Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Palmstierna, Hjalmar - 6. Palmstierna, Ellen - 7. Palmstierna, Agnes, socialt verksam, dotter till P. 4, se Ingelman, bd 4, s. 11 - 8. Palmstierna, Erik - 9. Palmstierna, Carl-Fredrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Palmstierna
31
Palmstierna
Ellen Palmstierna.
Gift 1868 med Sofia Charlotta
Vilhelmina Blomstedt. F. M., (S. Sw.)
6. Palmstierna, Eleonora (Ellen)
Wilhelmina, friherrinna, socialt
verksam, f. 7 aug. 1869 i Stockholm, † 2
dec. 1941 därstädes. Dotter till P. 5.
— Genom sitt giftermål blev P. 1896
bofast i Jönköping, där hon 1910—11
var ordf. i lokalfören. för kvinnans
politiska rösträtt. Efter äktenskapets
upplösning 1911 ägnade hon sig
alltmer åt socialt arbete i olika former.
Hon var bitr. sekr. i Landsfören. för
kvinnans politiska rösträtt 1915,
tjänstgjorde 1916—17 vid Stockholms
stads sockerbyrå och var 1918—19
bibliotekarie vid Centralförb. för
socialt arbete. Hon var en av
initiativtagarna till fören. Rädda barnen 1919
samt var dess ordf. 1919—22 och 1928
—39. I denna egenskap gjorde hon en
betydande insats för att hjälpa
nödlidande barn efter första världskriget.
•— P. var medl. av den sv.
delegationen vid kvinnokongressen i Haag 1915
och sändes s. å. som en av kongressens
delegater till Ryssland; även följ. år
besökte hon detta land, nu på uppdrag
av Neutral Conference i Stockholm.
Åren 1915—19 var P. sekr. i sv.
sektionen av Women’s International League
for Peace and Freedom. Hon fick Illis
quorum 1939. — Gift 1896—1911 med
majoren friherre Samuel Henrik
Fabian Lilliecreutz. T. M.
7. Palmstierna, Agnes, socialt
verksam, dotter till P. 4, se Ingelman,
bd 4, s. 11.
8. Palmstierna, Erik Kule,
friherre, diplomat, politiker, f. 10 nov.
1877 i Stockholm. Bror till P. 7. — P.
blev underlöjtnant i flottan 1S97 och
kapten 1906, varefter han s. å.
övergick till reserven. Från ungdomen
religiöst inriktad var han bl. a. aktiv
inom KFUM men fångades snart helt
av intresset för sociala och politiska
frågor. Som stadsfullmäktig i Karls-
krona 1905—06 ägnade han
särskild-uppmärksamhet åt bostadsfrågan,
vilken jämte jordfrågan vid denna
tid var föremål för hans studier.
Sedan han lämnat militärtjänsten,
verkade han inom olika organisationer
och var bl. a. sekr. vid första sv.
fattigvårdskongressen 1906; 1906—08
var han sekr. i Centralförb. för
socialt arbete. Han tog initiativet till
och organiserade Sv. stadsförb. samt
var 190S—15 dess sekr., utgivare av
dess tidskr. och föreståndare för dess
kommunala centralbyrå. P., som 1906
bosatte sig i Stockholm, tillhörde
stadsfullmäktige där 1908—09 ocli
1911—17; 1908—20 var han led.
av Andra K. Först väld ss.
liberal-socialistisk samlingskandidat anslöt
lian sig till en början till det liberala
partiet men inträdde 1910 i
Stockholms arbetarkommun. Han blev
redan följ. år invald i
socialdemokratiska partistyr:s verkst. utskott oeh
1912 i riksdagsgruppens
förtroenderåd. Tyngdpunkten i hans
riksdagsverksamhet låg till en början på det
ekonomiska och sociala området. En
motion av P. låg till grund för den
1912 tillsatta trustkommittén, vari
han ingick som led. Ansedd som
partiets skatteexpert placerades han 1912
—17 i bevillningsutskottet och var
1916—17 riksgäldsfullmäktig. P., som
även var en av förf. till de
socialdemokratiska partimotionerna i
försvarsfrågan samt verksam medl. i
Interparlamentariska unionen, var
1917—20 sjöförsvarsminister i den
Edénska koalitionsministären ocli
1920 utrikesminister i Brantings
första ministär. Under liela sin
statsrådstid var han livligt verksam för Ålands
införlivande med Sverige. Han verkade
bl. a. kraftigt för den sv.
Ålandsexpeditionen och fullföljde vid Brantings
sida denna politik inför
Nationernas Förbund. Efter sin avgång från
utrikesministerposten var P. envoyé
i London 1920—37 och därefter
Sveriges repr. 1937—38 vid
förhandlingarna om nonintervention i spanska
inbördeskriget. — P:s snabba karriär
inom det socialdemokratiska partiet,
den uppskattning han rönte hos
partiledaren Branting samt hans påtagliga
försvarsvänlighet framkallade ovilja
hos partiets vänsterflygel, där P.
beskylldes för att vilja "rycka
gifttänderna ur partiet". Från samma liåll
angreps han som "tyskaktivist", då
han 1918 som sjöminister
underlättade de finska jägarnas hemfärd över
Östersjön, bl. a. medelst konvojer. P.
gick i själva verket i åtskilliga frågor,
ss. betr. skytteanslaget, en väg vid
sidan om partiet, och hans
jordreformatoriska idéer voro mera
georgis-tiska än marxistiska. Hans sociala re-
Erik Palmstierna.
formiver ådagalades emellertid klart,
och parad med en betydlig
arbetsförmåga och energi satte den även frukt
i praktiska åtgärder. Som minister i
London bedrev P. en energisk
upplysningsverksamhet om Sverige. — I
anslutning till sin politiska
verksamhet utgav P. ett flertal skrifter,
bl. a. "Vattenkraftens socialisering i
Sverige" (1908) och "Fred och krig"
(1914) samt broschyrer rörande
jordfrågan och andra sociala spörsmål. På
senare tid liar han livligt intresserat
sig för spiritism och för religiösa
frågor i allmänhet. Han är ordf. i World
Congress of Faiths i London sedan
1937 och liar bl. a. publicerat
"Hori-zons of Immortality" (1937) och
"The World’s Crisis and Faiths"
(1942). — Gift 1899 med Ebba
Margareta Carlheim-Gyllensköld. S. Sw.
9. Palmstierna, Bo
Carl-Fre-d r i k Kille, friherre, arkivnian,
historiker, f. 22 febr. 1903 i Stockholm.
Son till P. 8. — Efter studentex. i
Stockholm 1921 blev P. fil. kand. i
Uppsala 1926 samt fil. lic. vid
Stockholms högskola 1930 och fil. dr där
1932. Vt 1926 studerade han vid
London School of Eeonomics. Han blev
arkivarie vid Marinstabens
sjöhistoriska avd. 1934 och vid
Försvarsstabens krigshistoriska avd. 1937 samt
förste amanuens vid Riksarkivet 1938;
sedan 1945 är han arkivarie där. —
Bland P:s historiska arbeten märkes
främst den på omfattande utländska
arkivstudier grundade drsavh.
"Sverige, Ryssland och England 1833—
1855" (1932). Vidare har han utgett
"A short. History of Sweden" (tills,
med R. Svanström, 1934) och "Oscar
I" (tills, med Alma Söderhjelm, 1944)
samt medverkat i "Den svenska
utrikesförvaltningens historia" (1935),
Bonniers världshistoria (5—6, 1937—
44) och "Carl NII:s död" (av A.
Sandklef m. fi., 1940). Han liar samlat och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
