Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lind, Erik - Lind, Gustaf - Lind, Jenny
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lind
600
Lindahl
och hovrättsråd 1928—29. L.
utnämndes 1929 till revisionssekr. Vid
riksdagarna 1920 och 1921 fungerade han
som sekr. i första lagutskottet,
tjänstgjorde 1923—26 som sekr. hos
Lagberedningen samt var 1926—33 led. av
denna. Hans verksamhet inom
Lagberedningen innebar en betydande
an-part i förarbetena till den lagstiftning,
som resulterade i 192S års arvslag,
1930 års testamentslag ocli 1933 års
lag om boutredning och arvskifte. L.
är sedan 1933 justitieråd. Han
tillhörde Lagrådet 1942—44. L. var 1926
—33 en av de sv. delegerade vid
förhandlingar mellan de nordiska
länderna om konventioner i vissa
lagstiftningsfrågor, var 1933 led. av
kommittén ang. statsfientlig verksamhet
och s. å. ordf. för sakkunniga ang.
beväpnade enskilda sammanslutningar.
Han var 1927—33 juridisk expert hos
Kontrollstyr. och biträdde sistn. år
1928 års
rusdryckslagstiftningsrevi-sion. L. var 1920—27 red.-sekr. i Sv.
juristtidn. Tills, med A. Lindhagen
utgav han lagkommentaren
"Arvs-lageri" (1929; 2:a uppl. 1939). —
Gift 1) 1915—46 med Anna Elisabeth,
Günther; 2) 1946 med Gertrud Maria
Huss. Spr.
Lind, Gu staf Herman,
trädgårdsman, f. 14 april 1869 i Dagsbergs skn,
östergötl. län, † 21 jan. 1945 i
Stockholm. Föräldrar: trädgårdsmästaren
Per Johan L. och Sofia
Magnusdotter. — Efter läroverksstudier i
Norrköping praktiserade L. i
trädgårdar 1885—S9 och genomgick
Lant-bruksakad:s trädgårdsskola vid
Experimentalfältet 1889—91. Han var
trädgårdsmästare och lärare vid denna
trädgårdsskola 1S91—1900 samt
föreståndare där och direktör för akad:s
trädgårdsavd. 1900—34. Till många
europeiska länder företog han
studieresor. —- L. omorganiserade
undervisningen vid trädgårdsskolan och
anordnade där försöksodlingar. Sin vikti-
Gustaf Lind.
gaste insats gjorde han på
fruktodlingens område. Genom kurser och
utställningar m. m. främjade lian
trädgårds- och fruktodlingen, och han
propagerade fö:: bättre metoder vid
sortering och packning av frukt samt vid
konservering av frukt, bär och
grönsaker. Han arbetade för elektrisk
jorduppvärmning i drivbänkar och
växthus samt på fritt land. L. var sekr. i
Sveriges pomologiska fören. 1900—OS
och ordf. i Stockholms gartnersällskap
1915—33. Jämte andra redigerade han
tidn. Trädgården 1902—05 och (ny
följd) 1906—08, och utom talrika
uppsatser i tidn. och tidskr.
publicerade han ett tjogtal böcker om frukt-,
köksväxt- och blomsterodling,
prydnadsträd, buskar, medicinalväxter
m. m. samt praktverket "Svensk frukt"
(1920) och "Stockholmsträdgårdar
under gångna tider" (1941). — L. blev
led. av Lantbruksakad. 1913. Ilan var
stadsfullmäktig i Stockholm 1915—19
samt kvrkvärd i Engelbrekts förs.
1915—35 och 1939. Gift 1) 1893
med Ida Maria Larsson, † 1936; 2)
1937 med Elsa Stenborg. S. L.
Lind, Johanna Maria (Jenny),
opera- och konsertsångerska (sopran),
f. 6 okt. 1820 i Stockholm, † 2 nov.
1887 i Malvern Hills, Herfordshire,
England. Föräldrar: bokhållaren
Niklas Jonas L. och Anna Maria
Rådberg, f. Fellborg. —- L., vid tjugufem
års ålder världens mest firade
sångerska, föddes i ett torftigt hem som
illegitimt barn till mycket omaka
föräldrar. Fadern var en ung sorglös
drömmare och slarver, utan sinne för
ansvar eller lust till ordnat arbete,
men musikaliskt begåvad, gladlynt
sällskapsbroder och Bellmanssångare.
Modern var borgardotter och hade fått
en god uppfostran, som tillät henne att,
ställd ensam efter sitt första
äktenskaps upplösning, öppna en liten
anspråkslös flickskola; hon var ambitiös
och energisk men blev med åren
ret-lig, nyckfull och häftig. Först efter sin
förste mans död 1835 gifte hon sig
med L:s far. Dessförinnan hade
dottern i olika etapper varit
utackorderad på skilda håll och därunder bl. a.
några år stått under starkt inflytande
av sin blida och strängt religiösa
mormor. Vid blott nio års ålder
anställdes L. som aktriselev vid K. teatern i
Stockholm och fick där först C. M.
Crælius, sedan —• från 1S31 •—■ Isak
Berg till sånglärare. Redan i slutet av
1830 uppträdde hon i sin första roll,
Angela i "Polska gruvan", ett
skådespel med dansdivertissemang, där
tio-åringen genast väckte uppmärksamhet
och skördade lovord. Kritiken
framhöll dock faran för att teatern skulle
kunna få ett "menligt inflytande på
den vuxna kvinnans moraliska utbild-
ning". Under elevåren uppträdde hon
med allt tydligare framgång inalles
över hundra gånger i ett trettiotal
roller i dramer, komedier, vådeviller,
sångspel, operetter och operor. Sin
första operaroll, Georgette i Lindblads
"Frondörerna", utförde hon 1836;
1837 sjöng hon Anna i "Vita frun"
och blev s. å. anställd som aktris, och
1838 fick hon sin första huvudroll,
Agatha i "Friskytten", där
sjuttonåringen gjorde en lysande debut och
för första gången upptäckte sin
verkliga styrka. S. å. sjöng hon bl. a.
Pa-mina i "Trollflöjten" och titelpartiet
i "Euryanthe", 1839 Alice i "Robert
av Normandie" — sedermera hennes
älsklingsroll —, Julia i Spontinis
"Vestalen" och Constance i Clierubinis
"Vattendragaren", 1840 Donna Anna
i "Don Juan" och titelpartiet i "Lucia
di Lammermoor", 1841 Alaide i
Belli-nis "Den okända" och titelpartiet i
hans "Norma". Under denna tid
uppträdde hon ofta på offentliga och
privata konserter eller soaréer och blev
efter hand inte bara uppburen ocli
firad i huvudstadens societet utan också
uppmärksammad av hela Sveriges
kulturella elit. Så grundlades redan nu
den unga sångerskans mångåriga
vänskap med män som A. F. Lindblad, E.
G. Geijer och J. A. Josephson; jämte
opera- och konsertarior sjöng hon
gärna sv. folkvisor och romanser,
framför allt av dessa tre tonsättare. År 1840
blev hon, fastän blott tjuguårig,
hovsångerska och led. av Mus. akad. Mitt
i framgångarna hotades hon dock av
stagnation som konstnär. Hennes
stämma, som slitits av det myckna
konserterandet, visade tecken på
överansträngning men också — vad värre
var — på otillräcklig eller felaktig
skolning. På sin sångarkamrat
Bellet-tis inrådan beslöt sig L. för att under
en längre tids ledighet ta lektioner hos
den sedermera vittberömde Manuel
Garcia i Paris. Under dennes stränga
ledning måste hon på nytt börja från
början: först sex veckors
obarmhärtigt påbjuden tystnad, därefter
långsamma skalor och försiktiga drillar.
Det var en fruktansvärd prövning för
den nyss så firade sångerskan, som
till på köpet led djupt av sin andliga
och kulturella isolering i den
främmande världsstaden, men hon bestod
provet med enastående tålamod, energi
och konstnärlig målmedvetenhet. Efter
tio månaders lektioner var hon i
besittning av solida tekniska grundvalar,
med stämman inte bara pånyttfödd
utan långt bättre än någonsin förut;
hon återvände till Stockholm och var
på nytt engagerad vid K. teatern 1842
—44. Under denna period sjöng hon bl.
a. ytterligare Valentine i
"Hugenotterna", Grevinnan i "Figaros bröllop",
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
