Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kristofer - Kristofer Andersson (Röd) - Krok, se även Krook - Krok, Thorgny
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kristofer Andersson
351
Krok
Om enskildheterna i hans
östersjö-politik är det ofta nog svårt att yttra
sig med bestämdhet; kortvarigheten
av hans regeringstid oeh bristen på
källor göra, att man även därvidlag
har lättare att komma fram till
förmodanden om hans avsikter än till
dokumentariskt styrkta fakta. Den för
svenskarna viktigaste territoriella
frågan —■ om Gotland, som behärskades
av Erik av Pommern — bragte han
trots uttryckligt löfte i sin försäkran
icke till någon ur sv. synpunkt
tillfredsställande lösning. En expedition
till ön 1446 ledde blott till ett
stille-ståndsfördrag mellan de båda
fränderna. Det förefaller troligt, att K:s
förhållande till de s. k. vendiska
hansestäderna under senare delen av
hans regering avsevärt försämrades.
Visserligen bekräftade han 1445 de
hanseatiska privilegierna i Sverige
under den stora sammankomst i
Köpenhamn, då han firade sitt bröllop,
men i den lybska traditionen fick han
intet gott eftermäle, lika litet som i
den svenska. Ericus Olai ger en på det
hela taget rätt osympatisk
föreställning om honom, ocli Karl Knutsson
lät i Karlskrönikan teckna honom på
ett sätt, som ger intryck av en hatisk
vrångbild. Men givetvis berättigar
inte enbart den väl motiverade
kritiken av dessa ensidiga traditioner att
uppfatta honom på ett rakt motsatt
sätt. Så mycket kan med visshet
sägas, att Iv:s regeringstid var en
jämförelsevis lugn tid i Sverige utan
bondeuppror eller adelsfejder.
Öknamnet "barkekonung" torde
knappast vara berättigat; man njöt ju
också under denna
återhämtningsperiod frukterna av Karl Knutssons
och rådsregeringens
pacificeringsverk-samhet 1436—41. Utan tvivel var Iv:s
tidiga död utan arvingar en
egendomlig upprepning av tidigare olyckliga
händelser av samma art i de nordiska
enhetssträvandenas historia. Ty då
K. var död, bestod unionstanken inte
provet. — Gift 1445 med Dorothea av
Brandenburg, senare omgift med hans
efterträdare i Danmark-Norge
Kristian I av Oldenburg. — Litt.: Kj.
Kumlien, "Karl Knutssons politiska
verksamhet 1434—1448" (1933); E.
Lönnroth, "Sverige och
Kalmarunionen 1397—1457" (1934); G. A.
Lögd-berg, "De nordiska konungarna och
Tyska orden 1441—1457" (1935); G.
Carlsson, "Senare medeltiden. I.
Tidsskedet 1389—1448" ("Sveriges
historia till våra dagar", 3: 1, 1941).
Kj. K.
Kristofer Andersson (Röd) till
Hedåker, riddare, riksråd, † 25 mars
1548 i Lybeck. Son till
västgötafrälsemannen Anders Eriksson. — K. förde
tre ekblad i sitt vapen. Från 1526
studerade han i Wittenberg, där han
blev magister 1529. Han återvände
hem men vistades sedan ånyo en tid i
Tyskland, där han bedrev studier,
bekostade av Gustav Vasa. Efter
hemkomsten 1532 var han under några år
kansliets chef — den förste
lekmannen på denna post ■— men innehade
dock aldrig titeln kansler. Inom
utrikespolitiken hade han en
inflytelserik ställning och användes av
konungen ofta på diplomatiska uppdrag,
främst till Danmark. Trots sin
lågadliga börd blev lian riksråd senast
1535, och genom ett rikt gifte med
Måns Bryntesson Lilliehööks änka,
Brita Jönsdotter (Roos till Ervalla),
fick han förnäma släktförbindelser.
K. kom emellertid snart i konflikt
med Gustav Vasa, och förhållandet
skärptes ytterligare, sedan Conrad
von Pyhy 1538 blivit sv. kansler.
Adelns motstånd mot det tyska
inflytandet och mot konungens
envålds-tendenser synes ha samlats kring K.
och Per Brahe. Efter en beskickning
till Danmark 1543 återvände K.
aldrig till hemlandet, där han påstod
sig vara utsatt för förtal och dålig
behandling och misstänkas för
förrädiska stämplingar. På en herredag
i aug. 1544 indrogos hans förläningar.
I maj 1545 anhöll K. hos den danske
konungen, Kristian III, om dennes
hjälp för att få behålla inkomsterna
från sina gods. Kristian sände honom
en penninggåva och framförde hans
begäran till den sv. konungen, som
avslog den. I dec. s. å. inlämnade K. till
konung Kristian en diger klagoskrift
mot Gustav Vasa, vari han,
åberopande en artikel i det sv.-dànska
fördraget i Brömsebro 1541, appellerade till
skiljedom genom repr. från både
Sverige och Danmark. Den av
brömsebro-fördraget stadgade appellationsrätten
för undersåtar, som blivit falskt
angivna i sitt hemland, uppfattades av
K. som en nödvändig garanti för den
nordiska adeln mot missbruk från
konungamaktens sida. Kristian åtog
sig helt K:s sak, och mellan de bägge
monarkerna följde en livlig
brevväxling, där Gustav Vasa hävdade, att
K. hörde hemma under sv.
jurisdiktion. — I hemlandet förvärrades K:s
ställning alltmer. Gustav Vasa
fruktade, att K., som var väl insatt i den
sv. politiken och som mest uppehöll
sig i Wittenberg, skulle förmedla ett
förbund mellan Danmark och de
nordtyska furstarna, riktat mot Sverige.
År 1546 dömdes K. förlustig liv och
gods, och alla Kristians
ansträngningar att hjälpa honom strandade
på den sv. konungens motstånd ocli
på K:s vägran att återvända hem,
trots löfte om lejd och förlåtelse. Han
flyttade 1547 till Lybeck och hade
Thorgny Krok.
vid sin död följ. år planer på att få
sin rätt genom tyska furstars
förmedling. — K. kan i viss mån
betraktas som en förkämpe för
konstitu-tionalism och som en arvtagare till
unionstidens internordiska
rådsaristokrati. —- Litt.: G. Landberg, "De
nordiska rikena under
Brömsebroför-bundet" (1925). B. L.
Krok, se även Krook.
Krok, T hor gny Ossian Bolivar
Napoleon, botanist, f. 30 mars 1834
i Uddevalla, † 17 maj 1921 i
Stockholm. Föräldrar: sakföraren Johan
Peter K. och Karolina Elisabet
Utter-marek. — K. inskrevs 1852 som
student vid Uppsala univ., där lian
bedrev naturvetenskapliga, främst
botaniska, studier. Han var 1861—63
extra lärare och från 1863 kollega vid
Maria läroverk i Stockholm samt
överfördes 1879 som adjunkt i naturlära
m. m. till dess fortsättning, det
ny-upprättade Södra latinläroverket
(senare Högre allm. läroverket å
Södermalm); han erhöll avsked 1898.
Därjämte var han lärare vid bl. a. Högre
lärarinneseminariet 1865—74 och
Stockholms folkskollärareseminarium
1874—76 samt led. av
matematisk-na-turvetenskapliga kommissionen 1869
rörande de vid undervisningen i
elementarläroverken begagnade
läroböckerna. — K. var som botanist främst
verksam inom floristiken, och ban var
en mycket god kännare av den sv.
växtvärlden. Han gjorde talrika
studieresor till olika delar av landet och
besökte även Norge och Danmark.
Bland hans vetenskapliga arbeten
märkas "Anteckningar till en
monografi öfver växtfamiljen Valerianeæ.
1. Valerianella" (1864), "Bidrag till
kännedomen om algfloran i inre
öster-sjön och Bottniska viken" (1869) samt
smärre floristiska och växtgeografiska
uppsatser. Tills, med S. Almquist
utgav han den allmänt använda "Svensk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
