Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Lindegren, Erik - 1. Lindegren, Agi - 2. Lindegren, Axel - Lindehn, Hans Anton
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lindegren
638
Lindehn
vid Stockholms högskola, varefter han
bl. a. försörjde sig som översättare.
Han var 1944—45 litteraturkritiker i
Expressen och är sedan 1946 knuten
till Stockliolms-Tidn. i samma
egenskap. Sedan 1947 är han red. för den
kulturella tidskr. Prisma. Han är
sedan 1939 bosatt i Dalarö. — L.
debuterade 1935 med diktsamlingen
"Post-hum ungdom", som förrådde en ännu
ej utkristalliserad formell talang, en
mångsidig lyrisk beläsenhet samt
intresse för expressionistiskt måleri och
framför allt för musik. "Mannen utan
väg" (1942), en cykel om fyrtio
fjor-tonradiga dikter, fullbordad sommaren
1941, uttrycker ett personligt
kristillstånd och samtidigt en upplevelse av
de första krigsårens ödslighet. Med
desperat fantasi och en rikedom av
kryptiskt komprimerade bilder
utvecklas övergivenhetens situation, det
furiösa men fåfänga trotset, en
lidelsefull men vanmäktig längtan efter
förnyelse och stillhet. Den lyriska
diktionen, som någon gång anknyter till
Gunnar Ekelöf, innebar en revolution
i sv. lyrik; den hade hämtat
impulser från anglosaehsiska lyriker som
T. S. Eliot, Hart Crane och främst
Dylan Thomas men var originell både
i sitt temperament och i sin djärva
konsekvens. En äldre generation fann
den obegriplig, men på L:s jämnåriga
och på poeter av yngre årgång utövade
samlingen ett omedelbart och
genomgripande intryck; hos flertalet av de
lyriker, som ha framträtt efter L.,
spåras tydligt hans inflytande. L:s
tredje diktsamling, "Sviter" (1947),
ett av den yngre sv. lyrikens främsta
verk, visar en ytterligare fördjupad
uttrycksförmåga, förenad med större
genomskinlighet. Där har den starka
musikaliska ådran hos L., ett arv från
farfadern, kommit i dagen, och
samlingen klingar som ett stort
kammar-musikaliskt verk. Främst i boken står
en rad kärleksdikter, i vilka ömhet
och varsamhet på ett egendomligt sätt
smält samman med kosmisk
rymd-känsla, I samlingsvolymen
"Halmstadgruppen" (1947) framträdde L.
som lyrisk uttolkare av det sv.
surrealistiska måleri, som delar hans
intresse för disparata psykologiska
symboler; dikterna i denna volym ha en
fantasifull åskådlighet och ett
känslodjup, som ofta synes överträffa de
tavlor han uttolkar. — L. har som
recensent utvecklat en betydande
förmåga av intelligent och bildrik
karakteristik. Han är även en av våra
talangfullaste översättare av modern
anglosachsisk och fransk lyrik samt
av modern anglosachsisk prosa. År
1946 utgav han tills, med K.
Vennberg antologin "40-talslyrik". — Gift
1941 med Laila Bill. T. J—n.
Agi Lindegren.
1. Lindegren, August (A g i),
arkitekt, tecknare, f. 29 dec. 1858 i
Hudiksvall, † 16 nov. 1927 på
Drottningholm, Lovö skn, Stockholms län.
Föräldrar: grosshandlaren Thiodolf L.
och Rosa Regnänder. — L. studerade
vid Tekn. högskolan i Stockholm
1877—81 och vid Konstakad. 1882—
85. Han var arkitekt vid
överinten-dentsämbetet från 1S85 till sin död.
Vid Drottningholms slott var lian
slottsarkitekt 1894—1921, och lian
bedrev jämsides praktisk
arkitektverksamhet 1885—1911. — L. har
framför allt gjort sig känd genom sina
insatser i sv. kyrkoarkitektur, både som
arkitekt och som restauratör och
dekoratör. Hans mest omfattande verk
är den i tung klassicistisk barock
utförda Gustav Vasa kjrka i Stockholm
(1906), en väldig kupoltäckt
centralkyrka. Av hans restaureringar
märkas Västerås domkyrka (1896—98),
tyvärr med olyckliga tillsatser,
Trefaldighetskyrkan i Uppsala och
Mariakyrkan i Sigtuna (1906), båda
pietetsfullt och kunnigt utförda, samt Klara
kyrka i Stockholm (1907). L:s stora
dekorativa begåvning gjorde honom
synnerligen lämpad för de
nydekore-ringar av kyrkor, som särskilt på
1S90-talet företogos i stor utsträckning.
Hans dekorationskonst är inriktad på
stiliserade vegetationsmotiv. Bekanta
äro hans arbeten i
stockholmskyrkorna Johannes, Katarina, Jakob,
Hedvig Eleonora, Adolf Fredrik,
domkyrkorna i Västerås och Härnösand
m. fi. kyrkor på landsbygden. Av L:s
övriga byggnader märkes Biologiska
mus. på Djurgården i Stockholm
(1893), med reminiscenser av norska
stavkyrkor. L:s hantverksskicklighet
och dekorativa förmåga framträda
även i typografiska arbeten och
bokband (bl. a. "Hedvig Eleonoras
Drottningholm" av J. Böttiger, 1897, och
"Les maisons souveraines de 1’Europe"
av F. U. Wrangel, 1S98—99). — Som
förf. har L. framträtt med praktverket
"Mariakyrkan i Westerås" (1898). L.
erhöll 1891 Litteris et artibus och blev
1S99 led. av Konstakad. — Gift 1890
med Anna (Annie) Hjortzberg.
M. L—n.
2. Lindegren, Axel Johan,
arkitekt, f. 3 juli 1860 i Göteborg, † 15
dee. 1933 i Stockholm. Föräldrar:
kyrkoherden Adolf Fredrik L. och
Sophie Kristina Alexatiderson. Kusin till
L. l:s far. —• Efter mogenhetsex. 1S81
i Göteborg och utbildning vid Tekn.
högskolan i Stockholm 1881—85 samt
Konstakad. 1885—S8 anställdes L.
som arkitekt vid
Överintendentsämbe-tet (Byggnadsstyr.), där lian
tjänstgjorde till sin död. Åren 1890—94
tillbragte han på studieresor. Vid
uppförandet av nya operahuset i Stockholm
(1894—97) och av riksdagshuset (1897
—1904) medverkade L. som förste
bitr. arkitekt. — L:s eget verk
omfattar ett stort antal pietetsfullt
utförda kyrkorestaureringar samt
offentliga byggnader. Bland de senare
märkas realläroverket i Söderhamn (1909 ),
K. F. U. M:s byggnad i Uppsala
(1911), vars borgartade karaktär
visar hans samhörighet med det
nationellt romantiska, folkskoleseminariet
i Uppsala (1921) samt byggnaden
för centrala ämbetsverk, bl. a,
Skol-överstyr. och Byggnadsstyr., vid
Hantverkaregatan i Stockholm (1926),
den senare i en myndig klassicistisk
stil. L. var även med framgång
verksam som möbelritare och akvarellist
samt som konstanmälare i Sv.
Dagbladet och Stockholms Dagblad. —
Gift 1) 1898 med Anna Beata
Constantia Cederborg, † 1915; 2) 1918—19
med Sigrid Maria Lundberg. M. L—n.
Lindehn, Hans Anton
Westes-son, skolman, publicist, schackspelare,
f. 23 febr. 1826 i Knisslinge skn,
Kris-tianst. län, † 9 (eller 10) juli 1884 i
Philadelphia, Förenta staterna.
Föräldrar: klockaren Hans Westesson och
Carolina Andersdotter. — L. blev
student vid Lunds univ. 1843 samt fil.
kand. och fil. dr där 1853; 1854—59
studerade han i Uppsala. Åren 1S66—
70 drev han (i egen fastighet) privata,
elementarskolan Lyceum i Göteborg.
Han sysslade samtidigt med
husaffärer men gjorde konkurs 1870; hans
skola uppgick i Göteborgs lyceum.
Efter en tid i Stockholm, där han drog
sig fram som skriftställare,
utvandrade han 1873 till Förenta staterna,,
varifrån han skickade korrespondenser
till sv. tidn:ar. — På 1850-talet
förvärvade L. ett namn som Sveriges
jämte Severin Bergh främste
schackspelare. Under resor i Enigland,
Frankrike, Tyskland och Belgien 1861
—65 nådde han internationell beröm-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
