Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Polhem, Christopher
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Polack
140
Polhem
rättades det 1603 vid Blankstöten i
Stora Kopparbergs gruva; maskinen
drevs med vattenkraft och
uppfordrade med hjälp av två par hängande
trästänger, på vilka tunnorna
avancerade. Som stipendiat i mekaniken
företog P. med markseheidern Samuel
Buschenfelt d. ä. resor i bergslagerna
och anträdde hösten 1694 en två års
studiefärd över Danmark till
kontinenten, varom reskamratens journal
ger detaljerade upplysningar. Från
gruvor i Tyskland, glassliperier där
och i Holland samt från sluss-,
kvarn-och fabriksanläggningar även i
England och Frankrike hämtade P.
tekniska lärdomar. Personliga
förbindelser med matematiker och andra medl.
av Royal Society ocli Académie des
Sciences ha satt spår i hans senare
naturvetenskapliga framställningar.
— Efter förslag i P:s reseberättelse
inrättade Bergskollegium vid
sekelskiftet 1700 ett Laboratorium
mecha-nicum på Kungsholmen i Stockholm
(senare förlagt till Falun) för
teoretiska experiment. Detta mekaniska
laboratorium, som även gick under
namnet K. modellkammaren, fortlevde
till 1826, då det delades mellan
Lantbruksakad. ocli Teknologiska inst.,
sedermera Tekn. högskolan. Under
ledning av P. som direktör över
bergsmekaniken (från 1698) fingo
Buschenfelt och stipendiaten Göran Vallerius
i laboratoriet 1701—05 göra modeller
av planetomloppet, till vattenhjul
m. m. och anställa pendelförsök, som
franska vet, akad. senare publicerade.
Laboratoriet kom att hindras i sin
verksamhet av krigstiden men
återupplivades tidvis och blev som
utbildningsanstalt grundläggande för den
tekniska undervisningen i Sverige.
Modeller därifrån finnas i Tekn. mus.
— P. var 1700—16 konstmästare vid
Stora Kopparberg och konstruerade
där och annorstädes en rad
förbättrade uppfordrings- och pumpverk
m. m. Betydelsefull blev särskilt hans
metod att med hjälp av stånggång och
dubbla, vinkelställda vevar på
vatten-lijulaxeln driva uppfordring med
linspel. Han kallades 1707 till Harz, där
åtskilliga av lians tekniska förslag
tillgodogjordes gruvdriften. — Vid
sekelskiftet hade P. med Gabriel
Stierncrona som finansiär grundat
manufakturverket i Stjärnsund i
Husby skn två mil n.-ö. om Hedemora. Vid
detta märkliga industriföretag
använde P. under följ. årtionden en mängd
av honom konstruerade maskiner för
serietillverkning av delar till ur, av
fat, tallrikar oeh liknande husgeråd
m. m. P. konstruerade även hyvel- ocli
räffelverk, slip- ocli
filhuggnings-maskiner, klippsaxar oeh div. redskap.
För utvalsningen av platt- oeh band-
järn samt tunnplåt uppfann P. ett
valsverk med två tunna smidda
arbets-valsar och två grova gjutna
stödval-sar; banbrytande är också hans idé
till spårvalsverk. Vid kronans
myntverk i Avesta apterades valsverket
för plattmyntning. För Carl
Cronstedts artilleri konstruerade P. 1710
en riktskruv för elevation av kanoner
ocli en maskin för kulornas slipning,
för Stenbocks armé en fältkvarn av
stål och en tröskmaskin. För
textilindustrin tillkommo strump- och
bandvävstolar, maskiner för spolning,
kardning, tvinning m. m. samt för
överskärning och pressning av kläde. P.
ivrade även för schäferier och blev
intressent i Floors linnemanufakturi. För
jordbruket lanserade han tröskverk till
kollektivt bruk, sånings- och
hackelse-maskiner, en "mullbråka" och en
"ler-bråka" för framställning av tegellera.
P:s "konstige tapp" för utminutering
av vin är den mest kända av lians
automater. Mest bekant av
stjärnsundsprodukterna äro måhända
polhemslåset och stjärnsundsuren. — Som
elever vid Stjärnsund mottog P. först
två bergsmän från Harz och 1715 Em.
Swedenborg, vilken i tidskr. Daedalus
Hyperboreus 1716—17 beskrivit ett
par av P:s uppfinningar. År 1729
utförde eleverna C. J. Cronstedt ocli
Aug. Ehrensvärd anteckningar och
skisser över P:s inventioner
(bevarade i Tekn. mus.). Dessa skildras
samtidigt av P. i "Kort berättelse om de
förnämsta meclianiska inventioner"
(1729) och förtecknas av sonen
Gabriel P. (P. 2) i "Polhems Patriotiska
testamente" (1761). — Swedenborgs
studieplaner ledde P. till livlig
brevväxling med univ.-bibliotekarien Erie
Benzelius d. y. och en krets
naturvetenskapliga lärare i Uppsala. Den
avhandlar en rad kosmologiska,
fysikaliska, kemiska oeh naturhistoriska
problem, varvid P. i cartesiansk anda
framträder som en rationalist av
experimentell läggning men står
oförstående för Newtons kosmologiska
upptäckter. P:s naturfilosofiska
idéer gå ofta igen i Swedenborgs
åskådning. — För utgivning av
praktiska hushållsrön föreslog P. vid julen
1710 Benzelius att bilda ett Collegium
curiosum (namnet lånat från J. C.
Sturms studentkollegium i Altdorf
utanför Nürnberg). Därav
föranleddes Benzelius att nyåret 1711 stifta
Collegium curiosorum, Sveriges första
naturvetenskapliga samfund. Detta
utrustade bl. a. en expedition för
fysikaliska observationer i Lappland
enligt P:s program. Sällskapet avtynade
snart men stod bakom Daedalus
Hyperboreus ocli återupplivades 1719
i Bokwetts Gillet, föregångaren till
Vet. soc. i Uppsala, där P. blev led.
1728. Nämnda Collegium fäste 1711
genom Casten Feif Karl XII:s
uppmärksamhet på P., vilken 1714 blev
assessor i Kommerskollegium samt
1716 kommerseråd och adlad.
Konungen lät honom biträda vid
dockbyggen i Karlskrona och antog i Lund
1718 hans förslag till en kanal mellan
Norrköping och Göteborg. P.
påbörjade strax arbeten för slussen
Carls-graf vid Trollhättan, men konungens
död kom dem att uppskjutas i trettio
år, trots P:s tryckta betänkande till
1720 års riksdag. Hans förslag till
slussbyggnad av sten i Söderström i
Stockholm utfördes enligt hans
kontrakt av sonen (P. 2). Även
utförandet av kvarndammar (vid Lyckeby i
Blekinge) och broar (vid Husby i
Dalarna) visade P:s förmåga som
vattenbyggare. — Efter hustruns död
1735 utarrenderade P. Stjärnsund,
som kort därpå eldhärjades, och
bosatte sig först lios en dotter på
Ekerön, slutligen på egen gård på
Södermalm i Stockholm. Vid Vet. akad:s
bildande 1739 var P. en bland dem,
som stiftarna först invalde (preses
1744). I dess handl. intill 1746
publicerade han tjugu tekniska rön om
hus- och kvarnbyggnad, järn- och
stålberedning, hydrografi, ballistik m. m.
Av P:s tryckta skrifter märkes
ytterligare ett betänkande till 1720 års
riksdag om Sveriges ekonomi och
kommers. Där liksom i talrika
memorial ocli utkast i
nationalekonomiska frågor ivrar det inflytelserika
kommerserådet för frihandel och
inhemsk industri. — P:s handskrivna
kvarlåtenskap (mestadels i K. bibi.)
är mångdubbelt större än den tryckta
och spänner även över religion och
filosofi, pedagogik, hygien, medicin m. fi.
ämnen. Manuskripten äro under
utgivning genom Lärdomshistoriska
samfundet; hittills föreligga "C. P:s
brev", utg. av A. Liljencrantz
(Lvch-nos-Bibl. 6, 1941—46) och "C. *P:s
efterlämnade skrifter. 1. Teknologiska
skrifter" red. av H. Sandblad
(Lych-nos-Bibl. 10: 1, 1947). — P:s långa
levnad, fylld av arbete med en mängd
framsynta och praktiska idéer, gav
honom småningom ställningen som grand
old man bland upjilysningstidens
ivrare för hushållsvetenskaper. Ständigt
mån om sin ekonomiska rätt samlade
lian en ansenlig förmögenhet. P.
hyllades av samtiden som Nordens
Archimedes; hedersnamnet "den svenska
mekanikens fader" har han senare fått
som banbrytare för Sveriges
utveckling till ett industrialiserat samhälle.
— Minnesmedaljer över P. lia slagits
av Vet. akad. 1753 och Sv. akad. 1806.
Hans gravplats i Maria kyrka i
Stockholm utmärkes av en minnestavla,
och 1911 restes lians byst i Visby.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
