Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Læstadius, Petrus - 3. Læstadius, Lars-Levi - Lafrans Botvidsson - 1. Lafrensen, Niclas, d. ä. - 2. Lafrensen, Niclas, d. y.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Laestadius
402
Lafrensen
Petrus Laestadius. Litografi.
de levnadsförhållanden förvärvade
L. under sina vidsträckta
missionsresor till de mest avlägset belägna
platser en enastående kännedom om
land och folk. "Journalerna" utmärka
sig också för en frisk och åskådlig
realism, som inte väjer för det
drastiska, något som ger L:s böcker en
särställning i tidens litteratur. "Han
är lika förtrogen med lapparnas liv
som med nybyggarnas; ingenting av
det som sker i Lappmarken är
honom främmande, och hans verk
utgöra en outtömlig skattkammare av
det noggrannaste och mångsidigaste
detaljvetande, framställt i den
livligaste och mest personliga form"
(Böök). L:s böcker kommo att i hög
grad berika samtidens bristfälliga
kunskap om dessa områden och
därigenom också bereda vägen för en
effektivare politik från
myndigheternas sida; detta var också L:s avsikt
med författarskapet, lian hade ett
starkt socialt patos, framträdande i
"journalerna" men ännu mera i den
1840 utg. skriften "Tankar om
fattigdomen och fattigvården i Sverige",
som synes vara skriven i medveten
polemik mot Almquists poetiska
uppfattning i "Svenska fattigdomens
betydelse" (1838). L: s nyktert
prosaiska syn på dessa frågor hade sin rot
i hans egen hårda kamp för brödfödan
och i hans erfarenheter av de svåra
umbäranden, under vilka större delen
av Lappmarkens befolkning framlevde
sitt liv. Hans nationalekonomiska
grundsyn bestämdes genom intryck
från Rousseau och fysiokraterna. —■
Starkt oppositionellt inställd kom L.
att under de sista åren av sitt liv
aktivt intressera sig för politik. Han
deltog 1841 i grundandet av den
liberala sundsvallstidn. "Alfvar och
Skämt", där han s. å. publicerade en
uppmärksammad artikelserie,
"Betraktelser och omdömen öfver Sverige
och Carl Johan", med antirojalistisk
och bondedemokratisk tendens. — Gift
1828 med Carolina Fredrika Hagberg.
— Litt.: E. Curtelius, "Carl Erie L.
och hans broder Petrus" (2:a
utvidgade uppl. 1909); F. Böök, "P. L." (i
"Sv. litteraturens historia", 2, 1929);
P. A. Boreman, "P. L." (i Luleå stifts
julbok 1941). B—z.
3. Læstadius, L a r s - L e v i,
regissör, författare, f. 26 dec. 1909 i Umeå.
Föräldrar: seminarieadjunkten
Carl-Fcrdinand L. och Gerda Cederberg.
Sonsons son till L. 1. — L. avlade
studentex. i Uppsala 1928 oeh blev
fil. kand. där 1936. Ären 1936—46
var han sekr. vid Göteborgs
stadsteater, där han även var regissör
1942—-46. Sedan sistn. år är han chef för
Hälsingborgs stadsteater. — L. var under
studietiden livligt verksam vid
studentteatern. Under sin göteborgstid
iscensatte han bl. a. Arthur Koestlers
"Skymningsbaren" (1946). I
Hälsingborg har han framfört ett par
uppmärksammade föreställningar, Sean
0’Caseys "Eklöv och lavendel" (1946)
och Shakespeares "Lika för lika"
(1947), spelad i 1820-talskostym. Som
dramatisk förf. debuterade L. 1936
med en pjäs i uppsalamiljö, "Stenen
vill falla" (uppf. på Sandro
Malmquists klubbteater i Stockholm). På
Dramatikerstudion spelades 1940 L:s
diskussionsstycke "Framåt", varefter
han fortsatte med några både av
publik och kritik uppskattade komedier,
"Herr Blink går över alla gränser"
(1943), spelad på Vasateatern i
Stockholm samt i Göteborg och Oslo,
"Herrgården" (1945), spelad i Göteborg, och
"Melodi pä lergök" (1946), framförd
av Riksteatern och i Hälsingborg.
Hans dialog äger friskhet och ledighet
och är väl anpassad efter scenens krav.
— Gift 1938 med Margot Alice
Johanna Falk. H. U.
Lafrans Botvidsson
(Botvidars-son), kyrkbyggmästare och skulptör,
verksam på Gotland under senare
1200-talet eller 1300-talet. Son till Botvid
från Eskelhem, troligen
kyrkbyggmästare därstädes. — L., som är den ende
gotländske bildhuggararkitekt, som
signerat sina verk, är mästare till ett
antal av den gotländska unggotikens
förnämsta byggnader, främst Hellvi
kyrka (korportalen signerad) ocli
Bunge kyrkas kor
(triumfkrucifix-piedestalen signerad). På stilistiska
grunder ha även koret i Bro samt kor
och långhus i Etelhems och Hejniums
kyrkor tillskrivits honom. L:s
stenarbete utmärkes av en brodyrartad
ornamentik i borrteknik, varför man
i honom velat se en lärjunge till den
s. k. Martebomästaren, en utländskt
skolad konstnär, som infört denna
stil på Gotland. M. L—n.
1. Lafrensen, Niclas, d. ä.,
målare, f. i nov. 1698 i Stockholm, † 16
mars 1756 därstädes. Föräldrar:
skeppsklareraren Michael L. och
Engel Scheel. — L. utbildade sig först till
fältskär och erhöll gesällbrev 1717.
Från början av 1720-talet ägnade han
sig åt målarkonsten och utförde till
en början porträtt i olja — med i
allmänhet mörk kolorit och stel
teckning —• men övergick på 1730-talet
till miniatyrmåleri i gouache på
papper eller pergament. Hans miniatyrer
äro ofta kopior av arbeten i olja, men
ban använde även kopparstick med
bibliska och mytologiska motiv som
förebilder. Bland hans arbeten
märkas miniatyrer efter G. Lundberg och
L. Pasch d. ä. samt den serie av 65
miniatyrkopior efter porträtt i
Grips-liolmssamlingen (nu i K. bibi.), som
av C. G. Tessin 1747 överlämnades
som julklapp till dåv."kronprinsessan
Lovisa Ulrika. L. utförde även en del
kompositioner — små midjefigurer
med landskap i bakgrunden — för
snusdoslock. — L., som var en
samvetsgrann men ej särdeles betydande
konstnär, vann hos sin samtid ett ej
obetydligt rykte som porträttör i
miniatyrfacket och anlitades i stor
utsträckning även av hovet under
Lovisa Ulrikas tid. Hans viktigaste
verksamhetstid inföll först mot slutet
av hans liv. L:s bästa arbeten
karakteriseras av en tämligen ljus och rik
färgskala och ledig teckning. — L.
utbildade sannolikt ett flertal
lärjungar, bl. a. sonen Niclas L. d. y. (L.
2). —■ L. är bl. a. repr. i Nat. mus.,
Göteborgs, Malmö och Norrköpings
mus., på Gripsholm och i Lunds univ.
— Gift 1736 med Magdalena Stuur.
E. C—d.
2. Lafrensen, Niclas, d. y.,
målare, f. 30 okt. 1737 i Stockholm, † 6
dec. 1S07 därstädes. §on till L. 1. —
L. erhöll sin första konstnärliga
skolning i faderns ateljé. Ären 1762—60
fortsatte han sin utbildning i Paris, där
ban måhända varit elev hos någon
miniatyrist av J. B. Massés skola och
med all säkerhet tagit intryck av P. A.
Baudouins gouachekonst. Vid
återkomsten till Stockholm 1770 erhöll L.
titeln k. liovminiatyrmålare, och 1773
agréerades han av Konstakad. En
professur, som L. sökt vid samma
institution, nekade han dock att
antaga, sedan han vid en första
tillsättning blivit förbigången. Under
dessa år utförde L. flera
porträttminiatyrer för hovet, bl. a. ett stort
antal bilder av kronprins Gustav oeh
ett porträtt av hertig Karl, samt ett
självporträtt (1773, Konstakad.) och
bilden av den franska aktrisen
madame des Roches. L:s stil är i de
tidiga verken stel, mekanisk och bunden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
