Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Lantingshausen, Jakob Albrekt von - 2. Lantingshausen, Albrekt von - Lapp-Nils, gårdfarihandlare, spelman, se Jonsson, Nils, s. 114 - Larcén, se även Larsén, s. 114 - Larcén, Elsa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
von Lantingshausen
465
Larcén
förespråkare för hattpolitiken
verkade L. på Riddarhuset oeh invaldes
1746 av adeln i kammar-,
ekonomi-och kommersedeputationen, där han
bl. a. tog ett grundläggande initiativ
till insamlandet av statistiska
uppgifter om Sveriges befolkning. År 1751
sattes han in i defensionsdeputationen
och 1755 i bankodeputationen samt i
sekreta handels- och
manufakturdepu-tationen. Inom partiet tycks han ha
tillhört den inre cirkeln av ledande
män. Med en orubblig trohet mot
hattpartiet förenade L. en varm
hängivenhet för det rådande fria statsskicket
och bekämpade varje ökning av
konungamakten. I tvisten mellan
konungen ocli rådet under 1750-talets
första hälft om konungens rätt att
pröva rådets beslut ställde han sig
utan tvekan på rådets sida. I räfsten
efter 1756 års misslyckade
revolutionsförsök företrädde han
ständer-maktens intressen, samtidigt som han
i viss mån förde försonlighetens
talan. År 1747 blev L. generalmajor i
sv. armén. S. å. sändes han till
Finland för att medverka vid
uppbyggandet av ett starkt försvar därstädes.
År 1749, då Sverige samtidigt hotades
av anfall från Ryssland och Danmark,
utnämndes L. till chef för ett värvat
reg. i Göteborg. Följ. år fick han som
tillkallad sakkunnig avge utlåtande
om Finlands försvar. Även senare blev
han anlitad för ett flertal militära
specialuppdrag. Först med det
pommerska krigets utbrott knöts dock L.
åter på allvar vid krigstjänsten. I
juli 1757 utnämndes han till
generallöjtnant och fick i Pommern vidtaga
anstalter för truppernas inkvartering
och förplägnad samt som
interimistisk överbefälhavare förbereda det
kommande fälttåget. Under 1757 ocli
1758 års kampanjer intog L. en mer
undanskymd ställning som chef för
den pommerska arméns kommissariat
men verkade i det fördolda som ett
slags militär rådgivare åt regeringen.
Först i slutet av 1758 erhöll L.
formellt och reellt överbefälet. Under L:s
ledning företog sv. armén en snöplig
reträtt till Stralsund, som
blottställde liela sv. Pommern för fienden och
utsatte armén för inneslutning och
belägring. Mot bakgrunden av den
besvärande penningbristen och den sv.
arméns därav betingade orörlighet var
dock L:s åtgärd sakligt välmotiverad.
De militära motgångarna och
svårigheterna att av rådet erhålla verksamt
bistånd föranledde L. att redan i april
1759 begära entledigande från sitt
befäl. Detta beviljades, men då
tillsättandet av efterträdare dröjde, kunde
L. resa hem först i juni 1761. Under
tiden hade L. utnämnts till överståt-
30 Svenska män och kvinnor IV
hållare i Stockholm 1759 och upphöjts
i friherrligt stånd 1760. Som
överståthållare fick han rika tillfällen att visa
sin administrativa skicklighet. Under
sina sista år ägnade sig L. alltmer åt
Stockholms kommunala
angelägenheter och allt mindre åt de politiska
partistriderna, vilka emellertid
försvårade lians verksamhet som
överståthållare. Han blev
serafimerrid-dare 1764. — Som politiker utmärkte
sig L. för ärlighet, saklighet och
sällsynt oegennytta. På det militära
området låg lians styrka i allt, som liöide
till den inre tjänsten. —■ Gift 1748
med grevinnan Anna Sophia von
Fersen. — Litt.: C. G. Malmström i Sv.
akad:s handl. (62, 1S86); även i hans
"Smärre skrifter rörande
sjuttonhundratalets historia" (1889); T.
Säve, "Sveriges deltagande i sjuåriga
kriget" (1915). L. Dt.
2. Lantingshausen, Albrekt
von, greve, arméofficer, politiker,
konstidkare, f. 30 juni 1751 i
Stockholm, † 10 febr. 1820 därstädes. Son
till L. 1. — L. blev volontär vid
Livgardet 1767, fänrik där 1768, kapten
i armén 1772, erhöll överstes namn
17S5 och blev generaladjutant och
överste i armén 1788 samt bevistade
1788 års fälttåg i Finland. I sept. s. å.
erhöll han uppdrag att organisera
Göteborgs försvar mot de anryckande
danskarna. Han var systerson till
oppositionsmannen Axel von Fersen
d. ä. och begärde avsked ur armén
omedelbart efter Gustav III:s
bekanta strafftal vid riksdagen 1789.
Någon ytterlighetsman var han dock
ej. Han insattes i hemliga utskottet
17S9 och 1792 och var en av
hovpartiets främsta företrädare vid
riksdagen 1800 samt erhöll s. å. grevlig
värdighet och utnämndes 1S06 till
förste stallmästare hos hertiginnan
av Södermanland. Vid krigsutbrottet
Albrekt von Lantingshausen. Teckning av M.
G. Stael von Holstein.
Elsa Larcén.
1808 blev ban generalmajor och
brigadchef för Upplands lantvärn samt
erhöll befälet över en styrka på omkr.
2 600 man med instruktion att
landstiga vid Lokalaks, några mil n. om
Åbo, för att bemäktiga sig staden och
samla de bönder, som enligt
konungens tro endast väntade på
ankomsten av reguljära trupper för att
resa sig oeh befria landet från
ryssarna. Trots L:s föreställningar
nonchalerades truppernas behov av
utrustning. En dag efter landstigningen,
som företogs 17 sept. 180S, var
ammunitionen slut, och styrkan måste
åter inskeppa sig. Sedan konungen
skjutit skulden för misslyckandet på
L., nedlade denne befälet. -—■ Efter
konungens avsättning utnämndes L.
till överstallmästare hos drottning
Hedvig Elisabeth Charlotta, blev tf.
överhovjägmästare 1815 och
överkammarherre hos änkedrottningen 1818.
L. bevistade alla riksdagarna 1778—
1S18. L. var en skicklig
landskapstecknare ocli gravör och valdes 179S
till hedersled, av Konstakad.
Anonymt utgav lian prosaövers. "Doctor
Edward Youngs nätter" (1787—90;
3:e uppl. 1798—99). År 1799 erhöll
ban Vasaordens storkors oeh blev 1812
hedersled, av Lantbruksakad. — Gift
1777 med grevinnan Johanna von
Stoc-lccnström. F. M.
Lapp-Nils, gårdfarihandlare,
spelman, se Jonsson, Nils, s. 114.
Larcén, se även Larsén, s. 467.
Larcén, Elsa Maria,
operasångerska (alt, sedan sopran), f. 8 nov. 1902
i Malmö. Föräldrar: lokmästaren
Carl L. och Charlotta Richter. — L.,
som från början var kontorist, började
studera sång 1924, var elev av Clary
Morales 1924—31 och gick som
extra-elev i Operaskolan, tills hon 1926
debuterade på K. teatern som Erda i
"Nibelungens ring". Hon blev 1927
elev och stipendiat vid, teatern samt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
