunala
livet i Malmö tog K. aktiv del. Han
anlitades bl. a. som förman i
Han-delssocieteten 1842—44, som ordf. i
stadens äldste under olika perioder
1836—50 och hösten 1862 samt i
hamndirektionen 1857—67. Efter
stadsfullmäktigeinlstdtutionens,
införande 1862 valdes K. till fullmäktiges
ordf. och var detta i tio år. Särskilt
intresserade sig K. för en förbättring
av skolväsendet. -— Gift 1829 med
Christina Carolina (Lina) Areschoug.
— Litt,: G. Lindeberg och E. Bager,
"Kring en gammal Malmöindustri"
(1945). C.-F. C.
2. Kock, Karl Axel Lichnowsky,
språkman, f. 2 mars 1851 i Trelleborg,
† 18 mars 1935 i Lund. Föräldrar:
köpmannen Johan Engelbrekt K. och
Jeanette Ingeborg Bruzelius. Brorson
till K. 1. —• Efter mogenhetsex. i
Lund 1870 blev K. vid univ. där fil.
kand. 1875 samt fil. lic., fil. dr och
docent i nordiska språk 1879. Han
kallades 1890 till professuren i
nordiska språk vid den då
nyupprät-tade högskolan i Göteborg och utsågs
även till detta lärosätes rektor. Redan
tre år senare begärde lian av
hälsoskäl avsked och flyttade tillbaka till
Lund, där han, fri från alla
ämbetsgöromål, under mer än ett årtionde
helt ägnade sig åt vetenskapligt
arbete. År 1907 återupptog han sin aka-
demiska lärarverksamhet, sedan lian
kallats till innehavare av professuren
i nordiska språk vid Lunds univ.
Fyra år senare valdes han till univ:s
rektor och kvarstod i denna egenskap,
tills han 1916 som emeritus avgick
från sin professur. — K. är en av
grundläggarna till det moderna
vetenskapliga studiet av de nordiska
språken i vårt land. Hans forskningar
hade en starkt lingvistisk inriktning.
Han hade tagit starka intryck av de
tyska s. k. junggrammatikerna, men
han intog redan från början en
självständig och kritisk ställning till dessa
forskare. Åt den sv. ljudhistorien och
den nordiska formhistorien har lian
ägnat en mängd arbeten. Redan i sin
drsavh. "Språkhistoriska
undersökningar om svensk akcent" betonar han
accentens grundläggande betydelse
för ljudutvecklingen. Denna synpunkt
och därpå grundade förklaringar
återfinner man i de flesta av hans följ.
språkhistoriska avh. och uppsatser.
De viktigaste resultaten av sin
forskning har K. sammanfattat i de stora
verken "Die alt- und neuschwedische
Akcentuierung" (1901) och "Svensk
ljudhistoria" (1—5, 1906—29) — det
senare arbetet omfattar dock blott
vokalläran. I övrigt publicerade K.
en mängd uppsatser i tidskr., de flesta
i Arkiv för nordisk filologi, som han
redigerade 1888—1928. Även problem
i den danska och i den gotiska och
frisiska språkhistorien har han med
framgång behandlat.
Ordbildningsläran ägnade lian mycket mindre
intresse än ljud- och formhistorien, men
hans ljud- och accenthistoriska
undersökningar ha lett honom till
lösningen av många etymologiska problem. I
vissa fall förde dessa ordstudier
honom även in på diskussionen av
mytologiska och arkeologiska frågor. —
K. var icke filolog i ordets trängre
mening. Dock har han tills, med C. af
Petersens utgivit "öst-nordiska och
latinska medeltidsordspråk" (1—2,
1889—94), vars lärda och
skarpsinniga kommentar är författad av
K. ensam. "Om språkets förändring"
(1896) framgick ur en serie
populärvetenskapliga föreläsningar vid
Göteborgs högskola. — K:s vetenskapliga
produktion präglas av
självständighet, redbarhet, lärdom, skärpa ocli
klarhet. Mot djärva hypoteser, kvicka
hugskott och långsökta förklaringar
förhöll han sig alltid kritisk och
skeptisk. K. visade sig ofta något till
-knäppt mot omvärlden men var i
grunden hjärtlig och glättig, trofast i sin
vänskap, ett stöd för sina vänner,
lärjungar och yngre kolleger. Under
rektorsåren utövade han en stilfull ocli
generös gästfrihet, som omfattade hela
Lunds akademiska värld. Vid sin skån-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
