Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Liljencrantz, Johan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Liljencrantz 5S1 Liljencrantz
också mellan Berchs varsamt
modifierade merkantilism och den kloka men
starkt traditionsbundna uppfattning i
ekonomiska ting, som sedermera kom
att känneteckna L. Mera än
Uppsalavistelsen torde emellertid de fleråriga
utländska resor ha betytt för hans
kommande gärning, vilka han tack
vare offentligt understöd sattes i stånd
att företaga på kontinenten 1757—60;
1762 gjorde han en färd till England.
Om flitiga iakttagelser därunder
vittna hans innehållsrika reseberättelser.
Framför allt torde Hollands
ekonomiska förhållanden ha väckt hans
uppmärksamhet och gett honom
uppslag för framtiden: i Amsterdam
författade han t. ex. redan 1760 ett
memorial ang. "en friare religions
öf-nings beviljande, till allehanda
för-mögne judars och andre fremlingars
inlockande til Sverige" (tr. 1778).
Resorna stimulerade till även annat
författarskap i ekonomiska ämnen,
befordringar och utmärkelser följde: L.,
som bör jat sin ämbetsmannabana 1750
som auskultant i Kommerskollegium,
blev 1767 kommerseråd, 1768 led. av
Vet. akad. och erhöll s. å. adelskap.
Tillfälle att göra verkligt omfattande
insatser bereddes emellertid L. först,
sedan Gustav III 1773 förordnat
honom till sekr. för den nyupprättade
Handels- och finansexpeditionen. Som
statssekr. skulle nu L. i enlighet med
instruktionen för det nya ämbetet bl. a.
handlägga ärenden rörande myntväsen
och penningrörelse, rikets inkomster
och utgifter, bankoverket. Faktiskt
fick L. en betydligt självständigare
ställning än övriga statssekr. De
uppgifter, som kommo att åvila honom,
hörde också till de vanskligare på
grund av statsekonomins usla tillstånd,
och lösningen av dem försvårades
också därigenom, att många, särskilt inom
de gamla ämbetsverken, betraktade
L. som finansminister med utpräglad
misstro. Men L. kunde gå till sitt värv,
stödd på konungens förtroende och med
bistånd av bröderna Scheffer. Redan
i början av 1774 hade L. sin första
stora finansplan klar. I centrum för
hans intresse stodo frågorna om
statsfinanserna, ordnandet av rikets
myntväsen och främjandet av näringslivet.
För affärsmän och jordbrukare
ordnade han lånemöjligheter genom
grundandet av Allm. diskontoinrättningen.
Spannmålshandeln frigjordes — ett
krav, som låg i tiden och som
dessutom i Sverige blivit särskilt aktuellt
på grund av svåra missväxtår. Han
gav också sitt gillande åt den på 1778
års riksdag beslutade ökade
religionsfriheten; där bakom låg för L:s del
avsikten, att hitkallandet av
kapitalstarka utlänningar skulle stimulera
sv. näringsliv och intensifiera våra
Johan Liljencrantz.
Målning av L. Pasch d. y. 178
ekonomiska utlandsförbindelser. De
förnämsta medlen att sätta kronans
ekonomi på fötter voro enligt L. ett
kungligt brännvinsmonopol och en
myntrealisation. Vid förverkligandet
av den första planen frångicks
emellertid i Viss utsträckning L:s
ursprungliga projekt: det blev kronan
själv, som anlade och drev
brännerierna, och inte minst detta ledde till
att den nya åtgärden blev impopulär
och inte heller ekonomiskt gav vad
man tänkt sig. Större framgång hade
L. med myntrealisationen. Problemet,
som måste lösas, bestod
huvudsakligen i att den utelöpande sedelmassan
var flera gånger större än de
metallvalutor riksbanken disponerade och
att kronan hade en betydande skuld
till banken. Det gällde nu att göra
upp detta mellanhavande och dra in
den gamla sedelstocken. Detta
lyckades: de utelöpande sedlarna kunde in-
lösas till hälften av sitt nominella
värde — tack vare en serie
gynnsamma samverkande omständigheter, av
vilka de viktigaste voro tilltron till
regeringen som helhet och till L. samt,
icke minst, ett större utländskt lån.
En mycket viktig del av L:s
verksamhet bestod i upptagandet och
förvaltandet av de utländska lån
(mestadels från holländska affärshus) och
subsidier, vilka ingingo som en
oumbärlig beståndsdel i den dåv. sv.
statshushållningen. Han nedlade därpå
ett intresserat, skickligt och
osjälviskt arbete. L:s duglighet och de
finansiella operationernas inbördes
sammanhang gjorde, att L. i sin
person måste förena åtskilliga
ämbets-åligganden av olika slag; 1778 blev
han t. ex. president i Statskontoret.
Fr. o. m. 17’80-talet blev emellertid L:s
ställning betydligt svårare. Utåt
framstod han som ett verktyg för den allt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
