Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Palmstierna, Carl-Fredrik - Palmstruch, ätt - 1. Palmstruch, Johan - 2. Palmstruch, Gerog Reinhold - 3. Palmstruch, Johan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Palmstruch
32
Palmstruch
utgett ett urval av sin systers,
Margareta de Seynes’ efterlämnade brev
("Lågande längtan bara...", 1945).
— Ogift. T. M.
Palmstruch, ätt, troligen
härstammande från Holland. Ätten skall
därifrån under hertigens av Alba
religionsförföljelser lia flytt till Polen
och senare överflyttat till Livland.
De sv. ättegrenarnas äldste med
visshet kände stamfar Reinhold
Witt-macher von Ermond († efter 1646) var
borgare och handelsman i Riga och
försträckte under Gustav II Adolfs
tid staten stora penningbelopp. För
faderns förtjänster adlades 1651 med
namnet P. hans tre söner,
bankgrundaren Johan P. (P. 1), överdir. vid
licenten i Litauen och småtullarna i
Riga Reinhold P. (f. 1612, † 1670) och
notarien vid rigiska portorium
Gerhard P. (f. 1620, † 1677). Bland
Reinhold P:s söner märkas
generalkvartermästarelöjtnanten Georg Reinhold P.
(P. 2) ocli kaptenen vid
Kokenliusens-ka lantmilisbataljonen Martin P. (f.
1648, † 1720). Den sistn. hade sonen
generalmajoren Georg Reinhold P. (f.
1686, † 1757), far till majoren Georg
Vilhelm P. (f. 1723, † 1782), som mot
slutet av sitt liv innehade en
degel-verkstad i Stockholm och sysslade
med guldmakeriförsök, sannolikt bl. a.
för Gustav III:s räkning; en brorson
till honom var ryttmästaren och
konstnären Johan P. (P. 3). Med en
brorson till den sistn., kaptenen vid
Västmanlands reg. Carl Gerhard P.
(f. 1802, † 1872), utdog ätten på
svärdssidan i Sverige.
1. Palmstruch, Johan, före
adlandet Sans Wittmacher, ämbetsman,
bankgrundare, f. 13 juni 1611 i Riga,
† 8 mars 1671 i Stockholm.
Föräldrar: holländske köpmannen Reinhold
Wittmacher von Ermond och Anna
Bjelska. — På 1630-talet begav sig
P. från Riga till Holland, där lian
1635 fick handelsrättigheter i
Amsterdam. Hans uppblomstrande
affärsverksamhet avbröts efter några år av
ett långvarigt fängelsestraff, enligt
lians egen uppgift grundlöst. Efter
dettas avtjänande begav han sig till
Sverige; 1651 adlades han jämte sina
bröder för faderns förtjänster, ocli
1654 blev han kommissarie i
Kommerskollegium. — År 1656 fick P. ett
förslag till en bank i Stockholm
godkänt av Karl X Gustav. Vid
utformandet av projektet till detta för
Sverige epokgörande företag torde han ha
inspirerats av sin svåger Reinhold
Rademacher. P:s bank var avsedd att
bli en "växel- och länebank", lösande
sina uppgifter genom två skilda, fullt
självständiga rörelser. Växelbanken
skulle vara en girobank och mot
avgift ta emot insättningar. Dessa
skulle ägarna sedan få disponera
genom uttag eller checkräkning.
"Länebanken" skulle driva utlåning, vartill
P. i själva verket tänkte använda de
medel, som sattes in på växelbanken.
Banken fick karaktär av
statsinstitution med en av konungen tillsatt
överinspektör. I fråga om uppgifter ocli
organisation innebar P:s skapelse
ingenting nytt utöver Amsterdams
bank, som i detalj var förebilden;
möjligen kom uppslaget till några
enskildheter från Hamburgs bank. Sin
största betydelse fick banken genom
att den från 1661 började ge ut
banko-sedlar, vilka kunna betraktas som de
första i världen såtillvida som de
lydde på runda belopp och icke, ss.
t. ex. de långt äldre italienska, voro
specificerade kvitton på insättningar.
Därigenom skapade P. ett
betalningsmedel, som kunde spridas mycket
allmänt och som vitt skilde sig från de
tunga kopparmynten, vilka, när de
uppgingo till större summor, krävde
transport med häst och vagn. P. torde
ha fått uppslaget från de s. k. Falu
kopparsedlar, som användes i
Bergslagen för tillfälliga betalningar för
järn och koppar. De nya sedlarna
blevo mycket populära ocli gingo snart
i överkurs gentemot metallmyntet.
Banken var i ocli med sedlarnas
tillkomst icke längre bunden av inlånade
medel utan kunde rent tekniskt lämna
fullständigt obegränsad kredit.
Rörelsen ökade också, och nya kontor
sattes upp i Göteborg, Falun och Äbo. P.
kunde emellertid icke motstå den
frestelse, som låg i för stor utgivning, och
förstod icke heller faran därav. Från
att. först ha haft överkurs sjönko
sedlarna i värde genom överemission till
ett disagio gentemot metallmyntet på
8 à 10 %. Detta disagio var icke i ocli
för sig särskilt stort men visade sig
farligt, då P. ändå sökte låta banken
lösa in sedlarna till pari. Detta
medförde rusning på banken. Regeringen
ingrep ocli beordrade att lånen skulle
dras in, och 1664 beslöt riksdagen, att
emissionen av bankosedlar skulle
upphöra. P:s bank gick omkull och
ersattes 1668 av Riksens Ständers Bank.
P. själv blev dömd till landsflykt,
adelskapets förlust samt till ett stort
skadestånd eller, om han ej kunde
erlägga detta, dödsstraff. Regeringen
benådade honom emellertid från
dödsstraffet, ocli 1670 blev lian frisläppt
från fängelset. Domen torde också lia
varit onödigt sträng, då P:s
försummelser lågo i misslyckande och icke i
något avsiktligt försök till bedrägeri.
-— P. var en framstående repr. för den
klass av utländska, mest holländska,
köpmän och finansiärer, som under
1600-talet övade stort inflytande på
Sveriges ekonomiska liv. Betydelsen
av lians insatser var dock begränsad
till ett kort skede i vår ekonomiska
historia, ocli i den egentliga följd de
fingo -— rädsla för sedelmynt — voro
de närmast av negativ art. — Gift
före 1644 med Margareta von der
Busch. K. Sn.
2. Palmstruch, Georg
Reinhold, arméofficer, f. 1645 i Livland,
† 15 febr. 1715 i Riga. Föräldrar:
överdirektören vid tullen i Livland
Reinhold P., före adlandet Wittmacher,
ocli Catharina von Strunch. Brorson
till P. 1. — P. studerade matematik
ocli fortifikation och skaffade sig
till-lika grundliga kunskaper i latin,
ryska och polska. Han blev
underkonduktör vid fortifikationen i Riga och
Nymünde 1670, fänrik vid
national-reg. i Riga 1673, löjtnant vid
fortifikationen s. å. och kapten 1674. Vid
denna tid erbjöds P. av tsaren att
träda i rysk tjänst med
överstelöjtnants rang men avböjde. År 1678
blev han
generalkvartermästarelöjtnant vid livländska
fortifikationsstaten och 16S1 tillika inspektör över
fortifikationen ocli
fästningsbyggnaderna i Riga, Nymünde, Kobron ocli
Kokenhusen —- gränsfästningarna
mot Polen. P., som dittills vunnit
erkännande som en arbetsam ocli
skicklig fortifikationsofficer, kom 1682 i
konflikt med den sv.
generalguvernören Erik Dahlbergli rörande
befästandet av Riga. Förhållandet
försämrades ytterligare genom P:s
självrådighet och hetsiga humör. Tvisten
drog ut över flera år, innan P. gjorde
avbön och därmed undvek en sedan
länge hotande krigsrätt. Han
utnämndes till generalkvartermästarelöjtnant
i Livland, Estland och Ingermanland
1686. Under åren närmast före det
stora nordiska krigets utbrott var P.
sysselsatt med att iståndsätta de
livländska gränsfästningarna, bl. a. Riga,
och deltog i försvaret av denna stad
mot sachsarna i febr. 1700. Under
tiden fram till 1710 arbetade lian
vidare och utbyggde bl. a. fästningarna
i Mitau, Nymünde ocli Kobron. Då
ryssarna 1710 anföllo Riga, deltog P.
i försvaret av fästningen och
tillfångatogs, då staden ocli fästningen
föllo. Han stannade därefter till sin
död som privatman i Livland. — Gift
med Ester Sophia von Glasenapp. G. F.
3. Palmstruch, Johan Wilhelm,
arméofficer, tecknare, gravör, f. 3
mars 1770 i Stockholm, † 30 aug. 1811
i Vänersborg. Föräldrar: majoren
Urban Reinhold P. och Ulrika
Sparfven-feldt. Brorsons sonson till P. 2. —■
P., som tidigt var inriktad på den
militära banan, blev fänrik vid
arméns flotta 1786 och löjtnant där
1789. Han deltog med utmärkelse i
slagen vid Svensksund 1789 och 1790,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
